Indraget stöd för barn med autism livsavgörande

"Försäkringskassan upplevs som en myndighet befriad från sunt förnuft." Det anser Eva Nordin-Olson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet. Nordin-Olson har själv en dotter med autism. Hon är skolläkare och arbetar med rehabilitering av vuxna med kognitiva och psykiska funktionshinder.

Eva Nordin-Olson säger till SvD den 28 dec: "Det finns en fantastisk lagstiftning i Sverige, den är fullständigt glasklar men tillämpningen av den är under all kritik." Hon beskrivet en attitydförändring från myndigheternas sida när det gäller denna personkrets och de med liknande funktionsnedsättningar: Man frågar "behöver du verkligen hjälp?" istället för "vad kan vi hjälpa dig med?"

Man kan också säga att gränsdragningen mellan normalt och abnormt ändras gradvis. Det beror på samhällets krav samt vår beredskap att tolerera och bereda plats för avvikare. Men ytterst handlar det om ekonomi och politisk undfallenhet samt bristen på intresse för de medborgare som inte följer en given mall.

Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, säger i samma artikel i SvD att det är ett dilemma att det är så stora skillnader av bedömningar från enskilda handläggare. "Måste bedömningskriterierna vara så här snäva för att få hjälp? Nej det behöver de inte, men för att påverka det måste man gå till politikerna. Vi har fått en annan rättspraxis att arbeta efter nu."

Helt rätt. Vi har fått en helt annan rättspraxis sen Alliansregeringen fick makten. Och allra allvarligast: Få politiker reagerar. Försäkringsdirektör Svante Borg vill, trots siffrorna, inte gå med på att det har blivit svårare för barn med autism och utvecklingsstörningar att få personlig assistans. Frågan är om Svante Borg är opartisk eller om han, i första hand, företräder regeringens politik.

Även Per-Einar Nordkvist, ordförande för Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland, reagerar i Extra Östergötland, 28 dec. "Det är för djävligt." Att vara föräldrar till ett autistiskt barn betyder "mer föräldratid". Det innebär bland annat att föräldrarna får avsätta mycket kraft och tid av sin icke arbetande tid åt sitt autistiska barn. Det innebär också att syskonen ofta får stå tillbaka.

"Politikerna resonerar så att kan man föra maten till munnen själv, då klarar man av att äta. … De här barnen har inte samma insikter som alla andra. De känner inte hunger, du måste alltid pusha på, annars äter de inte. Du måste hjälpa till och skära maten i lagom bitar. Skulle vi som föräldrar inte finnas där fick barnen svälta" säger Nordkvist som själv har ett autistiskt barn.

Instämmer helt med Nordkvist. Jag känner en familj som ägnat mycket tid åt sitt funktionsnedsatta barn som har både autism och en ovanlig kromosomförändring. Dottern är idag 23 år. Även hon måste få maten finfördelad eller mosad för intag. Enligt utredningen befinner hon sig på en 2-3-årings nivå. Hon är snart på väg till egen gruppbostad. Ändå har Försäkringskassan ifrågasatt om hon behöver dygnet-runt-tillsyn. Det är alarmerande.

Vem lämnar en 2-3-åring utan nattlig och daglig tillsyn? Den som är svårt autistisk, ibland i kombination med andra diagnoser, kan till exempel inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. De riskerar därför att utsätta sig för faror om man lämnar dem ensamma. Vem bär då ansvaret ifall assistenterna dras in?

Nordkvist tar också upp att antalet neddragna timmar med assistans gör att allt fler föräldrar måste stanna hemma med sina barn. Hur kan det spara pengar, undrar Nordkvist. Och hur går det då med regeringens arbetslinje, är en befogad tilläggsfråga.

Diagnosen Autism utgör ett brett spektrum. Ofta är den kombinerad med andra diagnoser. Allt ifrån tillägg av ADHD som till kromosomförändringar med varierade inslag. Men alla innebär de nedsättningar av viktiga funktioner där stödet utifrån kan vara livsavgörande. Det är graden av detta stöd som regeringen nu drastiskt minskar.

Regeringen Reinfeldt förefaller befinna sig i en egen ringhörna. Fixerad av skattesänkningar och oförmögen att se till samhällets utbredda behov. Arbetslinjen framför allt. Samtidigt slår besparingarna hårt mot en grupp människor som redan har ett tungt ansvar. De gör alla en stor samhällsinsats utan större uppmärksamhet. Föräldrar tvingas träda in, ibland till och med lämna sitt arbete, när samhället och politiken sviker.

Av Eivor Karlsson 03 jan 2011 09:13