Vilka styr världen, egentligen?

När vicepresident Biden var i Jerusalem satte de judiska myndigheterna i gång med ett nytt bosättningsprojekt i östra, arabiska Jerusalem. Det var emot det bosättningsstopp som var överenskommet, som USA förordat, det betraktades som olagligt av omvärlden. Och det var en direkt förolämpning mot USA som sett bosättningsstopp som en förutsättning för fredssamtal.

Likaså fortsatte Israel bosättningsbyggandet på den ockuperade Västbanken. Man valde att inte förlänga byggstoppet för nya bosättningar, trots att det var en förutsättning för att palestinierna skulle finna det lönt att fortsätta fredssamtalen. Trots att Obama och Hillary Clinton hade yrkat på det, hade lovat lägga in sitt veto i säkerhetsrådet mot alla förslag som gick emot Israel, hade gjort utfästelser om vapenleveranser, Phantomplan och annat.

Barack Obama är beroende av stöd i kongress och senat av judiska represententer för att få igenom sin inrikespolitik. Obamas popularitet har redan sjunkit och han har haft stora svårigheter att genomföra den förändring han lovat det amerikanska folket. Han kan inte utmana media om han inte vill att hans anseende och hans opinionssiffror skall rasa ytterligare. Och media styrs i stor utsträckning av judar. I USA som i övriga västvärlden.

Obama är maktlös. Han har inga möjligheter att utöva påtryckningar på Israel utan att ta strid mot den mäktiga judiska befolkningen, vilken trots allt bara utgör ett par procent av denna. Ett ställningstagande mot judiska intressen skulle kunna få förödande följder. Så Barack Obama sväljer förolämpningarna, inser sin maktlöshet och ser inte palestiniernas rätt till en egen stat, rätt till en existens utan ockupation och förnedring, som en prioriterad fråga.

Israels flotta bordar Ship to Gaza-konvojen och dödar elva deltagare – i enlighet med lagar som bara erkänns av dem själva. Sedan tillåts de att själva utreda sina handlingar därefter ges Israel en särskilt gynnad ställning som handelspartner till EU.

I moseböckerna talas om judarna som det utvalda folket. De skall ha ett särskilt förhållande till Gud. Judarna skall var ett folk av präster, de har en mission för andra folk. Judarna ser sig som ett messiasfolk, det folk genom vilket Gud verkar i världen och genom vilket världens frälsning skall komma. Detta tror inte alla andra folk. Ofta har judar hatats, förföljts, dödats och fördrivits. Andra folk har inte accepterat dem och de har inte velat se dem som sina präster eller som det folk genom vilket Gud verkar.

Nu verkar det, trots motstånd och misstro i form av antisemitism, som om judar fått den särställning i världen som deras religion påbjuder. Världens kvarvarande supermakt har gett upp sina försök att styra utvecklingen och verka för en rättvisa som går emot judiska intressen och Israel visar demonstrativt hur opåverkade de är av världsopinionen och hur litet inflytande USA eller någon annan har över dem.

Säkert finns det stora grupper som ser detta som positivt. Judarna är ett mäktigt folk trots att det bara består av omkring 20 miljoner människor. De har skaffat sig framträdande positioner inom politik, kultur, ekonomi, vetenskap och media i alla länder där de slagit sig ner. Så mäktiga människor är det många som vill hålla sig väl med. Det är också många som anser att när nu judar visat sig vara så framstående är det bra att världen styrs av dem. Varför skall man göra skillnad på jude och grek? Det finns också kristna grupper som tror att messiastiden är inne, nu när judarna styr i Jerusalem och Israel igen.

Men den makt och det inflytande som judar utövar i världen bör inte andra folk vara omedvetna om. Man bör också kunna tala öppet om att man lever i en värld som i hög utsträckning styrs av ett folk som anser sig ha sin guds mandat att göra det.

Av Jan Wiberg 05 jan 2011 11:03