När jag pressar dig sätter jag spår.
Du kan värja dig, visst. Du kan slåss, självklart.
Jag pressar mig mot dig och gör avtryck. Inuti.
Perforerar huden och går rakt in.
Landar helt kort, tar spjärn mot benhinnan och fortsätter; nytt borrande.
Blandar mig i din märg.
Där.
Så.
Nu är jag hemma.
inte mer än rätt. Du är ju i mig.
Av Carina Nurmilehto 28 feb 2012 19:43 |
Författare:
Carina Nurmilehto
Publicerad: 28 feb 2012 19:43
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, olaga, intrång, kärlek | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå