Gärningen

Med den smala ledstången som stöd, och en fladdrande lykta i handen smög Erdalia nedför trasiga trappsteg, rädd att bli sedd av någon av de andra i nunneorden. Hon kunde känna blodet rinna mellan benen och lyste med lyktan där hon gått, men såg inga spår efter sin gärning. Det lilla barnet gnydde i hennes famn, och letade girigt efter hennes bröst, drog med små händer i de vita sjoken som dolde det ovetande om vad som väntade.

När Erdalia kommit ned till jordgången lyfte hon upp lyktan för att rekognosera den välvda stengången som gick mellan munkarnas och nunnornas hus. Åh om hon ändå inte hade fallit till föga för Tomas lockelse den där kvällen. Då skulle det som nu skedde aldrig behövt hända.

Av Anitha Östlund Meijer 09 maj 2011 13:27