Jimmie Åkesson ständig vinnare mot usla intervjuare

Ytterligare en utmanare gav sig i veckan på "gladiatorn" Jimmie Åkesson. Den här gången var det Sverker Olofssons tur, i SVT:s "Sverker rakt på", där Olofsson till synes full av tillförsikt om att vinna tvekampen och avslöja Åkesson som rasist, gav sig i kast med sin kombattant. Lyckades han? Nej. Tvärt om, gick än en gång, en stärkt Jimmie Åkesson ur en debatt med en stjärnjournalist.

Så här såg matchbilden ut: Efter några minuters försök att mjuka upp Åkesson med rättvisefrågor mellan könen och ett trubbigt vapen i form av en hänvisning till den blocköverskridande uppgörelsen mellan regeringen och MP häromdagen, om bland annat ändrade krav för anhöriginvandring, fast utan att faktiskt för tittarna ange vad den handlade om, satsade Olofsson på ett slag under bältet: Olofsson kastade in ett gammalt Rapportklipp på en tydligt mycket yngre Jimmie Åkesson. Olofsson betonade dessutom i sin snabba påannonsering av klippet, att Åkesson bara var "lite grann, förberedd på det", vilket torde gett tittaren en känsla av att Olofsson redan var i underläge, att han måste lura Åkesson lite genom att inte ha förberett honom på vad intervjun faktiskt skulle innehålla. Åkesson säger i klippet: "Helst så ska man inte ha några ickesvenskar alls i Sverige, naturligtvis, utan målet måste ju vara att alla som bor i Sverige också är svenskar, men så kommer det inte att va, vi har ju invandrare, men, jag menar, en andel som är försumbar."

Det låter helt klart som ett rasistiskt uttalande från Åkesson, men som alltså uppenbarligen gjordes för länge sedan och för tittaren framstår det som sannolikt att Åkesson kan ha en annan uppfattning idag, men framförallt att han har rätt i att det är taget ur sitt sammanhang. Det känns uppenbart att Sverker Olofsson inte har gjort läxan före intervjun, han förstår inte vad Jimmie Åkesson menar när han säger att Rapportinslaget handlade om "svenskhet" och om att han menar att man "ska kunna flytta till Sverige och bli svensk" och att det "måste vara ambitionen att de som flyttar till Sverige ska bli svenskar". Då tappar Olofsson tråden och backar, stakar sig lite och säger "jag ska ärligt säga att jag inte har riktigt koll på hur det är klippt". Poäng Åkesson. Det blir inte bättre av att Olofsson sedan försöker vinna tillbaka poängen genom att föra ett hypotetiskt resonemang typ "antag att du hade sagt…" och sedan fortsätter "du sade ’försumbar andel’" när han redan är bortdribblad genom att inte förstå att Åkesson menar att det kan bo hur många invandrare som helst i Sverige bara de anpassar sig till livet i Sverige. Pinsamt, Olofsson!

Ja, i det läget är matchen redan förlorad. Olofsson övergår till att fråga Åkesson om han tycker att vi ska ta emot flyktingar från Libyen, varvid Åkesson svarar att det kan vi väl göra, men att det är bättre att vi bistår med ekonomiska medel till Libyens närområde. Alla tittare förstår att Åkesson menar Medelhavsstater som Malta, Italien, Spanien och så vidare, vilket inte verkar så oklokt, medan Olofsson, antagligen blockerad efter att ha tappat kontrollen över intervjun, säger att Tunisien och Egypten nog inte är några lämpliga länder att fly till...

Det finns något fundamentalt fel här i Sverker Olofssons angreppsvinkel på Jimmie Åkesson. Olofsson, i likhet med många andra, tror jag, känner instinktivt att det är något fel med den Sverigedemokratiska politiken, att den är rasistisk, men har inte satt sig in i de grundidéer som den bygger på. Det är därför Sverker Olofssons slag hela tiden träffar i luften och inte lyckas knocka eller ens träffa Jimmie Åkesson.

Egentligen är det enkelt; grundidéerna finns i Sverigedemokraternas Principprogram. Jag har hänvisat till det flera gånger förut, men det känns som att jag är en av mycket få icke-sverigedemokrater som har läst det. Troligen och förhoppningsvis är det också många sverigedemokrater som inte har det.

Sammanfattningsvis är det så här: det rasistiska med den sverigedemokratiska politiken är att det enligt den finns någon slags oklart definierad mall för hur man ska vara som svensk och om man, som invandrare, inte anpassar sig till den mallen ska man inte få stanna i Sverige utan måste "återvandra". Det är utifrån det här principprogrammet man måste sätta in slagen mot Jimmie Åkesson och andra sverigedemokrater, med frågor som "varför ska man inte få behålla sin kultur när man har bosatt sig i Sverige?", "vad är det som säger att det är kulturskillnaderna som är orsaken till segregationen i samhället och inte, tvärt om, den bristande respekten för och acceptansen av andra kulturer?", "vi har ett mobbningsproblem i svenska skolor, om man för en nationell politik som går ut på att det som är annorlunda är dåligt, vad kommer det medföra på det nog så etniskt svenska, lokala, planet, för personer som sticker ut genom att vara annorlunda utseendemässigt eller beteendemässigt?", "varför går det inte att ha ambitionen att kombinera det bästa med främmande kulturer med det bästa ur den svenska traditionen?", "är det säkert att det är den svenska kulturen som gör att vi har den bästa levnadsstandarden i världen, eller är det andra faktorer som ligger bakom?", "det må vara så att man kan anklaga den svenska integrationspolitiken för att vara kostsam, ineffektiv och irrationell, men är det säkert att det går att föra en ansvarsfull integrationspolitik som är billig, effektiv och rationell?"

Den etablerade journalistintelligentian har nu fått så många chanser att på bästa sändningstid avslöja Sverigedemokraterna som rasistiskt utan att lyckas, att det finns risk nu att det är i det närmaste omöjligt att vända opinionen – och det beror bara på en sak: ingen har orkat ta reda på vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Istället plockas vid varje tillfälle arkivbilder fram som försöker knyta Sverigedemokraterna till VAM och andra öppet rasistiska organisationer, något som så klart är verkningslöst när det finns lik i garderoberna hos alla de andra partierna också.

Av Carl Olof Schlyter 10 mar 2011 12:19