Mannen från Albanien - en roman om ett förräderi

Magnus Montelius
Mannen från Albanien
Columbi Publishing

Magnus Montelius är civilingenjör, arbetarbetar som miljökonsult, och har genomfört många uppdrag på Balkan och i de forna sovjetrepublikerna. Han berättar om romanen i en intervju i Noveller.nu: "Det blev inte riktigt rätt att kalla det för en spionberättelse, och beteckningen politisk thriller fick folk att tro att den utspelas i Rosenbad. Så till slut blev det roman om ett förräderi."

Vad är det då för förräderi som Mannen från Albanien handlar om? Det finns en spionhistoria, men det är inte bara den boken kretsar kring. "Jag ville inte skriva om Säpo, istället blev det en journalist som huvudperson. Mannen från Albanien får honom att snubbla över historien om en grupp människor i en vänsterorienterad studentförening i början av 1960-talet. Det är en av dem som blir förrådd."

Magnus egna föräldrar träffades i Clarté, och den fiktiva gruppen i romanen är delvis baserad på den föreningen. Att läsa de egna släktingarnas Säpo-akter i Riksarkivet gjorde han däremot först när han hade skrivit färdigt. "Det skulle inte få påverka när jag skrev berättelsen."

Det är hösten 1990 och järnridån har nästan helt rämnat. I Stockholm faller en man ner från Erstaterrassen och omkommer. Han har ett albanskt pass på sig men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. Tre personer dyker upp på olycksplatsen. Den ene för att göra en rutinundersökning och den andre på jakt efter en story. Den tredje söker en plats att sova undan regnet. De ska alla upptäcka var och en på sitt sätt att sanningen om mannen från Albanien är mer komplicerad än den först verkar. Bakom ligger en historia om en sammansvetsad grupp människor som begravde sitt förflutna men behöll sina lojaliteter. Ett förräderi som en av dem lyckats dölja, men som långsamt och obevekligt avtäcks när mannen från Albanien dyker upp i Stockholm.

Att Tomas Bolme läste avsnitt ur boken på releasen gjorde det extra intressant. Han läste också upp ett utdrag från Säpo som Magnus morfar en gång fått ut. Den var en beskrivning av Magnus föräldrars bröllopsfest, beskrivning av lägenheten, de närvarande, maten inklusive bordsvisorna. Samma dokument som Säpo förvägrat Magnus under hänvisning till sekretess och att det kunde avslöja Säpos arbetsmetoder.

Jag hade inga svårigheter att anknyta till den feber huvudpersonen Erik Lindman måste ha haft när han kom till Uppsala och blev en del i ett gäng. Själv började min nya värld mitt emot järnvägsstationen när jag steg av tåget i Umeå. En vecka tidigare hade jag fått en glädjeexplosion när jag fick brevet om att jag efter de tre dagarna av inträdesprov kommit in på Sopis Socialpolitiska institutet och blivit placerad på det nya institutet i Umeå. Få hade sökt dit så man placerade helt enkelt 55 av de antagna där. Jag var 27 år och hade jobbat sedan jag var 14 i på restauranger som kock, därefter tre vinterkurser på folkhögskola och 1 års förpraktik i socialvård, vilket krävdes då.

Jag och mina kamrater var vetgiriga och ville lära oss allt. Föreläsningarna var som mest ett par i veckan. Det var bara rektor Sköld en son till den gamle finansministern den första terminen. Jag och många andra började läsa Clarté och vi hade lika gärna kunnat bilda en clartégrupp som den socialdemokratiska studentförening som vi körde igång. Skapade finansiering genom ABF fritidsgrupper" och hade varje lördag fullsatta seminarier om tidens radikala litteratur. "Kuba si", av Björn Kumm, "Vägen till det fjärde riket" av Jörn Svensson, Vem äventyrar freden" av Erik Blomberg med flera. I efterhand kan jag konstatera att många man träffade och lyssnade på blev funktionärer i sossestaten. Dahl, Lejon, Leijon, Kokk, Schori, Lindbäck, Feldt och många flera. Några gick längre åt vänster och fick träffa Mao. Andra övergav den politiska karriären. Studentförbundet upplevdes som otidsenligt och fick uppgå i SSU. Jag avslutade mitt politiska engagemang i samband med examen.

Jag ser boken som en story om Säpo och vad som kunde ske inom den typ av verksamhet, dess rapportörer samt dess konsekvenser.

Av Sten O. Andersson 15 nov 2011 11:10