Äntligen utmanas klichébilden av araber

Syftet bakom denna bilds spridning har varit att främja den imperialistiska agenda som fick sig en och annan törn efter britternas och fransmännens koloniala förluster efter kriget. Man ville försäkra sig om att arabvärlden, som var drivande vad gäller avkoloniseringsprocessen, skulle förbli splittrad och att dess resurser alltid skulle finnas tillgängliga för i-länderna och till det pris i-länderna och deras mellanhänder dikterade.

I klichébilden ingick slutsatser som presenterades som "vetenskapliga" tack vare orientalisternas akademiska bidrag, och som därmed bevisade arabernas splittring, deras obotliga fatalism och deras oresonliga fanatism. Att jämställa dem med andra folk som medborgare i sina respektive länder med krav på självständighet och med institutioner som arbetar för att uppfylla dessa krav skulle inte komma på tal. Araberna var dömda att för alltid vara offer för sina inhemska tyranner, ett öde som ansågs vara självpålagt på grund av deras oförmåga att modernisera sig. I denna svartvita, nyansfattiga skiss presenterades förstås Israel som motsatsen till allt araberna ansågs vara. Den enda ljusa punkten i ett hav av mörker.

Bakom klichébildens ständiga spridning arbetade man förstås konkret och både ut- och inifrån för att se till att i-länderna inte förlorade försprånget. Splittringens garanter förstärktes: obegränsat stöd gick till Israel och alla de arabiska regimer som samarbetade. Enhetssträvanden bestraffades med alla sorters rensningar som gick att tillgå, etniska, kulturella, ekonomiska och politiska. I över sextio år har araberna förutom sina självständighetskrig fått utkämpa minst ett större krig mot Israel vart tionde år. Sådana krig var bra för både väst och Israel, men förödande för araberna.

Efter den 11 september och invasionerna av Afghanistan och Irak har mänskliga samhällen över hela klotet övergått till ytterligare en fas i sin utveckling. Den Noosfär tankens sfär som filosofer som Teilhard de Chardin siade om på 30-talet i sin bok "Fenomenet människan" Alhambra, 2007 har plötsligt blivit en verklighet. Tack vare den nya tekniken kunde en tanke plötsligt bli miljoner människors egendom på bråkdelen av en sekund. Detta har araberna tagit väl vara på. Klichéilden av den fatalistiska araben som har spridits i decennier har nu fått konkurrens från en annan bild, en bild som araberna själva skapat och förmedlat via den nya tekniken till alla världens hörn.

Det är svårt att avvänja sig. Det vet jag som är en obotlig rökare. Den otroliga och pågående folkliga resningen på samtliga arabiska torg och gator idag från Atlanten till Golfen har fullständigt knäckt klichébildsfabriken. I rädsla för att bli arbetslös gör den ändå ett sista försök att bortförklara händelserna med hjälp av ett slentrianmässigt tänkande och gläder sig åt många nätskribenters och andras försök att förklara händelserna i arabvärlden som manipulerade utifrån. Det går så långt som att hylla mannen som skrek åt sitt folk i ett antal patetiska tal om hur han kommer att jaga dem, slakta dem, förinta dem, och dansa på deras lik. Denne galning presenteras som "den siste ledaren som vågat utmana USA och västerlandets anspråk på herravälde". Att denna bild av Khaddafi dyker upp både från höger och vänster är inte förvånande. För ingen av de som sprider dessa bilder har minsta kännedom om arabvärlden, Libyen, eller Khaddafis 42-åriga slösande med libyernas resurser eller hans likvidering av oliktänkande på hemmaplan. 1996 dödades 1 200 politiska fångar i Bouslims fängelse på en enda dag! Ingen vet var kropparna finns.

I en intervju med en av hans söner, Saadi, en känd fotbollsspelare som varit med i italienska fotbollsklubbar och som känner sig mer hemma på diskotek i Schweiz än i Tripolis gränder, sade denne med ett flin till intervjuaren: "Jag vill att det hela ska lösa sig snabbt. Jag älskar att gå på Safari och resa runt i världen. Här i Libyen har vi ingen Safari. Det är trist." För att vara son till den enda ledaren som har stått emot USA och västerländskt anspråk på dominans är det just en skön uppfostran han har fått! Men Khaddafi är bara lökens skal. Vikten ligger hos tyngre spelare, israelerna, saudierna, iranierna... Hur kommer det så kallade världssamfundet att reagera nästa gång Israel bombar Gaza eller Västbanken? En allmän palestinsk civil resning planeras under våren. Och kungen i Saudiarabien har löst arbetslöshetsproblemet i sitt land: de har skapat 60 tusen nya arbetstillfällen... inom polisen! Kan du inte slå ner dem, anställ dem istället. Men det gäller att ha råd, och på lång sikt kommer ingen att ha råd längre.

Fredagen den 19 mars sköts 40 fredliga demonstranter ihjäl i Sana i Jemen och 200 sårades. Enligt läkarna i Bahrain och Jemen är det inte tårgas polisen använder, utan något annat giftigt. Många drabbade lär aldrig tillfriskna igen. Bilder på unga män som skakar okontrollerat under konvulsiviska spasmer fyller skärmen och läkaren frågar: är detta tårgassymtom? Stora demonstrationer har gått genom Jordaniens huvudstad och syrierna har rest sig i fyra städer. Bland annat hölls en demonstration i Damaskus. Man kunde höra hundratals demonstranter skrika på umayyadmoskéns inre gård "Frihet! Frihet! Frihet!" Inte av bröd allena lever människan, lär någon ha sagt.

Klichébildens fortplantning gynnar bara dem som är rädda för folkens styrka när de enats och bestämt sig för att bli kvitt sina tyranner. De arabiska folken visar omvärlden att det går att göra. Och därför vill man förklara de arabiska folkens bevis som ogiltigt.

Av Hesham Bahari 21 mar 2011 11:12