10 år med Sourze

Det har tydligen redan gått 10 år sedan Sourze startade, och nästan 10 år sedan jag skrev min första artikel där. De tre första artiklarna och ett fåtal till har jag faktiskt raderat för övrigt, men jag återkommer till det. Först och främst vill jag hylla Sourze, innan denna text urartar i nån slags förtäckt hyllning av mig själv, men jag kan nog trots allt inte hylla Sourze utan att gå in på min egen relation till Sourze.

Någon gång 2001 tipsade en kompis mig om en sida där vem som helst kunde skriva in artiklar, men inte nog med det, man kunde vinna pengar också antingen om man blev mest lästa artikel eller om man blev utvald som redaktionens val. Men man var tvungen att betala en viss avgift för att få skriva och publicera sina artiklar. Min första tanke var att det var rätt idiotiskt att ta betalt för en sån internettjänst eftersom vem som helst skulle kunna sätta ihop en sån internetsida, men samtidigt lockade ju priserna och det faktum att man fick betala för att få sin artikel publicerad medförde att det inte var så extremt stor konkurrens i att synas och få publicitet. Det visade sig också att sourze aktivt jobbade för att söka upp mer kända personer som skrev artiklar och tillochmed ibland bemötte "vanliga människors" artiklar. Kort sagt var sourzeredaktionen mycket proffsigare än de amatöralternativ som dök upp ungefär samtidigt. Senare publicerades även böcker och så småningom papperstidningar där ens texter kunde komma med om man hade lite tur.

Men vad hade och har Sourze då för betydelse för internet, media och för mig, som vanlig människa™ personligen? I form av medborgarjournalistik vill jag hävda att Sourze var tidiga och revolutionerande. Tack vare redaktionens arbete med att jaga rätt på kända personer som också skrev mitt ibland vanliga människor, och att det dessutom under en tid fanns illustratörer som illusterade bilder till flertalet inlägg, gjorde att Sourze utmärkte sig och spred sitt namn över större delen av den yngre generationen åtminstone. Det har jag för övrigt fått bekräftat för mig då jag vid åtminstone tre tillfällen träffat på bekanta som läst mina artiklar på sourze utan att jag talat om för dem att jag skrivit något där.

Trots Sourze 10 år är det nog ändå många som frågar sig hur stort genomslag Sourze och de vanliga människornas artiklar egentligen har och hur stort avtryck det ger på sin omgivning. Personligen var jag mest aktiv de första fem åren ungefär och känner bäst till skribenter som var aktiva då, men jag har på senare år sett flera av dessa skribenter i olika mediesammanhang, alltifrån i TV till olika tidningar eller andra komersiella internetmedier. Vill minnas att någon tillomed har figurerat i Agenda på SVT, och någon blev ordförande för MUF Stockholm. För min egen del har jag aldrig haft några ambitioner att göra nån slags karriär genom mitt skrivande, men det har ändå lett till saker jag aldrig kunnat föreställa mig.

De absolut första artiklarna jag skrev avhandlade ett ganska kontroversiellt ämne och tack vare Sourze tror jag fick jag debattera några vändor med en ledare för en stor svensk organisation, vilket var något stort för en 24-åring som skrev en offentlig artikel för första gången. De artiklarna ledde till flera tusen läsare och jag fick både elaka och vänliga kommentarer och mail flera år efteråt. Men jag blev också vid två tillfällen inbjuden att delta i debattprogram och att delta i en "debattboxning" vid någon festival, mestadels pga de artiklarna eftersom debatterna tog upp de ämnen jag skrev om. Och det var lite mer uppmärksamhet än jag väntat mig eller bett om, så jag tackade nej till att delta i debattprogrammen och debattboxningen. Som min svenskalärare sa på högstadiet så är jag bättre på att skriva än på att tala. Anledningen till att jag tagit bort just dessa artiklar är för att jag inte längre har riktigt samma åsikter, och för att de är så pass kontroversiella att andra skribenter i flera år efteråt diskvalificerade allt annat jag skrev i alla olika ämnen, just pga de artiklarna. Och därför är jag rädd att även andra personer, t ex arbetsgivare, etc, ska döma ut mig om de skulle råka få syn på dessa artiklar som nu inte längre finns. Samtidigt är det just det som är tjusningen med Sourze, att vem som helst kan få skriva om nästan vad som helst. Tyvärr är jag ju ett levande bevis på att det finns en viss självcensur dock, även om jag själv ytterst sällan censurerar mig själv i textform.

På senare år har jag vid ett tillfälle blivit kontaktad av SVT debatt och blivit ombedd att skriva en text på deras internet-sida, vilket jag också gjorde. I övrigt har jag fått flera mail med många positiva kommentarer. Bland annat har jag fått flera mail angående en väldigt personlig artikel som jag för övrigt vann 10.000 kr för, och blev redaktionens val av Sourze på den tiden då Sourze hade priser. Fick också ett mail av Belinda Olsson som då jobbade på Sourze, men som nu jobbar på SVT Debatt som skrev att det var en jättebra text. Och det värmde såklart mycket. Nu skriver jag inte detta för att skryta, utan för att visa vad en sajt som sourze kan betyda och har betytt för en "vanlig person" som bara vill göra sina åsikter om diverse olika ämnen hörda i mediabruset, men utan ambition att bli debattör eller liknande. Jag ser mig mer som en nyfiken mångsysslare som gillar att vrida och vända på olika frågor och skicka ut mina vinklingar av saker och ting ut i cyberrymden för att testa hur de tas emot av folk.

Jag älskar just friheten att få skriva om vad man vill och hur man vill. Min svenskalärare på gymnasiet hade nog inte varit glad över det jag skrivit och framförallt på det sätt jag uttryckt mig. Jag minns en svenskalektion på gymnasiet där vi hade som uppgift att skriva ett svar till en insändare i en tidning. Mitt svar blev raljerande och ganska hårt där jag sågade insändaren vid fotknölarna och dömde ut honom som idiot, men läraren tyckte inte alls om min ton i inlägget och tyckte jag skulle hållit mig på en mer sansad nivå. Jag har inte riktigt hållit mig till de råden, och jag tror inte att mina artiklar väckt så pass mycket uppmärksamhet som de ändå gjort i vissa fall, om jag följt hans råd. Faktum är att jag senaste året vågat mig på att skicka in ett par insändare i lokaltidningen som båda blev publicerade, vilket nog skulle förvånat min svenskalärare. Hursomhelst så är Sourze fortfarande ganska unikt i sin form där vilken galning som helst, förutom mig, kan göra sin röst hörd utan att följa någon viss norm över hur man ska skriva och inget som styr över vilket ämne man ska hålla sig till. Visst finns en del sidor som sourze idag, men Sourze är unikt eftersom det både är en relativt välkänd sida som samlar en bredd av olika sorters människor och som ger den lilla människan möjligheten att göra sin röst hörd.

Själv har jag tyvärr inte varit så aktiv på sourze senaste fem åren, men har planerat en comeback i ett lite mer frekvent skrivande eftersom jag snart ska börja jobba sex timmars arbetsdag, vilket för övrigt är en politisk fråga jag skrivit några artiklar om under åren. Men anledningen till min inaktivitet är främst pga en utbrändhet som jag drabbades av för ca 5 år sen och som hållt i sig fram till idag. Men jag måste också medge att sedan sourze blev gratis så har jag tappat drivkraften en smula, eftersom det då blivit alltfler skribenter, många duktiga sådana, och en hårdare konkurrens om publicitet, dvs en mycket kortare tid som varje artikel blir synlig. Det kan kännas lite trist att en artikel man lagt lite energi på kanske försvinner från framsidan redan nästa dag. Det är kanske jag som blivit lite bortskämd från tiden då ens artikel kunde vara synlig betydligt längre tid. Det är nog trots allt positivt ändå att det är en hög omsättning på artiklar.

Vad tror jag om framtiden för Sourze? När jag läser redaktionens artikel om att man fortfarande kämpar för att bli en av de stora massmedierna så blir jag glad. För det behövs verkligen en sajt som sourze. Jag tror inte alls att det är omöjligt för Sourze att växa sig mycket större. Sourze är förvisso hela tio år, men medelsvenssons har inte haft internet under så mycket längre tid än så. Internet i folkhemmet är således just uppkliven ur barnvaggan och är idag en lite osäker tonåring som förvisso blivit stor men som fortfarande försöker hitta sin identitet. Människors förhållande till internet är också i tonåren, och även om de flesta människor idag fått ett nära förhållande till internet så kommer de flesta som vuxit upp utan internet aldrig att använda internet på samma sätt som de som vuxit upp tillsammans med internet. För en stor del av befolkningen känns det fortfarande onaturligt att läsa tidningar på nätet, och om det händer så är det i regel samma sorts tidningar som finns i pappersformat. Att söka sig till och leta upp andra sajter än de allra vanligaste verkar inte vara något som de flesta över 40 år sysslar med, även om det självklart finns många som gör det. Hursomhelst så tror jag internet kommer att befolkas allt mer och mer. Idag kan man väl säga att internets kärna består av de kommersiella sajterna som är mycket välbefolkade, men i internets ytterområden, där jag skulle säga att Sourze fortfarande ligger, är det inga enorma mängder människor som reser till i sina resor i cyberrymden. Men alltfler äldre kommer att lära sig hitta dit, och alla yngre generationer som växer upp kommer att känna till de ytterområdena nästan lika väl som de stora kommersiella sajterna. Internet har klivit upp ur sin vagga, men det är långt från fullvuxet ännu. Om Sourze lyckas överleva ekonomiskt i några år till så tror jag på en ljus framtid på Sourze i takt med att alltfler kommer att vänja sig vid dagliga eller veckovisa besök här. Jag hoppas också att jag kommer att kunna skriva någon liknande text som denna när Sourze fyller femtio år, och då jag nyligen blivit pensionär och har all tid i världen att spamma Sourze med diverse åsikter och tankar.

Av Tobias Jeppsson 11 jan 2011 07:57