sourze.se

Livet på landet ingen Bullerby-idyll

"Nån mysighet var det knappast tal om. Det var bråk med grannar och med släkten, skvaller, förtal och avundsjuka. Och det smittade av sig på barnen som var helt utlämnade."

Det har utbrutit en debatt i DN mellan P O Tidholm och Ann Heberlein om hur det är att växa upp på landet DN 27/1 Bykulturens hedersestetik. Heberlein saltade på ordentligt och skrev: "Att växa upp i en liten by på landet är en av de mest destruktiva saker man kan utsätta ett barn för". Och jag är beredd att hålla med henne. Här handlar det verkligen om social kontroll, likriktning, anpassning och underkastelse. Passar man inte in i gänget så är det kört.

Nu har ju Astrid Lindgren skrivit rev en rad böcker om hur roligt, spännande och mysigt det är att växa upp på landet. Det där har förstås alla som är födda i städerna trott på och varit avundsjuka över. Men vi som är uppvuxna på landet har en helt annan verklighetsbild. Det enda vi ville var att komma bort från den instängda och nertryckande miljön. Nån mysighet var det knappast tal om. Det var bråk med grannar och med släkten, skvaller, förtal och avundsjuka. Och det smittade av sig på barnen som var helt utlämnade. Några revolutionärer fanns det knappast bland landsbygdsbefolkningen. I stället var de djupt religiösa, liksom starkt kungatrogna. Jag trodde att det blivit bättre på 2000-talet, men det har det inte. Här gäller det tydligen fortfarande att man måste passa in i gänget och skratta med i alla "homofoba och rasistiska skämt".

Nej, barn ska växa upp i städerna där föräldrarna har möjlighet att välja umgänge för sina barn. Och inte heller behöver de umgås med sina grannar. Och till landet kan de åka bara när de har lust. Men för att landsbygden inte helt ska avfolkas så kan man skicka dit så många gamlingar som möjligt. Där gör de ingen skada. Där kan de ägna sig åt homofoba och rasistiska skämt, skvaller och avundsjuka utan att skada den uppväxande generationen. Jag funderar själv på att flytta ut till landet. Att dö i en sjukhussäng på Karolinska känns inte så lockande. Så när det är typ kört så ska jag gå ut i skogen och lägga mig under en gran och dö. Det känns jordnära och bra. Livet går ju i en cirkel.


Om författaren

Författare:
Lennart Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 30 jan 2011 15:19

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: