Araber och demokrati

När jag först hörde om den folkliga resningen i Tunisien var det som om mina hjärtesträngar dallrade i en sällsam harmoni. Äntligen, tänkte jag. Nu har resningarna spridit sig och i skrivande stund har rörelsen spridit sig till allt fler länder. Korrupta regimer darrar under folkets rättmätiga vrede över ett förtryck som varat i generationer. Orättfärdiga härskare och deras lydiga lakejer har reagerat, närmast reflexmässigt, med att försöka krossa folkrörelsen med mer våld; mer förtryck, mer orättvisa.

Allt medan västvärlden ser på, närmast i ett tillstånd av förvirrad overksamhet. Det är beklämmande att vi, de västliga demokratiernas tamboskap, bara kan stå och se på utan att göra något medan våra bröder och systrar försöker slita sina bojor. Var är vår solidaritet med de förtryckta massorna? Var är våra protester och manifestationer till stöd för demokratirörelsen i arabvärldens diktaturer? Har vi inte Facebook, twitter och mobiltelefoner?

Är det dåligt samvete? Är det insikten om att det är våra skattepengar som bekostat diktaturernas förtryckarapparat som hindrar oss från att ställa oss upp till stöd för världens förtryckta och svältande massor? Eller är vi bara dumma i huvudet?

Kan det vara så att vi faktiskt tror på våra egna förtryckarregimer vi är ju demokratiska!; att vi sitter på våra feta rövar och kränger McDonalds som vi sköljer ner med Coca-Cola medan vi i hemlighet darrar av skräck för muslimerna? För det vet ju alla att araber är för dumma för att leva i demokratiska samhällen, eftersom de bara väljer islamister och fuskar bort rättsäkerheten genom att införa sharialagar om de inte hålls på mattan av repressiva härskare. Eller?

Men snart börjar "Big Brother" på tv 11! Vem bryr sig om världens förtryckta massor när man kan se störda och uppmärksamhetstörstande ungdomar knulla på bästa sändningstid?

Eller?

Av Anders Braune 20 feb 2011 22:02