Kungen är kung – inte helgon

Sanningen att säga har jag – under 61 år i pressen! – aldrig upplevt en hype och hyckleriorgie värre än den som idag fokuseras på kung Carl XIV Gustaf. Rekordet slogs av den förståsigpåare av barmhärtighetsskäl nämner jag inga namn som i DN fastslog att kungen inte lärt sig ljuga trovärdigt nog! Nytt valspråk: För Sverige i lögnen…

Givetvis hade det varit bättre om kungen sagt att "ja, visst faen har jag varit på porrklubb några gånger, det har väl minst hälften av landets manliga befolkning och en hel drös tjejer också. Och skulle den där maffia-drängen på något sätt ha kommit över några bilder, så vad gör vi åt det? Såvitt jag förstår står Rikets säkerhet inte precis på spel…"

Ungefär så. Ett rakt erkännande skulle naturligtvis också skapa en så kallad debatt. Många skulle förfasa sig. Tänka sig: en statschef som tittat på halv-, hel- och kvartsnakna tjejer som tillsammans med representanter för det andra könet demonstrerat diverse sexlekar. Och värst av allt: kungen kanske till och med gillade vad han såg. Kan vi ha en kung som gillar sex? Givetvis inte. In med Vickan!

Kungen borde – det vore klädsamt – slå fast att han inte ränner på porrklubb jämt, särskilt inte sen han blivit lite äldre, och att om det finns några bilder, så ut med dem i tidningarna så att alla får se och grejen blåser över…

Om affären handlagts på det sätt jag beskrivit skulle svenska folket med all säkerhet dra två viktiga slutsatser. Nämligen:

1.Kungen är kung, inte helgon; han är människa och därför inte ofelbar.
2.Ett porrklubbsbesök är inget brott, inte ens om man blir fotograferad. Dumt och omdömeslöst, särskilt om man råkar vara kung, men inte värre än så.

Så hej då, nu kör vi vidare...

Av Ulf Nilson 31 maj 2011 13:17