Hur kan livet "bara" finnas till?
Vi föds som en komplicerad människa
till en redan anpassad värld,
upplever allt med nyfikenhet,
föräldrar tycker om oss och
vill oss väl,
luft finns att andas,
dricksvatten släcker törsten,
mat finns för att få energi,
sol finns för att få ljus och värme,
gemenskap sker med andra människor,
växer upp till en vuxen människa,
minns olika händelser,
vi har ett medvetande,
luktar olika dofter,
ser rörelser med skärpa och färger,
hör olika sorters ljud,
känner beröring överallt på kroppen,
upplever många olika sorters smaker,
upplever med våra sinnen:
kärlek, rädsla, hat, skönhet,
glädje, ilska, vördnad, skrämsel,
chock, sömn, mm, mm.
Känner vi vördnad för dessa "självklarheter"?
Kan allt det här kommit till av en "slump"?
Är det den underbara sensuella doften
från en älskade som upplevs av min själ?
Är det en doftsymfoni i ett parfymeri
när jag provar olika dofter?
Är det att känna doften av nybakat bröd?
Är det att överhuvudtaget längta efter en doft
som kan vara underbar eller kanske
avskyvärd?
Jag kan ändå fortfarande känna längtan
efter dofter trots att mitt luktsinne tog slut
för många år sedan vid en astmaatack!
© Bo Nilson
Av Bo Nilson 26 jan 2012 18:03 |
Författare:
Bo Nilson
Publicerad: 26 jan 2012 18:03
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, självklarheter, livet, känn, vördsamhet, inför, livet | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå