Parlamentarism lösningen för Egypten

Söndagens demonstrationer som omfattade samtliga egyptiska städer från Aswan till Alexandria samlade åter miljoner egyptier i sin kamp mot den diktatur som har haft västerlandets stöd i över 30 år. Samtidigt samlades världens elit, hundratals försvars- och utrikesministrar med sina medarbetare, i München, Tyskland, för att diskutera händelserna i Egypten.

På Befrielsetorget i Kairo bad hundratusentals demonstranter en bön för revolutionens hittills 350 offer. En ny film på YouTube visar hur en fredlig demonstrant skjuts i ryggen av säkerhetsstyrkorna. Flera filmer visar hur polisbilar kör över demonstranterna i full fart med många offer som resultat. Efter den muslimska bönen på torget håller koptiska kristna präster söndagsmässan inför det församlade folket. En präst skickar ett kärleksbudskap till alla, "inklusive våra fiender, ty Jesus sa: Förlåt dem fader, de vet icke vad de gör". Efter den kristna mässan och den muslimska imamens böner för folkets martyrer, ser vi ett ungt par som ber om att bli vigda inför massan. Deras vigsel sker inför hundratusentals vittnen som önskar dem lycka till med sedvanliga glädjerop. Man kunde inte önska sig ett finare bröllop.

Andra demonstranter bär upp vikta vita lakan, sina svepningar, för att visa sin beredskap för martyrdöden. En man håller en pojke och en flicka i sina armar. "Jag tog hit mina barn för att de ska få se revolutionen, och berätta om den för sina barn, och veta att ingen kan krossa folkets dröm om frihet och rättvisa", säger han till kameran. En annan kommentator påminner Mubarak om hans råd till Saddam Hussein 2003, strax innan landet invaderades av USA och dess allierade: "Rädda Irak och gå!"

I Tunisien och inför pressens kameror misshandlas Moncef Marzouqi, en av oppositionsledarna, av civilklädda poliser på gatan. Senare säger han till journalisterna: "Vi har blivit av med tyrannen men vi lever fortfarande i en polisstat!" Revolutionen i arabvärlden har långt kvar. Ungdomen som samlats på Tahrirtorget i Kairo är medvetna om detta, och om de faror som väntar dem ifall de slutar sin protest och återgår till ett "normalt" liv. Ett normalt liv i Egypten är ett liv under säkerhetsapparaternas stövlar, i tortyrkamrarna på polisstationerna och med regimens övergrepp som slätas över av dess propagandakanaler. Ett sådant "normalt" liv vägrar större delen av det egyptiska folket idag att återgå till. Men ekonomiska bekymmer för Egyptens fattiga är en verklighet som spelar mot dem, och som regimen räknar med för att få slut på proteströrelsen.

Till dem som hänvisar till de enorma ekonomiska förluster som landet drabbats av som skäl att häva protesterna påpekar en känd professor och författare att Mubaraks förmögenhet, som uppskattas till 70 miljarder dollar, skulle räcka för att täcka Egyptens förluster även om revolutionen pågår i ett helt år. I Saudiarabien protesterar mödrarna till politiska fångar på gatan för första gången i landets historia och kräver att deras söner ska friges. Samtidigt stämplas den egyptiska revolutionen av Saudiarabiens stormufti som "en hädelse" och de medier som propagerar för den som "avvikande". Regimerna i arabvärlden och i världen i stort står handfallna inför folkets krav på förändring. "När folkets vilja höjer sin röst kan inte ens ödet stå i dess väg" skanderar miljoner araber på gator och torg idag. Versen är skriven på 1930-talet av tunisiern al-Shabi, en av arabvärldens största poeter vars dikter alla skolbarn i arabvärlden lärt sig utantill men vars innebörd bara nu blir påtaglig för alla.

Revolutionen i Egypten har redan satt punkt för Mubaraks dynasti och dess anspråk på att ärva Egypten. Hans söner befinner sig i London, barrikaderade i sin 8,5 miljoner pund-fastighet i en av stadens rikaste kvarter. Men frågan är, vilken sorts regim kommer Egypten att få? En ny polisstat under liberal eller islamisk täckmantel styrd av resterna av den gamla maffian som härjat fritt i landet de sista 30 åren? Eller en stat styrd av folkvalda regeringar och som godkänner och tillämpar de etiska principer som garanterar rättvisa och frihet åt alla? Egyptens folk, som visat sin politiska mognad trots alla olycksfåglar som stämplat dem som alltför omogna att styra sig själva, håller andan.

Mustapha al-Gindi, före detta parlamentariker och grundare av det parallella folkets parlament som motsätter sig Mubaraks styre, talar om parlamentarism, om behovet att byta statsskick i landet helt och hållet. "Vi kan inte tillåta att all makt samlas i händerna på en man igen", säger han. Något liknande skulle kunna bli en lösning på landets problem. Presidentposten skulle kunna bli en hederspost, gärna tilldelad någon moderat kraft ur muslimska brödraskapet, medan premiärministern organiserar landets politiska, ekonomiska och sociala utveckling. Premiärministerposten skulle i så fall kunna tillfalla vem som helst som väljs av folket, kvinna eller man, kristen eller muslim. Sådana system fungerar utmärkt på många håll, bland annat i Indien och Turkiet. Armén kan bli en garant för att ingen överskrider linjerna för de demokratiska principerna, precis som i dagens Turkiet.

Färska Wikileaks-dokument har enligt Jazeera avslöjat den skrämselbild som den nyss tillträdde vicepresidenten och landets före detta chef för underrättelsetjänsten, Omar Sulaiman, har utmålat för sina västerländska allierade om hotet från muslimska brödraskapet. Brödraskapet beskrivs som en mörk kraft som kommer att förvandla Egypten till ett nytt Iran och hota stabiliteten i hela Mellanöstern. Det som denna bild inte avslöjar är att den mörka sidan hos det egyptiska brödraskapet har importerats från det wahabitiska Saudiarabien, Västerlandets främsta allierade i området.

Egyptisk islam, på grund av den långa sekulära traditionen i landet och den stora kristna minoriteten, är bland de mest moderata i den islamska världen, om den får förbli egyptisk och inte utsätts för saudiskt inflytande. Västerlandets dubbelmoral blir som tydligast, när det stöder de mest reaktionära trenderna inom islam för att säkra sin olja men anklagar moderata strömningar för att vara ovärdiga en demokrati. Ändå har Västerlandet ett facit i handen med det turkiska exemplet, men väljer att se bort från fakta. Västerlandet måste lära sig skilja mellan modern och reaktionär islam innan det kan börja förstå vad som händer i arabvärlden idag.

Av Hesham Bahari 07 feb 2011 12:07