Media osynliggör hemlösa

Vi har ett mycket stort antal människor som lever år ut och år in utan några som helst utsikter om att få ett eget hem – en trygghet som de flesta i vårt samhälle ser som en av de mest grundläggande förutsättningarna till ett fungerande liv. Jag talar inte om bostadslösa studenter, eller människor som har ett arbete och som tillfälligt bor i andra eller tredjehandskontrakt. Dessa människor har det visserligen besvärligt och känner sig ganska otrygga, men de har oftast kvar hoppet. För dessa finns utsikten om att någon dag tack vare sin utbildning, genom sitt arbete eller kontaktnät kunna skaffa sig ett eget hem.

De jag talar om/för är de människor som lever i ett låst utanförskap, som är helt eller delvis beroende av bidrag och som dessutom ofta har dragit på sig skulder som de inte ser någon möjlighet att betala tillbaka. Det är människor som vandrar runt mellan härbärgen och hotellboenden, som sover i portar, på toaletter eller i källare. Människor som kanske har någon typ av missbruk och som i de flesta fall har ett psykiskt trauma bakom sig. Dessutom bär de ofta på sorg och skam.

Detta är människor som av omvärlden görs helt osynliga. Jag tror att de som lever under någorlunda ordnade förhållanden omöjligt kan sätta sig in i den maktlöshet som hemlöshet innebär. Istället för att stödja hemlösa skjuter allmänheten ifrån sig ansvaret genom att lägga över hela skulden för situationen på dessa redan utsatta människor. Där underblåser media den rådande uppfattningen som i grunden diskriminerar de som påvisar ett socialt och strukturellt grundproblem.

Media bidrar till att göra utsatta människor till en annan sorts människor än den övriga befolkningen. Tragedier säljer. Vi snaskar i oss kända människors olyckor. Det ska helst vara sorgliga, tragiska exempel för att media ska bry sig. Vad som är orsaken gör man inte så mycket väsen kring. Att hemlösa inte är så våldsamma kanske ur mediahänseende ligger dem i fatet.

Av Rolf Nilsson 23 dec 2010 09:25