jag tar in för mycket av världen
och jag vandrar i en öken
du är en synvilla, en hägring på min horisont
solen strålar och skimrar, då uppenbarar du dig
du står där och tittar
men du ser rätt igenom mig
någonting i fjärran har fångat din blick
jag går närmare, ropar
jag bönar och ber
men ju närmare jag kommer suddas du ut desto mer
när jag är framme finns bara ett minne kvar
och det har etsat sig fast
nu är det allt jag har
Av Anna Ask 14 dec 2010 19:22 |