Vägen till frid i fjällen är lång

När gränsen mellan Sverige och Norge stängdes år 1852 blev renbetessituationen katastrofal för många nordnorska och även ryska samer. Finland tillhörde visserligen Ryssland sedan 1809 men svenska samer fick ta in sina hjordar dit.

Men de drabbade samerna, som var företagsamma, fann på råd – 69 familjer tog sina hjordar till Karesuando och skrev sig som svenska medborgare. Detta skedde från 1850-talets mitt och ett 20-tal år framåt. Konsekvens: Åt helvete för många renar på svenska marker i norr, tvister och kaos, som blev än värre efter stängningen mot Finland 1922. Slutresultat: Tvångsförflyttning av nordsamer till betesmarker i fjällvärlden söderut.

Ättlingar till de från Nordnorge och Kolahalvön inflyttade renägarna har idag många maktpositioner inom Svenska Samers Riksförbund, inom Sametinget och neråt. De har de allra största renhjordarna, och de har i många fall trängt undan den tidigare urbefolkningen från sina fäders marker. Praktexempel: Vapstens sameby Tärna har endast nordsamer som medlemmar, vilket leder till ovannämnda konflikter bland annat.

Statens oförmåga och sannolikt ovilja att en gång för alla "få ordning på torpet" är ytterst beklämmande och hatet ökar. Samernas egen TV och radio vidrör sällan detta, ej heller renstölder samer emellan. Med Sveriges Radio, P2, har nyligen via reportern David Rydenfalk gett en bild av konflikterna mellan nord- och sydsamer och övrig befolkning i och kring Tärnaby. Det är en berättelse som för de flesta svenskar är okänd, men som likväl handlar om allas vår gemensamma historia.

Även idag, snart 80 år efter tvångsförflyttningen, kan man få höra sydsamer säga: "vi sover inte gärna i samma renbetesland som nordsamerna". Vägen till frid i fjällen är lång!

Av Mats Hägglöf 03 jan 2011 08:52