Poliser ska få begå brott

Poliser ska få begå brott. Om jag tillåter mig att vara ironisk så kan jag, efter att ha tagit del av statistik från riksenheten för polismål, konstatera att polisen verkar väldigt väl förberedd och tränad när det kommer till att försvara egna kollegor som begått brott. Om riksenheten för polismål och hur den fungerar har jag skrivit många debattinlägg, det senaste skrev jag här på Sourze så sent som den 7/12: "Riksenheten för polismål bakom ny cover-up".

Jag får erkänna att jag skriver den här artikeln med viss ilska. Eller för att uttrycka sig lite ärligare – jag är tvärförbannad. Hon är igång nu igen, Ask, justitieministern med de gredelina kuverten. Nu med ett tredje förslag inom loppet av några veckor som innebär en förstärkning av polismakten på den enskildes bekostnad. Räcker det inte snart?

Den här gången så ska vi i den tappra kampen mot brottsligheten tillåta att poliser begår brott i samband med infiltration. Även brottsprovokation ska tillåtas i framtiden.

Jag förstår dock inte alls vad utredaren Stefan Reimer menar då han exemplifierar med att de brott som nu ska få begås av poliser främst ska gälla brott som kan ge böter, men också "i mindre mån" brott med hårdare straff i straffskalan. "Det kan gälla att hjälpa till med förpackning av narkotika eller liknande, säger Reimer." Den som påstår detta är chefsrådman. Den gode rådmannen ska få visa mig en enda dom där den som hjälpt till att packa narkotika har behandlats på något annat sätt än den som sålt partiet. Det finns inte på kartan.

Antag att det handlar om att två personer packar om ett kilo heroin. Utan minsta tvekan så skulle båda dömas till mellan 10-12 års fängelse. Oavsett tidigare straff eller ej. Här ett typexempel hämtat från SvD 22/12 i år:

"Polisen avslöjade i våras ett stort nätverk av personer som sedan 2009 medverkat i import och försäljning av de nya syntetiska drogerna mefedron, MDPV och methylon. Drygt fyra kilo narkotika och en miljon kronor i kontanter togs i beslag.

Handeln bedrevs som ett företag och flera av de dömda är tidigare ostraffade, har familj och är småbarnsföräldrar.

Den 23-årige huvudmannen har styrt verksamheten från sitt företag i Estland och preparaten såldes på en hemsida på internet.

Narkotikan hämtades från Kina och levererades till medhjälpare i Sverige som förpackade och distribuerade dem vidare till olika försäljare som i sin tur skickade varorna till kunderna.

Handeln sköttes helt svart. Intäkterna tvättades vita och inte en krona har betalats i skatt.
Huvudmannen dömdes till 14 års fängelse och två av medhjälparna dömdes till tio års fängelse för grovt narkotikabrott".

Rådmannen får det att låta som en förseelse så jag antar att det skulle vara okej för en polis att i fortsättningen att packa lite utbränt kärnbränsle, lite mindre pansargranater och små söta k-pistar...

Efter denna märkliga inledning kommer sedan det som blivit något av ett favoritargument efter FRA-debatten – nämligen att en fristående nämnd ska bildas som kan ge tillstånd till detta under den fas polisen inhämtar underrättelser. När förundersökning inletts ska en domstol ge tillståndet.

Efter att säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska få mer resurser till att granska domstolarnas och den nya nämndens verksamhet. Han anser att rättssäkerheten ökar i och med att ett regelverk över huvudtaget kommer till. Den ökar på samma sätt som man hävdade att den ökade i samband med FRA – genom att man nu ska reglera det oreglerade.

Polisen har tidigare använt sig av infiltratörer och brottsprovokationer trots att det sistnämnda varit olagligt. Eftersom poliser inte åtalas för brott så har heller ingen åtalats för alla de brott som skett i samband med operationer av detta slag. Detta med ett undantag: kommissarie Olle Liljegren, som fick ta hela smällen för alla inblandade hos Stockholmspolisen. Jag rekommenderar läsning av Dick Sundevalls böcker i ämnet och då i första hand "Hanteraren".

"Rättssäkerheten ökar då vi legaliserar det som tidigare varit olagligt men som polisen ändå sysslat med." Ja, men det är ju fullt logiskt. Om man talar Orwellska...

Så var det en liten detalj till. Var det någon som reagerade på vad jag skrev sex stycken tidigare i texten? Av det som står där framgår att vi åter ska ut på fru Asks favoritjaktmarker. Jakten på de ännu icke misstänkta! Ni som länge hävdat att "om man bara har rent mjöl i påsen..." etcetera måste väl nu snart inse att färgen på mjölet inte avgörs av er, utan av den som för tillfället sätter gränser och regler. Anne Frank hade också rent mjöl i påsen.

Det står nämligen så här: "… en fristående nämnd bildas som kan ge tillstånd till detta under den fas polisen inhämtar underrättelser. När förundersökning inletts ska en domstol ge tillståndet." Vi ska uppenbarligen ha en fas där vi använder dessa metoder utan att egentligen ha någon misstänkt eller snarare en fas där naturligtvis alla är misstänkta! Enklaste sättet att hitta sådana att brottsprovocera och infiltrera är väl att använda sig av registrerade uppgifter i enlighet med det nya datalagringsdirektivet tillsammans med vad som föreslås i lag om "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation".

Även i den remissen sägs att "Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av myndigheten. Myndighetschefen får delegera rätten att fatta beslut om inhämtning till en annan anställd vid myndigheten som har den särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs."

Intressant är också att Beatrice Ask kunnat ljuga ohejdat i media om att det ALLTID kommer att krävas domstolsbeslut. Det visar att journalisterna inte ens bemödat sig om att läsa innantill. Sanningen är att det är först när uppgifterna överförs till en förundersökning som domstolen kommer in i bilden.

Att Ann Ramberg, advokatsamfundets generalsekreterare, går på detta och bara föreslår justeringar av lagen är märkligt. Att JK svansar runt justitieministern och säger vad hon förväntar sig förvånar ingen efter att ha sett hennes tillrättalagda rapport om sexköp. Lambertz! Kom tillbaka, vi saknar dig!

Själv så mår jag bara illa när jag ser skådespelet och jag söker med ljus och lykta efter ord att skriva som kan väcka svenskarna ur deras dvala. Stegen, eller kliven, in i ett samhälle som får 1984 att framstå som en idyll att längta till, blir bara fler och större. De genomförs med allt större arrogans och detta görs stick i stäv med vad Lagrådet sa redan i sin bedömning av regeringens proposition 2007/08:163, "Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott med mera", som antogs av riksdagen 22/10 2008 då man uttryckte sig så här:

"Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder."

Med "området" menas samtliga lagar och förordningar idag ett drygt 60-tal som reglerar den svenska övervaknings- och kontrollapparat som byggts upp sedan 2001. Bara nio år alltså.

Tro mig, det är långt från slut i och med detta. Antalet potentiella övervaknings- och kontrollförslag är oändligt stort – för kom ihåg: "Um sicher zu sein muss mann alles wissen!"

Källor:
Svensk polis ska få begå brott, DN 22/12 2010
Ny nämnd ska godkänna spaning
Särskilda spaningsmetoder, SOU 2010:103, regeringen.se

Av Michael Gajditza 27 dec 2010 09:19