Alliansens hjärtlösa politik

I Uppdrag Granskning den 4 maj granskades det så kallade fas 3. Fas 3 är för dem som inte lyckats ta sig ut på arbetsmarknaden efter att genomgått fas 1 och fas 2. I fas 3 är tanken att de ska ut i sysselsättning, men det får inte motsvara ett riktigt jobb. På det sättet ska man få erfarenhet som i förläggningen ska leda tillbaka till arbetsmarknaden.

Programmet visar dock att de som hamnar i fas 3 snarare placeras in i förvaring. Sysslorna de får att göra leder knappast till något jobb. Samtidigt får företag bidrag för att ta sig an en person som hamnat i fas 3. Arbetsgivaren behöver ju själv inte betala ett öre för att tillgång till en resurs.

Alliansen var före valet 2006 bra på att kritisera den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att försätta människor i passivitet. Nu snart fem år efter att alliansen övertog regeringsmakten är inte arbetslöshet mindre, istället har den ökat. Och för de långtidsarbetslösa har tydligen inte mycket förändrats. Jo, en sak, de har fått lägre ersättningar.

Varför gör man då en sådan här förändring? Varför inför man ett system som placerar långtidsarbetslösa i en form av vuxendagis som inte på något sätt hjälper dem tillbaka till arbetsmarknaden? Jag tror förklaringen är mycket enkel. För den borgerliga regeringen handlar det om att hitta sätt att spara pengar. Pengar som ska användas till deras mest prioriterade fråga: Att sänka skatterna.

Genom hela regerings politik märks en tydlig människofientlig linje. De som har det svårast ska få det sämre och de som redan har det bra ska få det ännu bättre. Det tycks finnas en klar politisk agenda att drar isär samhället så mycket som möjligt. Stora sociala klyftor verkar vara det politiska målet.

När man var i opposition användes stora ord som "utanförskap". Det har bleknat bort. Statsminister Reinfeldt tycks istället hellre föredra att använda begreppet "arbetslinje". Men mycket till arbetslinje har det inte blivit. Istället har man gött dem med resurser, gjort dem starkare. De arbetslösa och sjuka har stämplats som fuskare och lata. Genom att svälta ut dem ska man tvinga dem tillbaka till arbete.

I grunden vill man få oss att slå in på egoismens väg. Solidaritet verkar vara förlegat. Att fattigdomen ökar är inget som bekymrar politiker som befinner sig långt ifrån den misären. Så länge de är en liten minoritet räknas de inte in i det politiska spelet. De är ingen maktfaktor som kan avgöra val. Därför finns det ingen vilja att förbättra för dem.

Uppdrag Gransknings avslöjanden kring fas 3 visar ytterligare på Alliansens hjärtlösa politik. Att man lyckades sitta kvar i regeringsställning efter den massiva kritiken kring de nya sjukförsäkringsreglerna är uppseendeväckande. Men kanske visar det väldigt tydligt hur vårt samhälle har förändrats. Är det något de nya Moderaterna har lyckats med så är att förändra människors medvetanden. Man har lyckats snäva åt politiken till att mest handla om hur mycket varje enskild person får ha kvar i plånboken om Fredrik Reinfeldt är statsminister. På sikt kommer det att urholka välfärdsstaten.

Oppositionens roll måste vara att återupprätta den skada den borgliga regeringen har åsamkat. Under åtta år hinner man förstöra mycket och det kan ju bli längre tid än så. Det farligaste för de rödgröna är att gå i fällan genom att stadigt gå åt höger, som allt mer tycks bli det "normala" inom politiken. Istället måste man våga vara en vänsteropposition som visar att det finns en annan politisk väg att gå. En modern vänster som i motsats till den borgliga regeringen gör allt för att hålla ihop samhället.

Av Stefan Hjalmarsson 09 maj 2011 12:28