Våld har ingenting med tro att göra

Jag har en väninna sen många år tillbaka, som är hindu. Vi träffades i kultursammanhang och har hängt ihop sen dess. Vi förstår varandra bra, speciellt som vi har något gemensamt genom skriften Bhagavadgita, berättelsen ur det stora indiska eposet Mahabarata. "Bhagavad gita" betyder "Herrens sång" och är en dikt på sanskrit.

I Bhagawadgita förs en dialog mellan guden Krishna och prins Arjuna på slagfältet. För att hjälpa Arjuna, som är mycket rädd, undervisar Krishna prinsen i olika former av yoga. Historien inspelar sig för cirka 5 000 år sedan, men är lika aktuell i dag. För mig beskriver boken vår inre kamp i tillvaron. Dess kloka ord och visdom, har räddat mig många gånger i livet. Det är den viktigaste boken i mitt liv!

I Bangladesh förekommer just nu nedbränningar av tempel och heliga skrifter. Liknande saker händer i kristna kyrkor, buddisttempel och shiamoskéer. Detta sker öppet och nästan varje dag mot religiösa minoriteter i Bangladesh.

Bangladesh är ett sekulariserat land, där islam är stadsreligion. Enligt 1972 års konstitution, fanns ingen plats för en stadsreligion, utan den infördes av militäriska diktatorer, som promotade islam för sin egen vinning skull.

Mer än 85 av befolkningen är muslimer i Bangladesh. 15 tillhör minoriteterna hinduer, buddister och kristna. Islamsk militär och muslimska fanatiker finns ännu i Bangladesh och undertrycker dem som är av annan tro och tillhörighet.

Minoriteter i Bangladesh har inte samma rättigheter som andra människor. Till exempel får de inte rösta, om de bor i avskurna områden. Polisstationer nekar till att anmäla klagomål från minoritetsgrupper. Man bränner tempel och skrifter, våldtar och skövlar. Minoriteterna får inte samma pris för sina hus eller för sin mark och betalar högre skatt. Jijiya-tax kallas det och introduceras av militanta grupper. Mänskliga rättigheters kolumnister i Bangladesh är förföljda och hotade av den lokala polisen.

Alla människor har sin egen förklaring till sitt eget handlande. Vad jag vet om hinduer och buddister och även kristna, är att de är fredliga människor de flesta av dem. De kristna har bibeln som visdomsbok, muslimerna har Koranen och buddister och hinduer har sina heliga böcker.

För mig personligen, är alla trosriktningar värda respekt, men inte om trosriktningarna tar en aggressiv vändning, för det har ingenting med tro och visdom att göra. De människor som är troende på det ena eller andra sättet, kämpar för fred och rättvisa, inte för förtryck och våld. De människor som använder religionen i maktsyfte, är varken riktigt troende eller så har de missuppfattat det andliga budskapet totalt.

Vi vet att världen består av allehanda individer, en del aggressiva och maktgalna, andra ödmjuka och rättstroende. Att kämpa för det vi tror på är viktigt för mig. En deltagare i den demonstration jag gick i på 1:a maj, mot förföljelse av religiösa minoriteter i Bangladesh, sa till mig. "Vi är alla lika i världen! Vatten behöver vi alla, vatten har bara olika namn på olika språk". Om vi lär känna människor över gränserna, så ska vi märka, att alla har vi något gemensamt, oberoende av hudfärg, nationalitet och språk. Jag anser det vara värt att kämpa emot förtryck. Jag tror också att det är väldigt lätt att ställa sig på förtryckarens sida, kanske på grund av rädsla.

<-- Pia Isaksson

Demonstrationen ordnades av en ung "consious"-grupp, ledd av Sudhagar Raghupathy. Jag känner en stark samhörighet med människor som känner som sin plikt att göra saker, inte bara för sig själva, utan även för andra människor. Vi har en plikt att hjälpa och stödja varandra. Tyvärr ser jag inte många som gör det i min nära omgivning, däremot är de flesta av mina utländska vänner väldigt stödjande och givande. Det är viktigt för människan, att känna medhåll i stället för mothåll, som tyvärr är vanligt i vårt land naturligtvis finns undantag. Så ser jag på mina hinduiska, buddistiska, kristna och muslimska vänner. Våldet hör inte samman med andlig tro.

På demonstrationen höll jag faktiskt ett tal, som jag avslutade med orden: "Att bränna heliga skrifter betyder att man inte vet vad skrifterna handlar om - nämligen Guds kärlek!

Det var en bra och nödvändig demonstration! Samma grupp kommer att göra ett rallyparty mot förföljda minoriteter i Bangladesh och en stor festival kommer i slutet av månaden att äga rum i Norsborg.

Av Pia Isaksson 02 maj 2011 09:34