Bus eller godis?

Det gick till på följande sätt: Pojken och hans kamrater hade stått på en bro i Jönköping och spottat på förbipasserande bilar. Då stannade plötsligt en bil till. Barnen satte sig på sina cyklar och gav sig iväg. Pojken cyklade hem till hyreshuset där han bor. Bilen körde efter. När paret i bilen såg vilket hus som var pojkens och vilken cykel som var hans, tog de hans cykeln som hämnd.

En upprörd pappa intervjuades i radio, han påpekade att sonen nyligen fått sin cykel och att den var dyr. Det som sonen och hans kompisar gjort med liknande pappan vid "pojkstreck" och förklarade att han själv gjort liknande hyss som barn.

I fredagskväll besökte jag mina föräldrar. Medan vi satt och åt knackade det på dörren på övervåningen. Efter en stund hörde jag pappa säga att det stod några ungar ute på gatan som tittade in i köket. Då kom vi på vad det var - Halloween.

"Har de hållit på med dörren då jävlar!" utbrast pappa medan mamma hade en mildare ton. Berättelsen om pojken som blev bestulen på sin cykel och Halloweenfirandet har en gemensam nämnare: båda historierna visar på föräldrars bristande respekt för den privata äganderätten, å barnens vägnar. Det är en sak att knacka på hos bekanta och fråga: "bus eller godis?", men det är en helt annan sak att göra detsamma hos främmande människor, i synnerhet om de är gamla och ensamma.

När en pappa försvarar barnens bus, som att spotta på förbipasserande billister, med att det är "pojkstreck" får det en som utomstående att undra: Vad har föräldrar för syn på rätten till privat egendom? Är det okej att barnen kastar ägg på främlingars dörrar, som hämnd för att de inte öppnar eller inte är hemma?

Jag betraktar det som vandalisering och brott mot den privata äganderätten, något som jag själv aldrig skulle acceptera. Vilken verklighetsuppfattning barnen senare får i livet, av detta rättfärdigande, lutar åt "äpplet faller inte långt från trädet".

Av Yohannis Petersson 09 nov 2011 06:00