Sagan om den lilla flickan Alzheimer

Alla runt omkring henne sade i alla fall att hon hette Alzheimer. Det hade den lilla lilla flickan inget minne av. Hon visste väl vad hon hette! Och hon visste väl hur gammal hon var också! Alla runt omkring sade att hon var 70 år gammal. Men det kunde ju inte stämma! Hon skulle ju börja i första klass idag!

Igår var hon säker på att hon var 20 år gammal och hade ont i magen för att hon skulle föda sitt första barn! Men idag var hon lika säker på att hon bara var sju år gammal! Mamma hade gjort henne fin i håret och satt på henne en jättesöt kjol för skolstarten och hon satt i korridoren och stirrade ut i tomma intet när det plötsligt kom fram en snäll gammal farbror och tog henne i handen. Hon förstod först inte vem han var. Men sedan tänkte hon att det var måste ju vara hennes klassföreståndare som skulle visa henne till rätta i skolsalen! Vad snäll han var! Så hon frågade honom om han inte kunde bjuda på lite godis också.
- Godis? Javisst, du ska få smaka på godis, sade den snälla lärarfarbrorn och skrattade och såg lurig ut.
Hon förstod inte varför han skrattade, men hon var en väluppfostrad flicka och protesterade inte när farbror läraren ledde henne in i klassrummet. Men hon tyckte att det var konstigt att klassrummet var tomt. Det fanns bara en säng och några möbler i rummet och inga andra elever.
Farbrorn stängde dörren och gick fram till flickan som satt på hans säng.
- Ska jag få godis nu?, frågade hon.
- Ja, ja, du ska få ditt godis, ha ha, men då måste du först ta av dig alla kläderna och lägga dig snällt i min säng. Hon gjorde som hon skulle men förstod inte varför hennes lärare också tog av sig sina kläder och började pilla på henne med sitt finger mellan bena.
- Varför gör du så, läraren? Det gör ont, sade hon.
- Vill du ha ditt godis? Då får du väl stå ut med lite ont?, sade farbror läraren.
- Jo, jag vill ha mitt godis! Men jag ser ingen godispåse!, snyftade den lilla flickan.
- Ha ha! Dumma flicka! Här har du ditt godis sade farbrorn och stoppade in sin sak mellan benen på flickan...

Men just i det ögonblicket rycktes dörren upp av en ung kvinna.
- Vad gör du med henne?, skrek hon och slet bort den gamla mannen från sängen. Men gubben blev också arg.
- Vad gör du? Hon var med på det! Hon sade inte nej, skrek han tillbaka till kvinnan som var vårdare på ålderdomshemmet.

Sedan visade ett Tv-program att det inte var enda gången som den gamla mannen hade lurat den lilla flickan in på sitt rum. Andra vårdare på ålderdomshemmet hade sett samma sak och rapporterat till sina chefer. Men alla mellanchefer och deras högsta chef tyckte inte att det var något viktigt som behövde rapporteras. Den lilla flickan som trodde att hon var sju år gammal var i verkligheten i 70-årsåldern och hade en demenssjukdom som kallas Alzheimers sjukdom. Demenssjukdomar innebär bland annat att man har svårt med att veta vem man är, var man är, vilka dem andra är och hur gammal man är. Därför kunde inte polisen fråga henne vad som hade hänt och hon kan inte vittna i rättegång heller. Men den gamla farbrorn som misstänktes för att med våld försöka ha sex med den sjuka kvinnan sade att han aldrig haft någon kontakt med kvinnan.

Egentligen ska inte människor som har demens bo med andra gamla. Dem får bo på ett särskilt demensboende. Men då den alzheimerssjuka kvinnans make inte längre orkade att ta hand om sin sjuka hustru fanns det inte något demensboende. Så hon fick bo i ett hus för gamla människor. Kvinnans make tyckte fortfarande om sin fru och ville träffa henne varje dag. Så varje dag åt han sin frukost hemma, tog med sig morgontidningen efter att han läst den och gick och besökte sin fru varje dag. Det fanns en trevlig 80-årig gammal man på ålderdomshemmet som han brukade lämna tidningen åt. Sedan försökte han prata med sin fru fast det var svårt att göra sig förstådd och åt lunch med henne. Efter lunchen gick han hem igen och så gick varje dag.

Men så en dag, flera månader efter att vårdarna hade rapporterat om den 80-åriga mannens konstiga beteende att utnyttja den sjuka kvinnan sexuellt, fick mannen veta från ålderdomshemmet vad som hade hänt. Men det var lite oklara uppgifter som han fick. Att det var den 80-åriga trevliga gamla mannen som han brukade lämna tidningen till fick han inte reda på. Det fick han veta först när det konspiratoriska Tv-programmet gjordes om händelsen. Maken blev alldeles tyst först. Han kunde inte tro att det var sant! Han som alltid var så pigg och trevlig!

Efter att programmet var slut reagerade en kvinna som hette Sunny på programmet. Hon tyckte att tv-programmet visade förakt för äldres sexbehov. Hon tänkte att den demenssjuka kvinnan kanske själv ville ha sex, lika mycket som hon vill med sin man! Dessutom hade hennes egen man också en hjärnskada. Han hade svårt för att tala. Det kallas för Afasi. Hur skulle hon veta om hon inte tvingade honom att ha sex? Hon blev mycket arg över att det konspiratoriska Tv-programmet inte ville acceptera att gamla människor skull få ha sex ifred för andras inblandning. Hon skrev ner sina tankar till en tidning på internet som heter Sourze och betyder källa. På den nättidningen kan andra läsare kommentera artiklarna. Det var mest manliga läsare som tyckte att det var jättebra skrivet och gav hennes artikel högsta betyg! En läsare som kallade sig för Bizon undrade om någon hade frågat den dementsjuka kvinnan vad hon själv ville...

Egentligen är det här kanske ingen saga? Jag kanske bara luras? Allting hände kanske i verkligheten i Sverige år 2011 och det enligt många debattörer konspiratoriska och lögnaktiga programmet hette kanske Uppdrag Granskning?

Snipp snapp slut, sagan var INTE slut! Den fortsatte i Sourze i 124 kommentarer, två spinoffartiklar och nu den här "sagan". Den här debatten tar nog aldrig slut på Sourze! Varför inte det? De tråkiga Demens och Alzheimer är väl inte så himla intressanta att tröska om och om igen? Nej, debatten fortsätter i oändlighet för att det innerst inne handlar om mycket mycket intressantare saker... SEX och... PEDOFELI!

Av Lennart Asp 16 jun 2011 11:29