Tunisiens folk visar vägen

"Diktatorn är borta men diktaturen är kvar", lyder en paroll på gatan i Tunisien. Det nya seklets första folkliga revolution lär bli mönsterbildande för övriga arabiska nationer.

Det som händer i Tunisien idag är inget flyktigt uppror eller tillfällig revolt organiserad av några oppositionspartier. Händelserna i Tunisien, som tog fart när den unge Mohamed Bouaziz satte eld på sin kropp i protest mot polisiärt förtryck den 17 december, kommer att gå till historien som gnistan bakom de arabiska folkens befrielse från de korrupta makthavarnas tyranni och deras våldsamma och grymma säkerhetsapparater. Alla i arabvärlden vet vem som stödjer och bistår dessa makthavare. Bouaziz självmord har i skrivande stund följts av sju andra försök i Algeriet, Mauretanien och Egypten, senast en egyptisk advokat som tände eld på sig själv framför Egyptens "nyvalda" parlament.

Av vikt att hålla i minnet när det gäller händelseutvecklingen i Tunisien är först och främst att armén har ställt sig på folkets sida och för det andra det civila samhällets framträdande plats i revolutionen, som inte nöjer sig med mindre än att samtliga inblandade i den forna regimen får sparken, därav dagens fortsatta demonstrationer mot den s k samlingsregering, som lät ett flertal ur det gamla gardet sitta kvar på nyckelpositioner, såsom utrikes- och inrikesministerierna.

Tack vare al-Jaziras arabiska kanal, som ägnat mer än 90 procent av sina sändningar åt det tunisiska experimentet, har arabisktalande iakttagare kunnat följa en enastående historisk händelse. Ett civilt samhälle, befriat från sina politiska och religiösa ramar, som inte orkat vänta längre på att politikerna skall gå till verket, utan tagit grepp om situationen och hittills försvarat sina intressen med stor framgång. Arméns ställningstagande har naturligtvis varit oundgängligt för att låta folket uttrycka och organisera sig.

Regimtrogna medier i arabvärlden och annorstädes tiger om sanningen bakom det tunisiska folkets revolution mot sin elit för att inte tala om det civila samhällets och fackföreningarnas framträdande plats i skeendet. Regimtrogna matas istället med naturprogram, såpor och from uppbyggelse i vanlig ordning. I Egypten har det dessutom kommit direktiv till ministrarna att låta bli att provocera folket i sina tal. Rädslan är så stor att Syrien satte stopp för prisökningar av dagligvaror medan Kuwait skänkte hela 3 000 dollar till var och en av sina undersåtar som en gåva muta? från härskaren. Den avsatte presidenten lär ha tagit med sig 1,5 ton guld på sin flykt till Saudiarabien, enligt Le Monde.

Enligt en känd arabisk journalist i London är det nu stor risk att Saudiarabien förvandlas till en avstjälpningsplats för arabiska diktatorer. Kluvna tungor från Obamas till Mubaraks talar om det tunisiska folkets rätt att välja, men det fanns en som inte lärt sig ljuga för tittarna: Qaddhafi, som förbereder den egne sonen att överta landet, uttryckte sin sorg över hans vän, den tunisiske diktatorns avsättning och tyckte att "han borde ha styrt landet livet ut"! Man kan alltid lita på att få höra sanningen från Översten!

Schismen mellan ålderstigna korrupta regimer och ett nyfött och av det tunisiska exemplet stärkt civilsamhälle i arabvärlden blir bara större. En sak vet vi säkert: araberna efter Bouaziz har föga gemensamt med araberna före honom. Det kanske blir i arabvärlden som demokratin frodas när våra egna konstitutioner i väst har urholkats färdigt och anpassats till den icke alls så givna "nya världsordningen". Tunisiens folk visar vägen.

Av Hesham Bahari 19 jan 2011 08:47