Sexköpslagen tecken på att Sverige blir en diktokrati

Häromdagen 12 maj 2011 beslöt riksdagen om att höja maxstraffet för sexköp till ett år. Som av en händelse presenterade förläggaren Svante Weyler samma kväll en bok i SVT:s Babel – "En tysk mans historia" av den tyske journalisten Sebastian Haffner, vilken själv upplevt 20- och 30-talens Tyskland. Bland annat sa Weyler att "diktatur handlar om dem som inte säger ifrån" och att Haffners bok "visar hur lite man förstår av hemska skeenden medan de pågår". Det tankevärda med den boken är egentligen inte att den blottlägger det vi redan har facit för, nämligen diktaturens framväxt i Tyskland och oförmågan för de då samtida att se den. Nej, det tankevärda med boken är att den faktiskt även kan handla om Sverige i dag.

Utan att de flesta ser det, precis som i Tyskland på 20- och 30-talen, håller vi på att vandra vägen mot kanske inte ett diktatoriskt, men ett "diktokratiskt" samhälle, där makthavarna anser sig ha rätten att med nästan vilka medel som helst styra medborgarnas tyckande och genomdriva sina egna syften. Vi har sett det i införandet av FRA-lagen och vi såg det tydligt i riksdagen 1998 och 12 maj i år. Sexköpslagen är just nu det kanske mest tydliga exemplet på den "diktokrati" som med stora steg driver oss mot ett tillstånd av falsk demokrati. Vad som är så allvarligt med den är egentligen inte prostitutionens vara eller icke vara, eftersom prostitution alltid kommer att existera, oavsett om den är legal eller inte. Det allvarliga är istället den struktur av ideologisk "elitlag" som genomsyrar den.

Precis som i diktaturer som Nazityskland, Sovjetunionen och Kina har en självutnämnd ideologisk elit utsett sig till att bestämma vad resten av folket ska tycka. Sexköpslagen infördes ju som bekant inte för att hjälpa några prostituerade, utan för att vara normgivande och för att tillfredsställa radikalfeministisk ideologi. Det vill säga, den skulle lära folk hur de skulle se på prostitution, eftersom de självutnämnda "bättre vetande" inte tvivlade på att just de satt på den enda sanningen i denna fråga. Nu basunerar dessa "elitmänniskor", som till exempel Anna Wallén S, Lena Olsson V och Johan Linander C i debatten i onsdags, ut att "stödet för sexköpslagen är starkt" med hänvisning till "undersökningar" som påstås visa att 70 procent av svenska folket är positivt till sexköpslagen. Att den person som gjort den senaste undersökningen, Jari Kuosmanen själv, varnar för att dra för stora slutsatser, då mindre än hälften av de tillfrågade svarade, tas ingen hänsyn till. Det är nämligen viktigt för dessa självutnämnda "bättre vetande än folket" att försöka legitimera sina "diktokratiska" metoder.

Intressant nog så tillämpar staten också, precis som i Nazityskland, Sovjetunionen och Kina, metoden att fabricera underlag för sina beslut. Alla som höll anföranden i frågan i riksdagen, utom Fredrik Federley, stödde sig på Anna Skarheds så kallade "utvärdering" av sexköpslagen. Att denna var ett direkt beställningsarbete har visats av många, och kritiken mot dess vetenskapliga undermålighet har varit stark i flera instanser utförligare kritik av den så kallade "utvärderingen" kan läsas här.

Men man nöjer sig inte med direkta beställningar av detta slaget, utan statliga institutioner förväntas – trots att det inte finns underlag för det – komma fram till "rätt" slutsatser, som till exempel Brottsförebyggande rådet. "Diktokratin" blir särskilt tydlig i en fråga som Sexköpslagen, där de vetenskapliga underlagen för påståendena som ska konfirmera densamma inte håller, utan man istället måste grunda sig antingen på rent kliniskt – det vill säga helt orepresentativt material – och kvasivetenskap av det slag som Melissa Farley och andra står för. Därför måste man, precis som i de nämnda diktaturerna, skrämma folk till "rätt" åsikter – det vill säga att de ska supportera "de bättre vetande" i riksdag och regering och de ideologier som trycker på för detta. Ett av de främsta exemplen på denna skrämseltaktik är myten om den gigantiska sextraffickingen som, utan några som helst underlag i verkligheten, påstår att hundratusentals kvinnor och barn varje år säljs för att bli sexslavar. I själva verket är antalet högst någon enstaka individ per hundratusen invånare världen över, vilket kan jämföras med till exempel misshandel, som bara i vårt land är över 900 per hundratusen invånare. I vårt eget land är det inte mer än 0,25 fall av trafficking på samma befolkningsmängd, men ändå pumpar staten in gigantiska summor i kampen mot detta brott.

En "diktokrati" som Sverige kan inte fungera utan en korrupt mediesektor, vilket det visar sig att vi i fallet sexköpslagen har i Sverige. Ständigt refuseras debattartiklar och fakta i tidningar och TV som är kritiska mot densamma och andra sexualpolitiska frågor. Ett exempel på hur man går tillväga är till exempel kulturredaktionen på DN. När Susanne Dodillets avhandling "Är sex arbete?" skulle recenseras satte man den fanatiska antiprostitutionsdemagogen Kajsa "Ekis" Ekman på att skriva ned densamma, men då samma Ekman kom med sin vetenskapligt helt undermåliga bok "Varat och varan" sattes istället en meningsfrände på att höja boken till skyarna. Vad gäller min egen bok om sexualitetens historia, "Samlag eller Salighet", finns numera också som ljudbok, för övrigt den kanske mest omfattande som någonsin skrivits i hela världen, så tillämpade alla kulturredaktioner, utom SVT, ihjältigningsmetoden som också tillämpats av regeringen rörande kritiken mot Skarheds så kallade "utvärdering". Och när ämnet prostitution ska ventileras i svensk TV så produceras politiskt korrekta "dokumentärer", som till exempel Svante Tidholms om en stor bordell i Köln, eller TV 4:s om prostitution Kalla fakta 2007, den senare refererade till och med okritiskt till Farleys forskning som ovedersägliga vetenskapliga fakta.

Intressant nog är det också, i "de bättre vetandes" värld, helt i sin ordning att mobba och topprida sina meningsmotståndare. Torbjörn Nilsson har blottlagt det i FRA-frågan i boken "De omänskliga", men det är också fallet i frågan om sexköpslagen, där man inte tillåter avvikande åsikter. Endast en riksdagsledamot, Fredrik Federley, hade styrka nog att rösta emot höjningen av straffet för sexköp, men de 66 nedlagda rösterna visar att riksdagen inte är enig i denna fråga. Men påtryckningar och mobbing gjorde att flera som velat rösta emot istället valde att lägga ned sin röst.

I riksdagsdebatten sa Ewa Thalén Finné M bland annat att "vi i Sverige har arbetat hårt inom bland annat EU för att sprida våra kunskaper". Men tyvärr så baseras sexköpslagen på intet sätt på några kunskaper. Dess bas är ett noggrant bortrensande av skrifter med kunskaper och helt och hållet en ideologisk och moralistisk tanke, som i sin tur emanerar från en rigid medeltida kristendom. Och kunskap är minst av allt det som Thalén Finné, Wallén, Börjesson, Olsson, Szyber, Linander och andra riksdagsledamöter uppvisar. Tvärtom visar de upp en gigantisk okunskap, inte bara när det gäller förutsättningarna för sexköpslagen till exempel hänvisas helt okritiskt till Skarheds så kallade "utvärdering" utan också när det gäller den sexuella kulturhistorien. Är man så okunniga som de i riksdagen ska man faktiskt inte stifta lagar. Särskilt inte lagar av samma slag som de tyska raslagarna, för det är precis vad sexköpslagen är. Jag kommer gärna till riksdagen och undervisar ledamöterna, för att förhoppningsvis minska deras stora okunskap, men jag är rädd för att man i sin elitistiska inställning inte vill ha kunskap. Övertygelsen om den egna förträffligheten sitter nog alldeles för djupt.

Sexköpslagen är i sin struktur av exakt samma slag som de nazistiska raslagarna, om dock långtifrån lika förödande. Dess existens baseras, precis som dessa, på utrensandet av "opassande" vetenskap, produktion av kvasivetenskapliga "sanningar" och skrifter, omskrivningar av verkligheten och påhittade myter. Den är dessutom bestämd av en liten elitistisk, "bättre vetande" ideologisk grupp som tagit sig rätten att peka ut vilka människor som är "fel", precis på samma sätt som judarna utpekades som "fel" i Tyskland, och med samma "goda" intentioner. Länder som stiftar lagar som sexköpslagen är inne på en farlig väg och har anträtt färden mot "diktokrati". Och om den färden inte stoppas hotar faktiskt i slutändan diktatur, eftersom införandet av en sådan lag öppnar för att använda förfarandet på flera områden. Om 80 år kommer kanske någon sorts motsvarighet till Haffners bok att skrivas om vår egen tid.

Av Dick Wase 16 maj 2011 11:23