Ursoppa, tro och människans dilemma

En del människor fantiserar om varför det blev på det ena eller det andra viset. Andra försjunker i sig själva och fastnar i märkliga tankar. De försätter sig i stora grubblerier, som påverkar psyket och kan komma att likna en psykisk sjukdom.

Tro har påverkat människan i många tusen år. Man vill ha något att tro på, om det så är medvetet eller omedvetet. Tro förhärligar de innersta sinnena och kan bli en euforisk upplevelse som bildar en inre kärna i själen. Och det kan bli närmast omöjligt att komma ifrån den känslan, den upplevelsen. Tro kan bli så stark att flera människor kan gå i döden för denna otroliga, märkliga sak.

Mystiska ljud, ljus och mörker påverkar sinnet och fantasier kommer in i själen, man börjar inbilla sig saker. En del människor skriver ner sina fantasier och drömmar. Ingen kommer undan. Vetenskapsmän undrar och fantiserar om Jorden och universum. Genom historien har de flera gånger ändrat sila uppfattningar och värderingar om livets uppkomst, om universums tillkomst och så vidare. Fanatiker och människor med en oerhörd karisma påverkar andra människor till ett fördärv i många avseenden.

I början av livet söker sig människan till andra människor som de gärna vill tro på, där även kärleken spelar sin roll. Vad är det som styr människan på detta vis? Självkänslan varierar hela tiden och påverkas av naturen eller av andra saker. En solig dag kan självkänslan vara bättre än en regnig dag. Okunskap försämrar självkänslan. Man måste ha något att tro på. Många människor tror på en bok, utan att ha läst boken, andra tror på media utan att kontrollera om det de säger eller skriver är sant. De flesta människor tror på det autoritära, på sin religion, på sitt parti, sin övertygelse, som inte har mycket med någon form av sanning att göra.

Dilemmat.

Flera människor har skrivit ner sina inbillningar och fått andra människor att tro på dem. Inte minst inom politiken. Man tror på guld och gröna skogar. Man tror på den auktoritära människan som lovar, bara för att ens egen självkänsla inte är nog stark. En del människor inbillar sig att de kommer till paradiset eller himlen när de dör. Vid minsta prassel i en mörk skog där vi går, så ökar inbillningarna samt fantasierna och man börjar undra.

När man börjar bli sjuk eller allmänt bara dålig så funderar man på vilken sjukdom som är på väg. Media skrämmer upp oss med alarm om pandemier, så är rädslan där. "Vi är rädda som barn för Åska" skrev jag för länge sedan. Och när vi har svårt att förstå så tror vi på den förhärskande auktoriteten, för det är bäst så tycker man. Inom politiken kan det finnas en tro på något "konstigt" eller märkligt som senare inte har det minsta relevans.

Förhoppningen att vinna högsta vinsten finns nästan hos alla människor, eller att möta någon typ av Gud. Att den religion eller parti man tror på skall vinna, utan att veta vad meningen är, utan att veta sanningen. Vi vill heller inte gärna forska i den sanningen eller tron, för mister vi tron faller självkänslan som en sten, och det vill vi inte. Vi måste ha något att tro på. Den meningen återkommer.

Men vad skall då människan tro på?

Att Solen finns fast den ibland gömmer sig bland molnen eller på andra sidan horden, är en sanning.
Vi kan blicka upp mot himlen och se ett otal stjärnor en natthimmel, vi ser månen som vi funderar omkring. Och när vi ser dessa fenomen så finns vi också till. Vi kan se oss i spegeln och vi uppfattar hur vår kropp ser ut. Vi ser att likheten med andra djur är slående. När vi ser och undersöker människans arvsmassa är vi mycket lika djuren. Vetenskapen om vår biologi är enormt intressant. Det kan vara av intresse att läsa om Darwin, att läsa Richard Dawkins böcker. Jag förordar det.

Livet föddes ur ursoppan som fanns på jorden för mycket länge sedan. En soppa som troligen bestod av vatten, slem, saltsyra och olika slags enzymer. För 700 miljoner år sedan levde nässeldjur,
kammaneter och tunikater. Ursoppan liknade vår mages innehåll. Kammaneterna hade en mage. De första flercelliga djuren, eller ska vi säga varelserna, dök upp någon gång för knappt 700 miljoner år sedan, eller kanske till och med lite tidigare. Forskare har funnit rester av bland annat svampdjur och spår som möjligen kan komma från nån som kröp. Men det är osäkert, spåren kan också vara något annat. Genom att jämföra arvsmassa har man räknat ut att de tidigaste djuren borde ha varit kammaneter.

Alltså bär vi historien med oss. Vi har i våra magar livet som det såg ut för 700 miljoner år sedan.

Svampdjur har funnits länge på jorden. I 600 miljoner år, eller mer. De är enkla, fastsittande djur som filtrerar havsvatten efter föda. De liknar egentligen inga andra djur. Själva människan har inte funnits länge. Den tid som passerats sedan vår tideräknings början för 2000 år sedan är bara en mycket liten del av vår tillvaro på Jorden. Vi är i stort sett samma typ av människor som för 5000 år sedan. Kanske längre. Utvecklingen går mycket långsamt fram. Men det är här vi kan söka sanningen och en tro på livet. För vi kan se djuren, vi kan se träden och växterna och vi har alla DNA.

Den äldsta arvsmassan är generna. Genkomplexet är emellertid bara en lång sträng av nukleotidbokstäver, som inte på något uppenbart sätt är uppdelad i bestämda sidor. Det är riktigt att de innehåller särskilda symboler för var proteinkedjemeddelanden börjar och upphör, skrivna med samma fyrbokstavsalfabet som själva proteinmeddelandet.

I begynnelsen livnärde sig dessa överlevnadsmaskiner på de organiska molekyler som flöt omkring i en riklig mängd i soppan. Detta behagliga liv upphörde när soppans organiska näringspartiklar, som långsamt hade formats genom påverkan av seklers solenergi, så småningom tog slut. Då började en av huvudgrenarna bland överlevnadsmaskinerna, den som numera kalla för växtriket, att själv utnyttja solskenet direkt för att bygga upp komplicerade molekyler av enklare sådana.

Om man nu tar steget fram till idag. i vår tid, så visare det sig att vi onekligen har historien med oss i oss själva. På senare tid har vi fått möjligheten att kommunicera genom att tala och därmed tänka. Men vi har fortfarande omedvetet en naturlig styrmekanismen inom oss i de nedärvda gener som kommer från våra föräldrar eller från ännu längre tillbaka i vår släkt och familj.

Det som påverkar oss är alla de fruktansvärda kemikalier som vi framställt själva och som vi nu äter dagligen. Det är så fruktansvärt att mänskligt liv på jorden kan vara borta om några få generationer, i och med att fertiliteten försvinner från oss människor så slår ödesklockorna. Vetenskapsmännen har ingen lösning på detta. Högt uppsatta professorer, Nobelpris-mottagare och biologer varnar oss, uppmärksammar oss på att vår existens är hotad.

Och naturligt är då att gå tillbaka till min inledning med tro och inbillning och fråga sig om det är sant, eller om det är en skröna. Dagligen hör och ser vi rapporter om hur kemikalieindustrin både inom medicin och produkter som framställs till matvaror blir klassade som giftiga eller förkastliga. Tillsammans kan de orsaka något som vi inte ens är medvetna om. Vi får varningar nästan dagligen om olika mat och frukter som inte är godkända att äta. Genmanipulation av olika matvaror är numera en faktor vi räknar med, men vad leder det till? Kemikalierna i vår föda gör att vår hjärna inte förmår att tänka logiskt mer.

Vi börjar komma underfund med att vissa saker som var en naturlig livsföring för bara ett litet antal år sedan nu är helt uppåt väggarna fel. Jag tänkte på rökning som exempel. Är det naturligt för en människa att röka? Är det naturligt för en människa att smälla i sig en stor portion godis med massor av kemikalier i varje lördag? Jag bara frågar.

En del människor tror att om vi kan öka innevånarantalet i en stat eller kommun så ordnar det sig. Jag frågar: Hur idiotiskt tänkande finns det? Jorden är redan överbefolkad. Hade vi inte genmanipulerat våra växter, hade vi inte experimenterat med olika metoder för att framavla mer föda på jorden, hade det varit ännu mer svält på vår gröna jord.

Idag beräknas 925 miljoner människor världen över vara undernärda eller sakna tillräckligt med mat att äta. Det är många människor, för MÅNGA människor. Varje år dör närmare 10 miljoner barn som är under fem på grund av fattigdom och undernäring. Tänk att det är mer än hela Sveriges befolkning som dör varje år, och då är det bara antalet barn!

Hela 150 miljoner barn är undernärda och ytterligare 175 miljoner barn växer inte som de ska på grund av matbrist och sjukdom. Om de sjukdomsrelaterade dödsorsakerna skulle räknas med i statistiken skulle siffran med antalet döda varje år överstiga USA:s befolkning. Det innebär över 350 miljoner människor som dör varje år på grund av brist på mat.

Samtidigt ökar Jordens befolkning med cirka 213 000 människor om dagen, efter det att födda och döda har genomräknats. Detta innebär att Jorden är överbefolkad. Jorden kan inte livnära alla de snart 7 miljarder människor på jorden. Politiker tänker inte med hjärnan. De har en märklig och helt otrolig fantasi. De drömmer och tror att de ser framåt, inbillar sig i sin okunskap och förlitar sig på ledaren för det parti de tror på.

Okunskapen inom politiken är förödande och påståenden om hopfantiserade och uppdiktade historier florerar som aldrig förr. De verkar inte ha respekt för framtiden. Det är besserwissernas paradis. Och folket fastnar i dessa konstiga ideologier och fantasier. Det finns kunskap som har en annan mening.

Därmed är inte människans dilemma utrett, jag har bara skrapat lite försiktigt på ytan.

Av Thore Hult 10 jun 2011 14:23