Därför behövs konspirationsteorier

Korruption innebär att minst två människor i hemlighet kommer överens om att göra affärer på ett olagligt sätt. Därmed är en konspiration ett faktum.

Det är svårt att ta dem på allvar, som påstår att konspirationsteorier regelmässigt saknar grund. Om vi tar exemplet anbudskartell, så kan en misstanke om en sådan uppstå när priserna på till exempel asfaltsläggning på vägar inte går ner, trots en känd överkapacitet, i förhållande till beställarnas efterfrågan, hos Skanska, Peab, NCC med flera aktörer. Att i sådant fall misstänka att konkurrenterna har delat upp marknaden mellan sig innebär början till en konspirationsteori.

Vägen från konspirationsteori till en faktiskt påvisad konspiration kan givetvis vara lång och ofta går det kanske inte att få fram bevis, men är det verkligen felaktigt att i exemplet ovan misstänka en konspiration och därtill försöka formulera en eller flera teorier om hur det kan ha gått till?

Ett annat lite större fall av konspiration, kom att leda till världens genom tiderna största konkurs – Enronskandalen. Den konkursen skedde efter att hundratals – kanske tusentals – människor på olika nivåer i hela världen deltagit i brottslig verksamhet. Det fanns misstankar om oegentligheter innan sammanbrottet. Men varför lyssna till paranoida konspirationsteoretiker?! Vanliga hederliga medborgare litar på sina myndigheter och bankernas hedersknyfflar. De vet att så stora konspirationer, med så mycket folk inblandade som i fallet Enron, helt enkelt inte kan förekomma. Därför vet man också att det måste vara en ren slump att mängder av handlingar, som rörde utredningen av Enrons konkurs, förvarades i WTC 7 och därför totalförstördes när den byggnaden ramlade ner i sig själv framåt kvällen den 11 september 2001. Av denna rena slump kom därför stora delar av den gigantiska härvan av brott, aldrig att bli föremål för rättslig prövningen. Att det skulle kunna finnas människor med höga befattningar som försökte skydda sig genom att se till att handlingar försvann, kan vanliga hederliga människor aldrig tänka sig. De vet ju sedan barnsben att ärlighet vara längst. Den sunde och hederlige medelsvensson håller inte på med fula misstankar mot våra oförvitliga män och kvinnor inom världspolitik och storfinans. Den vanlige mannen på gatan vet att makten vill oss alla väl – och han fördömer ivrigt dem som tror att det finns människor som är så nedriga att de med berått mod lurar skjortan av folk – inklusive sina närmaste.

Till sist – du som läser detta – tror du att det förekommer konspirationer? Har du kanske ett eget exempel på en konspirationsteori som visade sig vara sann? Har du en bra förklaring till varför ordet konspirationsteoretiker från 1960-talet och framåt blivit ett nedsättande begrepp att använda mot människor, vilka man vill förlöjliga och därmed oskadliggöra politiskt? Finns det någon fara med att det blivit så?

Skriv gärna en kommentar till artikeln. Jag ser fram emot att läsa den.

Av Dag Nilsson 07 jun 2011 13:53