CajsaStina och farsan

Du och jag farsan
CajsaStina Åkerström
Norstedts Förlag, 2001

När jag hörde CajsaStinas första hit-låt "Fråga stjärnorna" hade jag stora förhoppningar på henne som artist. Till och med min mamma bad att jag skulle köpa CajsaStinas skiva till henne, något som jag gjorde. Men sedan dess har jag endast hört henne sporadiskt på radio.

Jag visste att hennes pappa vad Fred Åkerström, en man jag också hört på radio. Låten "Jag ge dig din morgon" gillade jag. Ibland sjöng jag den för mina polare, fast bara ironiskt, det var ju ingen låt man skulle tycka om. När Fred var på tv ibland, svettig och stor, så tyckte jag att han var lärd och konstig och sjöng på ett underligt sätt, han svettades och skrek dessa Bellmans-visor i mina öron. Ändå blev jag minst sagt förvånad när han dog och bilden av en alkoholist tonade fram.

CajsaStinas bok "Du och jag farsan" är en vandring i hennes barndoms land, där fadern med sin alkoholism var i det självklara centrumet. Det är en poetisk och skrämmande beskrivning av vad vi barn går igenom tills vi själva börjar missbruka något – droger eller andra självförsörjande metoder. CajsaStinas oerhörda rädsla för att kliva ut i livet efter faderns tyranni vittnar om hur svårt det är – näst intill omöjligt – att bli den man ska vara eftersom det är någon annan som ständigt satt dagordningen.

Jag hade önskat att CajsaStina använt det språk hon har i boken i sina låttexter, då hade hon blivit den stora låtskrivare jag hoppades på. Och än är det inte för sent. All konst skrives på huden, allt annat är grimaser. Jag väntar på de låtar som innehåller det vackra språk som finns i boken.

Av Mikael Vasara 12 maj 2011 08:57