Total sanningsförmörkelse

9/11 tio år och sällan får vi chansen till att skåda en sådan sanningsförmörkelse som i dessa dagar. Samhället drar nu i alla spakar, vi ser artiklar, extrabilagor, nyutkomna böcker, rörda bokrecensenter, minneskonserter, minnesstunder o.s.v. Allt komponerat utifrån de nothäften som sannolikt skrevs redan innan attacken ägde rum och som Bush-regeringen och hela värdens politiker och media sekteristiskt sjungit efter sedan dess.

Attackerna på WTC 1,2,7 Pentagon och så vidare har analyserats i tio år. Ja alltså inte av de som accepterade den omedelbara slutsatsen, de är fastlödda vid ruta ett och har i olika former sammanställt samma grundmaterial om och om igen till nya böcker eller Holllywood-filmer. Nej, med analays menar jag alla de människor som verkligen försöker förstå vad som hände. Tonvis med böcker har berättat om alternativa förklaringar och främst hur de tre skyskraporna kunde falla ihop i närmast fritt fall.

Det har aldrig skett i världshistorien och så sker det tre gånger samma dag trots att två av skyskraporna var designade för att klara scenariot.

Hundratals personer inklusive brandmän, polis, journalister med flera vittnar om smattrande bombexplosioner inifrån såväl WTC 1 och 2 som WTC 7 innan de föll ihop.

Ingen logisk förklaring har kunnat presenteras som rent tekniskt kan sprida ljus över hur alla pelare i WTC 7 plötsligt ger vika samtidigt och låta hela byggnaden falla ihop i ett dammoln

Men det spelar ingen roll. För det är inte sanningssökare som sätter dagordningen eller som skapar de bilder av verkligheten som massorna sedan suger upp och låter sina hjärnor marineras med och extra mycket i dessa dagar.

Närmare hälften av USA:s befolkning tror inte att det var Al-Queada som utförde attentatet men debatten och samhället fortsätter leka terroristleken och monterar ivrigt upp samma steretypa bild av den amerikanska opinionen. Kriget mot terrorismen måste få fortsätta ostört.

Sanningsförnörkelsen är total.

Jag vet inte vad som hände den där morgonen mer än att jag satt på jobbet och någon plötsligt berättade att ett flygplan krockat med WTC i NewYork. Som pilotkunnig gick det inte många sekunder innan terrorattentat dök upp i mitt huvud. Jag vet inte vad som skedde men jag vet idag att det finns så många makalöst sinnesrubbade omständigheter kring hela historien att ny utredning är självklar, en utredning som INTE är styrd av patriotism. Bush och ett politiskt tvång.

9/11 är en monstruös milstolpe där de ca 3000 dödsoffren på Manhattan bara utgör en liten del av alla offer. När man på min arbetsplats samlades för en tyst minut så gick jag därifrån och ställde mig på gatan och hade min egen tysta minut. Mina tankar gick till alla de kommande civila offren som skulle dödas av USA och dess neokonservativa politiker inklusive Colin Powell, som ljög ihop en ursäkt i FN för att få anledning till att starta kriget i Irak. Över en miljon människor har dött. Mina tankar gick till de kommande dödsoffren i Afghanistan. Jo jag skänkte även några tankar till offren på Manhattan men valde inte att delta i ett rent propagandistiskt spektakel. Ett spektakel som firar salut i dessa dagar.

Tretusen vita människor dör och hela världen ska plötsligt sörja. Ja det ska man förvisso kunna göra men hela avsaknaden av sorg och eftertanke för alla andra icke-vita och västerländska offer som med terror kontinuerligt mördas runt om i världen, gör hela saken sjuk. Det gör mig illamående och ledsen. 9/11 har inte handlat om sorg eller reflektion, det har handlat om RE-aktioner, det har handlat om att ta hand om det momentum som uppstod när USA blev förnärmat, ett momentum som jag menar troligtvis blev skapat genom att 9/11 var en planerad attack av ett konsortium av intressenter som önskade den världsutveckling som vi senare sett utspela sig.

Att det fanns en politisk vilja från delar av den amerikanska regeringen och neokonservativa politiker dokumenterades redan ett år före attacken då behovet av en "Pearl-Harbor händelse" uttalades av den inflytelserika tankesmedjan/organisationen "Project for the New American Century" i samband med deras visioner om en ökad USA dominans i mellersta östern. En sådan dominans skulle då med rätt argument kunna intensifieras. De neokonservativa politiker som ett år senare skulle vara en del av dem amerikanska regeringen fick precis vad de ville ha. Ett nytt Pearl Harbor och de fick sina anledningar till att förflytta sitt inflytande österut, på ett bräde.

Men sådana här samband är livsfarliga att yppa.

För mig som prövar sådana här reflektioner på media och bland människor så märker jag den enorma rädslan och förnekelsen. Media har gjort allt för att med lögner och retorik slippa ta i dessa tankar. Rädslan för att vår värld inte skulle vara den civiliserade tillställning som den vill leva upp till, att vår demokrati inte håller, att våra auktoriteter ljuger är helt enkelt för stark. Följaktligen har debatten om sanningen om 9/11 också präglats av glåpord, förlöjliganden, försök till att avleda frågan till annat och en makalös oförmåga till att se till det sakliga. Det är samma fenomen som inom sekter. En del människor nöjer sig inte med obehag och flrnekelse, de blir faktiskt direkt aggressiva vilket är en annat typiskt utfall när bevislig information kommer i konflikt med en stark tro i vad som kallas för kognitiv dissonans. Man begår hellre självmord än att se sanningen och det är snudd på samma desperation som 9/11 debatten framkallar.

Tro före fakta. Rädsla före mod, Åsikt före sanning.

En sanningssökare säger kanske. "Ehh vad är det du säger, är det sant vad du påstår, var har du fått reda på det där, jag måste ta reda på det där själv."

Men åter igen, vår värld influeras inte av sanningssökande utan av koncensusbilder som stärker vad människor vill hålla på. Och när motargumenten blir för starka, som i fallet med 9/11, så brister det. Proppen går och människor upplever det som, om de blivit misshandlade eller nåt. Tja människor och människor, framför allt är det initierade skribenter och journalister som rasar mest. De är köpta åsiktsjuckare och vill inte höra TALAS OM EN MASSA DUMHETER. Stå nu still och krångla inte, här kommer sanningen.

I vanliga fall så skulle en utredning som innehåller så mycket interna anklagelser om mörkning, avhopp. politiskt tvång och så vidare leda till ett starkt intresse från media men i fallet med 9/11 Commision så är det knäpptyst.

Sagan om de tre tornen är som den är och det kommer att brista till sist.

Ja, det brister lite hela tiden allteftersom den monumentala rädslan för ämnet i sig blir allt mer uppenbar. Det går inte att hålla ihop sådana här artificiella koncensusbilder i längden.

I dagarna släpper Architects & Engineers for 9/11 truth, Länk: ae911truth.org organisationen med 1500 professionella arkitekter och ingenjörer som ifrågasätter den officiella förklaringen dokumentären. "“9/11: Explosive Evidence - Experts Speak Out".

Se trailern http://www.youtube.com/watch?vyIOC1J44RYw och fundera ärligt på ifall dessa människor är, vad media och andra verklighetsskapare vill få dig att tro på, besatta av tokiga konspirationsteorier. Är det galningar som inget vet? Vågar du släppa taget för en stund och pröva att titta och reflektera, detta är ju trots allt bara en trailer? Du behöver inte berätta det för mamma, pappa, dina jobbarkompisar eller chefen, du borde berätta det för din fru, vem vet hon kanske kan förlåta? Sanningsvideos på datorn är skamligt och perverst men trots allt, fortfarande legalt att ha, och vem vet, i framtiden kanske det är förbjudet. Törs du:

Se längre, känna efter och tänka själv?

Av Mats Sederholm 10 sep 2011 23:25