Ingvar Kamprad, Billy och jag

Några dagar efter nyår 2007 sitter vi i Provence, Bormes-les-Mimosas tillsammans med våra grannar och firar min frus födelsedag. Efter mycket god mat, har glömt vad det var men misstänker någon form av grillad tonfisk, och många diskussioner var det dags för en liten Grappa. Det tycker jag inte om då det smakar värre än när farsan då och då misslyckades med hembränningen. Grappa görs på restprodukter från vintillverkningen där hela geggan destilleras. Det är dock en italiensk specialitet och man måste ju anpassa sig eller?

Nåväl – efter en stund kom vi in på pengar, löner, bonus och förmögenheter. Tar vi bonussystemet så går diskussionerna lika dant i Frankrike som hemma. De flesta tycker de är alldeles för stora, vilket vi känner igen. Då jag har arbetat största delen av mitt liv in IT-branschen fick jag frågan från före detta slaktaren på gatan, Guy; "Terje, är det inte Bill Gates som är världens rikaste man?" Jag svarade att det tror jag inte, men det beror nog lite på hur man räknar. På Forbes lista toppar Bill medan min idol, Ingvar Kamprad, ligger eller låg då på plats tre eller fyra, never mind vilken. "Men" sade jag, "på en annan lista där man räknar med vad man äger så toppar Ingvar listan då han äger fler fastigheter, fabriker, lager och därmed har större soliditet". Bill äger ju rätten till program som ligger på nätet och cd-skivor om man skall skoja till det lite. Snabbt förgängligt. Vår andra granne Robin lade sig i och höll med mig. Nämnas kan att jag träffade Bill Gates i slutet av 80-talet på CES-mässan, Consumer Electronic Show, i Las Vegas och fick en kort pratstund med honom.

Sedan blev det flera berättelser om alla de situationer som kan uppstå när man sätter ihop en IKEA-möbel. Alla tyckte att IKEA hade produkter med hög kvalitet till lågt pris men man får montera själv. En fördel för kvinnor men till nackdel för män! Varför? Kvinnor läser manualen och monteringsinstruktionerna medan vi män börjar direkt med monteringen. Detta innebär att efter 23 monteringsmoment sitter vi där med två skruvar som skulle ha monterats i steg 3. Vi får då demontera baklänges till steg 3. I värsta fall har man redan hunnit spika fast bakstycket på garderoben eller skåpet och då får man ett helvete rent sagt. Kvinnor gör rätt från början genom att lägga ut alla delar exakt efter instruktionerna och följer dessa till punkt och pricka. Det är välbekant att vi män inte läser manualer eller instruktioner och aldrig frågar om vägen vi kör. Vi hittar själva! Tror vi.

Då min fru och jag var värdar slutade diskussionen med att alla höll med mig, Ingvar var rikast i världen. Så det kan bli. Vi avslutade kvällen med ytterligare en Grappa, den smakade bättre nu och alla gick hem till sig i fullmånens sken denna fredagskväll med 10 grader. På dagen hade det varit hela 20 grader i solen. Minusgrader förekommer då och då på baksidan av berget ovan oss där dalgången Le Maures ligger. Några av det bästa vingårdarna ligger i denna dalgång bland annat Domaine Saint Marie vars ägare mr Vidal är en vän till oss.

Innan jag somnade han jag med att läsa några rader ur deckarförfattaren Karin Fossums "Se dig inte om". Madam Fossum är född i Sandefjord, Norge, precis som jag och jag vet med bestämdhet att vi dansade tillsammans på diskoteket Jonas på Park Hotell i slutet av 60-talet. Men jag kommer kanske ihåg fel, hon var trots allt några år yngre än jag.

Morgonen efter, lördag, var det dags att städa upp efter festen och mycket skräp skulle slängas i soptunnorna på gatan. Jag öppnade en av dem och fick mig ett gott skratt. Dagen första överraskning: Där låg förpackningen till IKEA:s och världens mest sålda bokhylla, Billy. Min fru och jag städade snabbt upp och åt frukost då vi skulle åka till marknaden i grannbyn Hyères. Detta är en av det största marknader här nere och besökare kommer miltals från omkringliggande orter. Den öppnar 07:00 och stänger redan klockan 13:00. Det var som vanligt svårt att hitta parkering men vi har våra ställen som vi inte talar om. Vi köpte grönsaker och annat nyttigt och jag gick bort till ett ambulerande antikvariat och tittade på alla de böcker fanns. Döm om min förvåning, dagens andra överraskning! Där, mitt framför näsan på mig, låg den franska versionen av Karin Fossums bok som jag just läste, "Ne te retourne pas". Jag berättade för försäljaren min bakgrund och han blev djupt imponerad. Så imponerad att jag fick boken som en gåva! Jag har ännu inte börjat läsa den franska versionen.

Plötslig säger min fru och pekar på den gamla byporten till gamla stan, att "vi går ditt upp och tittar lite". "Visst" sa jag och vi gick dit. Mitt under porten hör jag ett par svenska röster med en mansröst som talar småländska. Då detta inte var i turistsäsong vände jag mig om och fick då dagens tredje överraskning, rena kinderägget. Där kom Ingvar Kamprad gående med sin fru Maggan. Jag trodde inte mina ögon. De såg helt "vanliga" ut, kläderna kunde säkert varit köpta i Ullared. Naturligtvis gick jag fram till honom och sa; "Ursäkta Kamprad och fru men jag måste bara få hälsa på dig och tala om att du, genom mina 23 år som egenföretagare alltid har varit en idol". "Vad trevligt" svarade han, "men säg Ingvar". Det var en mycket trevlig bekantskap och vi stod väl en kvart och tjöta. Jag frågade om vi fick bjuda på en fika med sandwich Jambon, skinka, men tyvärr hade de inte tid då de skulle åka hem och förbereda kvällen då de väntade gäster. Jag tackade för samtalet och min fru fick lov att ta ett par kort på Maggan, Ingvar och jag. Det ni! Till saken hör, och det har jag vetat länge, att några mil från oss har familjen Kamprad ett gods där de ofta bor under vintermånaderna.

Nu var det dags att åka hem till Bormes, för här skulle skrytas inför grannarna. När vi kom hem tömde jag kameran i PC:n och gjorde klart ett bildspel bestående av två bilder. Yes man – man får inte snåla. Gick runt till grannarna och bjöd in dem på fika och berättade att jag hade något mycket viktigt att säga och visa. Efter en timma var vi alla samlade och jag frågade vilken som var världens rikaste man. Jo det var som överenskommet, Ingvar Kamprad. "Det stämmer" sa jag "och idag har vi träffat Ingvar och Maggan och fått det bekräftat". Det var naturligtvis en vit lögn, men shit! "No, no, no Terje, det kan inte vara sant" sa Guy, men jag så i deras ögon att det kunde nog vara det. Trots allt. Då startade jag bildspelet på PC:n och gästerna tappade hakan av förvåning. "Terje du är otrolig" fick man höra. Dagen efter, söndagen, hade nyheten spridd sig i hela byn och vi är numera kända som bekanta med världens rikaste man samt grundare och ägare till IKEA, Ingvar Kamprad med fru. Slå den om ni kan.

Av Terje V. Löberg 26 jan 2011 12:05