Från en misslyckad internetdejtare

Internetdejting ska vara roligt och ett sätt för folk att träffas om man t ex inte har en stor vänskapskrets eller gillar att gå ut på krogen. Jag måste redan så här i början erkänna att jag är en misslyckad internetdejtare av stora mått. Redan i början av 2000-talet satte jag upp min första profil på en dejtingsajt och det har blivit ett tiotal fler genom åren, men inte har jag träffat någon för det. Det kan bero på många saker: Att jag är överviktig och att jag är kräsen och inte vill träffa nån soffpotatis vid namn "Lelle" som bor i en sunkig förort och som det finns hundratusentals av som är som han. Nä, det är inte det att jag är inskränkt. Jag försöker vara öppen och dejtar alla möjliga, de med akademisk utbildning, de som knappt gått ut grundskolan, riktiga medelssvenssons och killar med invandrarbakgrund. Jag är är ärlig med mig själv och talar om hur mycket jag väger och lägger ut helfigursbilder så ingen ska känna sig lurade av falsk marknadsföring. Detta hör väl egentligen inte hit, men jag går och får hjälp med att gå ner i vikt eftersom att jag inser att mina chanser kommer att öka om jag blir relativt normalviktig. Men hur som helst. Det värsta man kan vara är väl inte att vara fet? Det är väl värre om man man t ex slår sina barn? Eller? Men jag tror ändå jag satte fingret på något som är essentiellt med internetdejting. Det är ju så utseendefixerat och folk förväntar sig att dejten ska vara vacker också. För de flesta kollar på bilden och om man inte gillart, så klickar man vidare till nästa profil.

Just nu så har jag registrerat mig på en sajt som är amerikansk, fast de har "kunder" i Sverige också. Det bästa med den sajten är att den är gratis, för man får inte glömma borta att internetdejtingbranschen är en miljardindustri! Jag var med på en betalsajt som kostade mig sisådär 300 spänn i månaden och det var det inte värt, kan jag säga. För, fy fan vad otäck mainstream den var. Skrev man "jävlar" i ett meddelande blev det censurerat."

Varje dag krossas tusentals hjärtan på nätet. Människor känner sig lurade av såna som har utgett sig att vara någon som de egentligen inte är. Sen finns det ju en hel del solskenshistorier också då folk gift sig och skaffat barn. Men det problematiska är att det är så lättvindigt. Det är som att kolla i en varukatalog. Man kollar först bland det som är på rea, de mest desperata som är inne hela tiden och sen går man kanske och nosar på avdelningen på sådana som man inte har råd med, sådana som till synes är helt perfekta. Sen tar man sitt förnuft till fånga och kollar in de prisvärda och kvalitativa som är någon slags standard.

Jag vet inte hur det kommer att gå för mig, om jag tillslut träffar någon från nätet. För mig är nätdejting fortfarande lite skämmigt jag vill helst träffa någon på ett mer romantiskt vis, som till exempel genom jobbet.

Av Beatrice Wahlberg 10 jan 2011 10:31