Har jag sagt, tack?

det fanns en tid

du räddade mig



genom att trycka mig bortom

förbi tunnlarnas blinda gångar

ersätta mitt skinn för det

som fanns under



kanske var det dina berättelser

om människor som varit begravda

hur de lärde sig tala igen

efter att ha tappat sina leenden



du lockade fram krafter i mig

som endast går att finna i det vilda

och jag blev starkare

kopierade din röststyrka

din osvikliga hängivenhet

gentemot det egna



du lärde mig en sång

om stjärnorna

hur man kunde ta sig ut genom

små springor och röra platser

man för längesedan lämnat

när de egna rummen var fyllda med

vapen och uniformer

och livet var en stor oresonlig hand



har jag sagt tack?



har jag sagt hur oerhört

mycket du betyder för mig?



har jag berättat att dina handlingar

är den av änglar

och det sista som kommer att lämna

min kropp

tillsammans med det definitiva

andetaget

så finns du i mig

bevarad

i atomens eviga vandring

Av Catherine Danell 16 dec 2011 21:15