I motorcykelns backspegel: Prag och DDR

Ur "Byrån för Utrikes Reseskildringar" väller upp några anteckningar på skrynkliga xeroxkopior från 1987. Jag – en förtappad motorcykelmissbrukare på vilken bäst-före-datumet gått ut och resekumpanen herr Arvidsson av något senare årsmodell hade beslutat att resa några veckor i österled. Det låter kanske inte så märkvärdigt. Men man må betänka att A resan avsågs ske med varsin japansk motorcykel med hygglig motoreffekt, lastade med campingutrustning i väskor med livets nödtorft för ett par veckor. Faktum B spädde på resans besvär ytterligare: Kommunistregimerna i öst fungerade fortfarande, 1987, i någorlunda välmåga nåja och Berlinmuren stod stadigt på sin plats...

Efter artiga bugningar på östtyska och tjeckoslovakiska ambassaden trillade visumhandlingarna ner i brevlådan. Motorcyklarna fick lite kärleksfull omvårdnad och kursen sattes mot Ystad i den tidiga septemberdagen. Eftersom en viss tidsoptimism styr så blev färden genom Österlen en smula forcerad på slutet och bristen på fartkameror vid Brösarps Backar sparade tusenlappar åt de jäktade skinnknuttarna som ville utnyttja sin bokade plats på färjan till Sassnitz.

Den trista men härligt reklam- och tingeltangelfria nattliga färjeturen är minnesvärd. Färgen på maten vi erbjöds var generellt grå. Vi funderade lite över hur man får fram gråa tomater, gurkor och äpplen. Vi enades om att inte forska i detta samt stå över nattmaten.

Tullarna och folkpolisen i Sassnitz bjöd på fullt pådrag i gryningen. Med åtbörder med kulsprutepistolerna skrämdes vi att deklarera valutainnehav och syfte med resan. Våra blanka motorcyklar underlättade dock förhandlingarna och vi gled av färjan med stränga order att infinna oss på campingplatsen i Schmöckwitz, Östra Berlin, före 18.00 samma kväll. Vägen genom Rügen i morgondimmor satte fart på fantasin. I dimslöjorna anades de gamla "hjältekonungarna" och deras bondehärar. Grimbergs fetmande Gustaf II härjade även här ty välståndet i bygderna kunde tänkas överträffa gamla fattigsveriges.

Två frusna svenskar stapplar in på järnvägsstationen Greifswald i gryningen för att söka lite värme. Motorcyklarna väcker uppmärksamhet bland de arbetande som ilar förbi på väg till jobbet. Fråga 1: Hur fort? Fråga 2: Wass kost? Vi svarar några hundra respektive tiotusen västmark. "Oj", suckar de och ilar vidare. De flesta verkar tycka lite synd om oss som bara har motorcyklar att åka på.

Här i öst ligger gatstenarna från trettitalet kvar och på dessa samlas oljiga avgaser från tusentals Trabanter, den lilla tvåtaktsbilen av pressad papp. De rykande IFA-lastbilarna lägger också en oljehinna över gatstenarna som gör motorcykelresan extra minnesvärd.

I Östberlin vimlar det av gula spårvagnar som skramlar fram i djupa och breda spår som kryddar motorcykelfärden. Den som sett Sundbyberg på 40-talet känner igen sig i viss mån. Campingplatsen är belägen i ett Djursholmsliknande glesbebyggt äldre villaområde vid vattnet. Mycket vackert faktiskt. Mycket folk i receptionen men ingen sprudlande stämning. Trots att vi hållit tidsplanen.

Den kärnkraftsberoende herr Arvidsson, som reser på sin Honda VF 750 -83, faller ofta i stum beundran inför kärnkraftverk vid resvägen. Kyltornen ser ut som grekiska urnor, säger han. Jag tycker det ångar och ryker olycksbådande ur dem. Jag sitter rak på min Yamaha Seca XJ 750 -82, spanande efter berlindamerna som går i stim nere mot Unter den Linden och Brandenburger Tor. Stimpengar? Nåja, vackra är de och min hjälm räddar mitt liv flera gånger – den visslar högt när jag ser åt sidan. OK då, jag behöver inte vissla själv.

Vi undrar var de handlar sin mat. Icke en ICA i sikte. Inga neonskyltar. Apropå att handla så har vi inga ekonomiska problem. Varje hundring niofaldigas i hotellreceptioner och bakom närmaste gathörn. En hotellnatt för 33 kronor, en pilsner 1.20 och fullmenymiddagen under 40 spänn. Oink oink, sa valutasvinet. Synd att det inte finns så mycket att handla.

Detta är en absurd miljö för en grundtrygg svensk. Gränsvakternas helikoptrar lågsniffande över 300 meter brett öde ingenmansland mitt i stan. Kulhål i den vita muren. Vad skyddar de sig emot? Jag ryser lite när folkpolisen – vänligt men bestämt – schasar bort mig från torget. Han anser att jag parkerat hojen för nära muren och taggtrådshärvorna.

Vi äter lunch i en liten by vid en stor väg som vi anvisats av myndigheten. Prag nästa men först en saftig kotlett med surkål på värdshuset i byn i sällskap med ortens fiskhandlare. De varnar oss för att avvika som vi gjort från anvisad rutt men inget händer. Den ene har stått i kö i 13 år för sin nya Trabant och tycker sig se ljus i tunneln – nästa år får jag den! De berättar om låga löner. Ni har råd att äta ute, säger vi. Det har inte alla svenskar. Ni kan spara pengar. Det finns inget att köpa, säger de. Vi berättas att sossarna styrt Sverige i ett halvsekel. De ser inte ut att tro oss. Vi skiljs som vänner men ingen tror särskilt mycket på vad den andre berättat, varken vi eller fiskhandlarna, som rosslar iväg i sin IFA-truck. Och motorcyklarna hittar vi som vanligt inne i en stor grupp beundrare.

Runt gränsstationen mellan Östtyskland och Tjeckoslovakien myllrar tungt beväpnade soldater. Ingen skjuter emellertid på oss och vi skjuter inte på avfärden längre än nödvändigt efter redovisningen av reskassan. När vi rullar in i Prag väcker våra motorcyklar om möjligt ännu större uppmärksamhet än i DDR. Hotellportieren på lyxhotellet bugar sin panna blodig för de sex kronor han fått för att anvisa P-plats i låst garage och rummet som kostar 39 kronor är ganska elegant. Ölet, som uppfanns i Prag ? är nästan gratis men innehåller tyvärr en del huvudvärk.

Då vi efter några intressanta dagar i femtio- och sextitalet – så upplevde vi öststaterna: ren nostalgi blandad med ett obestämt hot, som ruvande åskmoln. Vi rullar in till gränsstationen Zinnwald mot Österrike. Fyra tungt beväpnade tonåriga soldater vid flera meter höga taggtrådshärvor. De vinkar vänligt och vi är hemma igen. Öst är öst och väst är väst.

Men vi talar ibland om sextiotalet, som fanns kvar när vi for i österled 1987.

Av Lennart Lundwall 05 jan 2011 08:29