I mörkret mellan stjärnor...

Stjärnor skiljda av mörker
skapelsens glödande fragment
skilda av tystnaden mellan raderna
där ingen sanning står att finna

Att veta sej inte älska
visar kärlekens selektion
men var finna de tysta slotten
och vad berättar tystnaden om den
som älskar denna omöjliga tystnad
som skriat sin smärta
långt före skapelsens födslovåndor

I det perspektivet
inte konstigt om dikten dör
som åldrad snö sipprar ur bergens fåror
klösta av fingrar hårdnade av livets villkor
och liksom själen täkts av ärrad bark

Ingen kommer att dansa utan illusioner
eller leta i tystnaden
där ingen sanning finns
annat än för att komma undan
den alltför tunga smärtan
så mätt på världens på lögner

Förklädd till sanningshunger
drivs livet fram ur nuets öppna sköte
födande den verklighet
som varken är tyst eller mindre sann
inte heller lam eller kvinna

Men blir ett sorgens inferno
ett blint försvar för kärlekens oförmåga
ett försvar för köttets rädsla för död
Vem älskar då tystnadens
rastlösa budskap
begravda under gångna dagars ruiner
som om dom vore uppenbara
endast önskar glömma
att dom en gång funnits till
och då innan natten började,
haft mod att dö
haft mod att vägra detta ickeliv
haft mod att inte föda mera hat
mod att inte fostra dessa krigiska härar
dessa tystade män
vars tystnad
är ett rop på hjälp
undan det begärda offret
att som bödel dö var död
att som offer se sin bödels smärta
som ur tystnadens hungriga käftar - glömskan
sänder sitt av de döva ohörda skri
en bön så god som någon
- krossa dessa krus,
tag ifrån oss denna bittra kalk
och låt oss dansa!

Låt oss andas bruset
av vår glömda längtan
och där i mörkret mellan stjärnor
andas ljuset från en öppen dörr.

Av Teddy Widegren 15 jan 2012 20:35