Stockholm – min stad

Stockholm är en stad i ständig förändring. Tyvärr förändras den inte bara till det bättre – utan ibland också till det sämre. Ta bara detta med all trafik som ska fram i Stockholm city. Bussarna fastnar i dessa oändliga köer som uppstår på grund av alla bilar som ska köra igenom city för att komma till södra eller norra delen av huvudstaden.

Stockholm har tunnelbana, som många andra städer, med 100 stationer som knyter ihop staden. Tunnelbanans utbyggnad har skett i etapper som har pågått sedan 50-talet. På 60-talet försvann spårvagnen ur stadsbilden. Nu börjar man tala om att låta spårvagnen komma åter, men glöm de gamla Mustang-vagnarna för de är i dag bara ett vackert minne som går att återse på museum.

När det gäller kollektivtrafiken så är det inte helt perfekt, den är nämligen inte handikappanpassad. Detta gäller i första hand bussarna och lokaltågen.

Sedan har vi problemet med att det är allt fler rövare i city på nätterna. Vad beror detta på? Jo, det beror på att det inte längre bor vanliga, skötsamma människor i city. Krogarna håller öppet längre och längre och brotten ökar eftersom fulla människor är lätta offer. Dessa brott är inte heller något som har hög prioritet hos polisen.

Sedan är det problemet med att det ska kontoriseras till förbannelse. Detta gör att det inte har byggts lika mycket bostäder som skulle behövts. Nej, det var viktigare att bygga kontor – som nu står tomma. En del har aldrig används, man kan ju fråga sig varför det var så bråttom med att kontorisera city. Först nu har politikerna insett vad vi andra förstått för länge sedan, att priserna på lokalerna där man skulle kunna bygga bostäder är så höga att ingen normal människa har råd att bo där – det vill säga om man inte är mångmiljonär eller politiker eller rövare.

Restauranger som tidigare fanns är nu borta och en del annat har också försvunnit, som gamla Klara, där Gallerian ligger har ett helt kvarter försvunnit och därmed försvann även Casinoteatern och nu har även Folkan rivits och är borta för alltid. För ett par år sedan revs parkeringshuset Elefanten och det som byggdes i stället var inget att direkt hoppa av glädje över.

Vad hände med den stad jag växte upp i? Jag lever och bor i denna stad, jag har sett förändringarna bit för bit. Och jag tycker inte att det som växer fram är något att vara glad över. Det är bara glas och betong och hus som ser ut som om arkitekten varit packad när han ritade dem.

Stockholm är en trevlig stad, inte riktigt nordens Venedig som många påstår, men visst, det finns mycket vatten. Det finns också båtar som man kan åka runt i staden med, och vill man åka längre går även det bra. Vill man så kan man åka till Stockholms motsvarighet till USA:s Alcatraz, nämligen Långholmen, som numer är ett trevligt område att vandra i. Man kan även bada där och det går bra att stanna kvar på ön över natten på Långholmens vandrarhem som tidigare var ett fängelse. Här har många rövare suttit, men också en del andra kändisar och ökändisar om man nu kan säga så. Hit kan man ta sig med båt, buss, tunnelbana och med apostlahästarna. Om man tar båten kommer man direkt till ön men tar man bussen eller tunnelbanan så blir det till att gå en bit. Men det kan det vara värt.

Stockholms slott är en annan sak jag tycker att man ska se om man är här. Besök gärna hela Gamla Stan, men räkna inte med att vara ensam, här myllrar det av folk, åtminstone på huvudgatorna. Djurgården är också ett ställe där man kan gå runt och se hur fint det är i Stockholm och Djurgården är inte bara Gröna Lund eller Skansen, utan här finns mer att se.

Förresten så har det skrivits en hel del böcker där staden är med i handlingen och nu tänker jag inte bara på Millennium-serien eller Liza Marklunds böcker med Annika Bengtsson, utan även andra och äldre författare, en del fortfarande i livet och andra inte.

Stockholm är min stad och förhoppningsvis Sveriges huvudstad länge till eller så länge politikerna vill...

Av Fredrik Hansson 06 maj 2011 11:31