Känsloladdad fredagsfinal

Så var det då dags att ta farväl av Molly, denna unga tjej som gick in redan från början och satte ribban så högt att man aldrig trodde att någon annan skulle nå dit. Men lika säkert som en säker häst på V75, lika säkert föll hon i dag på en fjärde plats. Jag tänker inte tala om orättvisa, då detta är fyra helt fantastiska ungdomar av så olika slag att det mer hamnar på en fråga om smak, i stället för bäst.

Molly kommer in på scen och levererar låten "Titanium" på ett sätt som får hela Malmö Arena att rocka fett. Detta är kanon och dansarna är fantastiska. Att domarkåren sänkte henne en del här kan jag absolut inte förstå, hon är jättebra och får oss i sofforna att fatta att det är fredag på riktigt.

Sedan sjunger hon "If I aint got you" till sin syster. Här rör hon sig så världsvant att man glömmer att det är en tävling och det mera känns som en kväll på Broadway. Lyckan i systerns ögon går inte att ta fel på, och det underbara med att ha ett syskon blir uppenbart i den intervju som görs, framförallt om det uppstår en skilsmässa. Tack Molly för din fantastiska röst och för underbara fredagskvällar. Vi hörs i etern!

Robin, Robin, Robin, var tusan har du hållit hus när jag kört så många mil i min bil med dålig musik, när jag kunde lyssnat på dig? "Let me entertain you" sjöng du och det var precis vad du gjorde. Att Bard sedan befann sig på planeten "skitsur ock pissed off" det ska du inte bry dig om. Det har inget med värderingen av dig att göra utan snarare värderingen av Herr Bard himself.

Ja du Robin "You raise me up" kom som en bomb i mitt vardagsrum. Jag räknas nog i min omgivning som ganska tuff. Jag har gått genom det mesta man kan i livet, jag har bott i skogen och fått sy mina sår själv, blivit en karg figur av livet. Men när du sjunger denna låt så ser jag och vet att varenda pappa, låtsaspappa, styvpappa eller plastpappa i hela världen skulle vara den stoltaste pappan på jorden om de fick ta emot denna låt av dig. Och ja, det är moget att gråta. Tack för att du visade mig att jag fortfarande berörs starkt i vissa situationer, och du var bäst ikväll.

Moas "Nothing compares 2 you" ger som vanligt en resa i känslor. Jag känner att jag skulle vilja se henne som född på Irland, varför vet jag inte. Shania Twain återkommer i tankarna som vanligt när jag hör denna goa Moa varje fredag, underbart.

Nästa sång sjunger Moa till sin bror, den stackaren har inte en chans. Om vi i sofforna känner gråten i halsen vad tusan gör då denna stackars bror? Fast jag ska väl säga denna stolta bror, tänk att det kan vara så fantastiskt med ett syskon. Helt underbart och ömt, tack Moa och vi ses på fredag tjejen.

Ja du fröken Fondell, din "Fire" tog mig långt tillbaka i tiden, den tid i mitt liv jag lyssnade på så här supercool musik eller i stil med den då åkte jag i baksätet på olika amerikanska bilar med raggarna och hade brylcreme i håret. Frissan hette "Nackfitta fågelbo" - ber om ursäkt men så var det. Och man åkte runt i Lund och försökte se cool ut trots att man bara var 13 år, och med en låt i klass med din "Fire" kändes det som om allt satt. Ikväll var du coolast på scen, helt klart.

Sedan kommer du ut och ger oss "True colors" på just det Fondellska sätt vi lärt känna den senaste tiden. Den är känslig, underbar, konstnärlig och lik inget annat. Tack Idol för denna nya upplevelse inom musiken, den vill man inte vara förutan. Fondellska finns numera på kartan.

Jag förundras över hur Pär syr ihop hela det här spektaklet mellan sångerna, med ryggklappningar när det behövs, kramar när det behövs, och sitt stora leende när vi behöver detta. Pär och dansarna på scen är värda stort beröm ikväll. På fredag är det dags igen, skönt!

Av Angus Liddell 28 nov 2011 12:26