Alexander Bard, Gloria Gaynor och jag på plats i Jalta

Jalta, Ukrainia , onsdag 07/9/2011

Den allra första Crimea-festivalen har kommit i gång med buller och bong. Medan jag gick längs strandvägen bland ryska och ukrainska turister igår, kände jag stämningen i luften. Det är ungefär som om man skulle promenera på stranden i Tylösand och veta att samma kväll skulle Madonna, Prince, Lady Gaga, Justin Timberlake, Celine Dion och Bruce Springsteen framträda på samma scen, tillsammans med en rad andra världskända artister. Om det finns en sak som våra grannar öster om Östersjön är duktiga på så är det teveunderhållning. Ju fler och ju större artisterna är, desto mer älskas dessa ibland maratonlånga konserter av såväl den ryska som den ukrainska publiken. Och maratonlångt var bara förnamnet i går då tevesändningen, som började kl 19.30 pågick ända in i på småtimmarna och slutade först 02.00.

Genom festivalen i Jalta har de ukrainska myndigheterna ambitionen att överträffa Jurmulafestivalen i Lettland, som under flera år har varit östblockets motsvarighet till Eurovision Song Contest, med lite extra sylt på tårtan.

Man började med en låttävling och saken utvecklades till en vecka av konserter som pågick före och efter själva låttävlingen. Om ukrainarna klarar av att göra en större festival än Letterna återstår att se, men en sak kan man konstateras här i Jalta, nämligen att man inte har sparat på krutet. Tänk er om vi svenskar skulle klä vår melodifestival i en vecka av stora konserter med några av västvärldens största artister. Det är precis vad ukrainerna har gjort här i den vackra svartahavsrivierastaden Jalta. Hit har man släpat de allra största av de största ifrån Moskva det vill säga “la crème de la crème". Och för att ge evenemanget stor status har man engagerat självaste ryska legenden Alla Pugatjova till festivalordförande och inhämtat världsartisterna Gloria Gaynor och Demis Ruossos för att krydda till saken. Och mitt uppe i det hela hittar man allas vårt egen svenska musikfenomen Alexander Bard, som åtnjuter världskändisstatus öster om Östersjön. Han sitter nämligen i juryn, som ska avgöra låttävlingen. Tillsammans med Alla Pugatjova, megaartisten Sophia Rotaru, Demis Roussos och Gloria Gaynor kommer Alexander Bard att avgöra vilken av de hoppfulla tävlande i “Crimea Song Contest" som kommer att ta hem det stora priset på 100 000 dollar 640.000 kronor

Igår kväll var det stor konsert. Ikväll börjar låttävlingen. Där tävlar följande tjugo länder: Australien, Grekland, Georgien, Dominikanska Republiken, Israel, Indien. Spanien, Kazakstan, Kenya, Uganda, Kina, Ryssland, Serbien, USA, Tunisien, Ukraina,Finland, Chile, Sri Lanka, Estland. Av någon, för mig, obegriplig anledning finns inte Sverige med, men jag har av organisatörerna blivit informerad om att låtar kom in till tävlingen från hela världen och att det var just dessa 20 länders bidrag som utvaldes av festivalkommittén. Med tanke på att så stora pengar finns att vinna har tydligen många länder ansökt om deltagande. Men själv är jag lite halvskeptisk till vad det blir för musik som ska framföras i kväll på den stora scenen här i Jalta. Den jag ser mest fram emot är den Kenyanska gruppen “Pentakenya" som ska framföra den kända swahililåten “Jambo Bwana - Hakuna Matata" . I kväll ska varje deltagande sjunga en egen utvald coverlåt och i morgon ska de framföra själva bidragen.

Jag har varit på många sådana här festivaler sedan början av 80 talet. Det är alltid lite kaos kring evenemangen och det brukar bero mest på att festivalorganisatörerna hyr in studenter att ta hand om gästerna, såsom undertecknad. Tjejerna och killarna som tar hand om mig är mycket snälla och ambitiösa, men de saknar erfarenhet av festivalverksamhet vilket gör att jag ibland suckar. Men innan jag dömer ut festivalens organistörer blir jag tvungen att påminna mig själv om att det endast är 20 år sedan Sovjetunionens fall och att våra vänner i öst bara har haft två korta decennier på sig för att anpassa sig till marknadsekonomin. För att lindra min frustration, när saker och ting inte fungerar, tänker jag på hur det vore om vi västerlänningar, inom loppet av endast 20 år, skulle behöva ändra hela vårt levnadsätt till någonting annat än vad vi är vana vid. Vi skulle aldrig klara av vad våra östgrannar har klarat av på så kort tid. När jag tänker på detta vill jag bara ge festivalorganisatörerna stort beröm för deras insatser.

När jag tänkte på detta igår satt jag på ett café alldeles bredvid konsertlokalen och smålyssnade på artisternas soundcheckar som dränktes med surret runt omkring. Plötsligt tystnade bruset och man kunde bara höra den där klassiska pianointrot till en av vår tids största hittlåtar... och sen kom det.... Gloria Gaynors platinaröst som sjöng “First I was afraid, I was petrified....", och under hela repet på “I will survive" undrade jag om inte tanten Gloria Gaynor någonsin tröttnar på den där låten? På scenen igår kväll sjöng hon den och om man stängde ögonen var det som att vrida tiden tillbaka 30 år. Samma röst och samma låt som varenda karaoke bar i världen har som etta. Enda skillnaden var att jag hörde allt detta i Ukraina, som under min uppväxt var en del av Sovjetunionen - men som nu är ett fritt land. Fritt nog att kunna anordna en sådan här storslagen musikfestival.

Av William Butt 07 sep 2011 11:05