En fin resa till färgrika Indien

Nyss hemkommen från en resa i Indien, är jag nu åter i mitt älskade Stockholm. Jag tillät mig en lång resa - tre månader - för jag har alltid varit intresserad av Indien. Jag valde att bo på samma plats hela tiden, i en av Indiens heliga städer, Haridwar, som betyder "dörren mot himlen".

När jag nu är tillbaka kan jag se själv, att resan varit bra för mig. Jag har utövat yoga, följt en del kurser, bland annat i matlagning, och ätit denna goda vegetariska mat i tre månader. Jag har förlorat några kilo på kuppen. Vi hade en kock från Nepal och han var skicklig. Så skicklig, att jag nästan tänker bli vegetarian efter den här resan.





Jag bodde på ett ashram, en andlig plats, ägd av en tysk kvinna och hennes tre barn, som hon fått med sin indiske guru som nu är död. Han sågs som ett helgon och det gör denna kvinna också, som är ytterligt bevandrad i indiska skrifter. Hennes tre barn är alla lärare i yoga på stället och även i ayurvedisk läkekonst samt kokkonst. Alla tre sjunger och spelar. En konstnärlig familj. De inbjöd folk från hela världen till sitt "hem".

Med en bas att äta och sova, har jag lärt mig att förstå pengar och folket bättre. Nu vågar jag ge mig ut på egen hand i Indien och det tänker jag göra i höst. Jag har alltid velat se Varanasi och det är bäst att passa på innan det är för sent.





Mina intryck av Indien är blandade. Där finns allt, från den hemskaste fattigdom till den rikaste miljö. Där finns många bilar, mest i ljusa färger lade jag märke till, många motorcyklar och rikshor trehjuliga fordon med bänkar i. Trafiken är hektisk och trafikregler behövs inte. De klarar sig ändå och framför sina fordon som om det vore ett dataspel i fortkörning. Ljudnivån är hög och trafiken blandas upp med kor, grisar och hundar. Det går bra det också. Man odlar överallt och trädgårdarna är i allmänhet välskötta.

Jag träffade vänner där och jag, som aldrig åkt motorcykel förr, satt som gjuten i trafiken. Jag hade en väninna från Japan, som hade en vespa. Hon och jag tog oss en tur för en caffelatte ibland på någon bar, och hon hjälpte mig att finna uttagsautomater och andra viktiga ställen, som posten när man skulle skicka kort hem.

Jag har dessutom upplevt ett riktigt indiskt bröllop. Det var som en saga.





Jag längtar tillbaka till oljudet, människorna och de vackra blommorna, trots att det finns mycket som inte är så lustigt i Indien - nedskräpningen bland annat! Plasten försvinner ju inte av sig själv som annat skräp, och det är ett problem som Indien måste lösa.

Jag längtar tillbaka, för Indien är ett vänligt land, färgrikt med många tempel. De är inte så avancerade som i Europa, där alla jobbar och inte har tid att ta hand om varandra. I Indien respekterar de flesta varandra i familjen. Det finns klart tragik där också, men de gemensamma tempelbesöken förenar människor och de har något att se upp till och leva med.

De gamla indiska skrifterna är vaggan i världen. Så känns det för mig.

Av Pia Isaksson 12 jan 2012 00:15