100 år av arbetarrörelse kan snart ha varit förgäves

Vi är många, så många att vi skulle kunna utgöra ett hot mot dessa marodörer som gör allt för att förstöra det svenskaste av det svenska. Vi är 300 000 personer som skulle kunna påverka systemet och politiken i Sverige utan större problem. Men det är tyst, tyst som i graven. Ingen säger något och ingen gör något. Den tama svensken sitter och bara tar emot all skit.

Vi är en legion bara för att vi är många, en legion av människor som har kastats ut ur välfärden utan att ha något att säga till om. Många som inte tillhör det svenska samhället längre, många som inte platsar i Alliansens plan. Många som ska utrotas eftersom vi inte kan arbeta på grund av att vi, i många fall på grund av vårt arbete, bränt ut oss och förstört våra liv. Många som bara ska kastas på sophögen och glömmas bort, allt efter Alliansens plan om arbetslinjen.

Folk som är sjuka har inget värde längre eftersom de inte kan eller orkar arbeta i Alliansens Sverige. Med ökad arbetsbörda och längre arbetspass samt lägre ersättning sliter man ut arbetskraften i förtid, och när du sedan är sjuk ska du arbeta gratis.

Och gator och torg gapar tomma, inte ett plakat så långt ögat kan se. Inte en protest någonstans. Alliansen kör på och lurar skjortan av dig med löften om guld och gröna skogar som du köper med hull och hår. Men en vacker dag ska du märka att Alliansen har kört över dig, inte bara en gång utan många gånger. Alliansen håller på att våldta Sverige och dig utan att du märker det. För det är den strategi som man använder sig av i dag. Man ljuger ihop en historia om det man gör men i själva verket är det planlagt och skall så förbli. Allt bara för att förstöra tryggheten i Sverige samt riva ned allt arbetarrörelsen en gång har byggt upp.

Vi är många men ändå ingen. Och ingen kan förändra Sverige!

En vacker dag vaknar vi upp och har inga egna liv längre, vi är trälar i våra ägares stall. Vi är slavar som ska arbeta tills vi dör på arbetsgolvet. Vi har inget värde och kan behandlas därefter. Vi är totalt blinda för vad som komma ska. Lönerna sänks och kostnaderna ökar. Vi får arbeta 12 timmars arbetsdag för mat och husrum. Vi är livegna, statare som ska slita hund hos en husbonde som inte har vett att veta hut. Och skulle vi protestera så tillkallas polis eller militär för att avliva oss som boskap.

Gott folk, gator och torg gapar tomma, och ditt liv blir aldrig som det en gång varit men du tiger och bara tar emot all den skit man kastar på dig. Kanske har du förtjänat det eftersom du inget säger. Kanske du inte har någon annan uppgift i det här livet. Men jag vill säga att det är fel och jag kommer att protestera på ett eller annat sätt. Jag är en rebell, jag tiger inte!

Men gatorna och torgen gapar tomma, inte en protest så långt ögat kan nå. Om ni, det Svenska folket, accepterar det som händer – stanna då hemma i er soffa och glo på era såpor eller sport. Drick er öl och skit i hur det går. Skit i om era barn får tjäna som träl under borgarnas förtryck. När träpatroner behandlar era barn som boskap, då mina kära landsmän, då är loppet redan kört. Då har över 100 års arbete varit förgäves. Kan ni i ärlighetens namn se era föräldrar i ögonen och vara stolta över vad ni har åstadkommit med ert svek mot arbetarrörelsens arbete?

Och gator och torg gapar tomma. Sverige är ett minne blott!

Av Anders Karlsson 08 mar 2011 09:59