Jävla Bard!

Så var det åter semesterdags, och om jag planerat allt rätt ska det väl kunna gå att låta bli att tänka för mycket under dessa fyra veckor. Oftast har jag hoppat in på andra företag några veckor och jobbat extra under semestern av olika anledningar. Ett av dem är för att jag inte kan låta bli att engagera mig i olika viktiga frågor som dyker upp i media eller annorstädes när jag är ledig, eftersom hjärnan då går på lågvarv och har tid till annat. Hela arbetsåret försöker jag jobba mycket, även jobba över, för att sedan dryfta små frågor med familjen kvällstid och undvika stora, engagerande saker som med all säkerhet skulle ta en fruktansvärd massa tid och väcka fruktansvärt massa känslor. Jag blir som uppslukad när jag råkar på orättvisor och människor som far illa. Hade jag inte lärt mig tekniken att hålla tillbaka mig själv så vete gudarna vad som hade hänt, men säkert är att jag hade deltagit i diverse inbördeskrig, tagit reda på om inkaindianerna råkat ut för någon orättvisa när de så plötsligt försvann och även rett ut varför de fackligt aktiva på företagen idag ofta ansetts vara de som gjorde minst på golvet innan de blev just fackligt aktiva.

För första gången skulle jag nu våga mig på att hålla mig hela fyra veckor och noggrant akta mig för saker som kunde starta engagemang. Idag tog min son fram en sida på internet som visade några människor som pratade om att legalisera narkotika. Då jag vet min inställning till just detta, och att vi diskuterat det så många gånger jag och mina söner, kunde jag tryggt luta mig tillbaka och bara lyssna.

Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna få lov att bli äldre och med detta starkare i mina åsikter. Att jag skulle vara å säker på dem att jag inte ens skulle behöva prata om dem. Att jag skulle bli envisare, och allt det där mysiga som det innebär att bli gammal, men ack! Jag borde vetat bättre, och föga kunde jag ana att den där fjanten Bard, som jag alltid sett som en ofarlig liten tönt skulle vända upp och ner på allt detta. Då jag aldrig ens lyssnat på något han sagt hade jag garden helt nere när han började prata om legaliserandet. Plötsligt gick det upp för mig att även om jag hatar knark och är helt emot användandet av det, så betyder inte det att jag inte kan stödja ett legaliserande, absolut inte, jag kan själv lära mina barn vad jag tycker är rätt och fel när det gäller narkotika, men faktiskt acceptera ett legaliserande för att lösa ett stort samhällsproblem och även erbjuda hjälp till missbrukare istället för frihetsberövande straff, vilket varken hjälper eller är samhällsekonomiskt försvarbart.

Jag lyssnar mer på vad Alexander Bard pratar om och plötsligt går det upp för mig hur detta, att vi accepterar det som förbjuds som förbjudet, också innebär att vi fråntar oss själva ansvaret som förälder. När en förälder säger till sitt barn att "du får inte dricka alkohol förrän du är 18", innebär det att denne låter lagar tala om för oss när vårt barn är moget för att dricka alkohol. Herregud, jag som lovade mig själv och min bäste vän Stek i tidiga tonår att "vi ska fan aldrig bli som dom!" Då menande vi de dåtida vuxna. Jag inser nu, att tack vara den där jävla Alexander Bard som jag nu mera vill titulera "den där vakna, trevliga och tänkande mannen" har jag inte bara ändrat uppfattning i frågan om legaliserandet av droger, utan även brutit mitt semesterlöfte om att inte tänka för mycket när jag är ledig. Fast egentligen är det bara en helt vanlig fredag för semestern börjar inte förrän på måndag.

Jag ser det framför mig, hur jag går inne i Lund imorgon och råkar på någon gammal tant som har ont i axeln varpå jag undrar varför och hon förklarar att hon är för gammal för att putsa sina fönster och för fattig för att hyra in någon, strax är jag där och putsar, tanten säger att hon är från Skottland och plötsligt hittar vi gemensamma släktingar som utvandrat till Canada och sen är allt igång igen, jag vet det, det tar aldrig slut, jag måste lyckas hålla ner tankenivån i fyra veckor, men som sagt, råkar jag på fler människor som den där vakna, trevliga och tänkande Alexander Bard, ja då lär jag nog ha en del att redogöra för här efter semestern, var så säkra.

Av Angus Liddell 12 jul 2011 12:19