En alldeles för tidig höst

Hur kommer jag att överleva hösten, och ännu en kall vinter när regndropparna slår mot fönsterrutan i ett ständigt inferno av upprepning? Som om de aldrig trodde jag sett dem innan visar de sig i miljontals och bildar pölar som aldrig torkar upp. Veteaxen är bruna av för lite sol, och inte ens flugorna gör något större väsen av sig mer. De tror säkert det är sena oktober och har därför redan lagt vingen över sin späda kropp som täcke. Katterna håller sig inne och går bara ut på snabba rekogniseringsrundor för att bibehålla den stieflianska äran i grannskapet. Värmenljusen får inte mina tår att känna sig varma, utan hickar sig fram i en för tidig konsert.

Vad hände med sommaren detta år 2011? De södra delarna av Sverige har tydligen något otalt med vädergudarna för varje dag är en upprepning av dagen innan då kylan håller sig kvar och himlen öppnar sig. Jag misströstar och känner höstens melankoli göra sig hörd. Jag som älskar att vara ute, att kunna sitta på min yttertrappa en ljummen kväll och låta tankarna och blicken göra varandra sällskap med den nedåtgående solen. Jag som älskar att bli omfamnad av sommarvindens smekning, och att få ställa mig med öppna armar och slutna ögon med ett stort leende på läpparna när jag känner sommarens mjukhet omkring mig.

Hur överlever jag vintern 2011 när jag lämnade batterierna på Kos i förrgår? I stor tacksamhet gläds jag över mitt yrkesval som gjort att jag kan åka till Norge och samla ihop lite pengar så jag och pojkarna kan åka iväg och få njuta av underbar värme några dagar. Jag känner också sorg för de som inte har den möjligheten utan ser sina batterier rosta itu. Min rastlösa själ trivs i sommarmånadernas öppenhet då jag kan vandra in och ut, cykla mina mil i ren njutning och vandra med åkrarna som svagt sjungande åhörare allt medan mina fingrar smeker de olika grässorterna.

Jag vet att det kommer att krävas en kraftansträngning av mig de nästkommande månaderna. För att överleva mörkrets mentala kaos ska jag läsa lite på halvfart på universitetet, fortsätta med mina krönikor på Dagens Medicin och säkerligen också ta några vändor till Norge så jag kan få känna Indiska Oceanen smeka min kropp en dag i mars nästa år då batterierna som äntligen hittat sin returresa från Kos sinat, och transformerats till en piedestal för den nu döda flugan som aldrig hann leva fullt ut sommaren 2011.

Av Birgitta Stiefler 11 aug 2011 21:55