Dödsfallen i Afghanistan verkar inte beröra Bildt

I fredags skadades en officer från Norrbotten mycket allvarligt, i raketgevärsattack i Afghanistan, längs huvudvägen i Mazar-e-Sharif. Med den senaste tidens dödsfall bland de svenska soldaterna i färskt minne, aktualiserades återigen frågan om att ta hem de svenska trupperna från utlandstjänstgöringen och utrikesminister Carl Bildt säger i ett uttalande i Rapport att han "beklagar händelsen, men att det inte ändrar synen på de svenska insatserna". Utöver detta uppger han att "de är där frivilligt". Men – är de verkligen det?

Jag skriver nu om ett ämne som jag inte är speciellt insatt i, eller ens direkt intresserad av, men om jag inte minns helt fel, så tycker jag mig ha hört att om man inte ställer upp på utlandstjänstgöringen, så riskerar man att avskedas. Man måste ställa upp på de villkor och förutsättningar som ingår i försvarsmaktens arbete, i vilket de ska utbilda sig för att klara av uppkomna situationer.

Är Carl Bildt så hårdhudad att han inte har berörts av de dödsfall som varit, eftersom han anser att styrkan ska vara kvar, med alla risker som det innebär? Som han sa så är är soldaterna utbildade, och ja, det vill jag tro och hoppas också, men även utbildade människor kan råka ut för missöden. Missöden som i värsta fall kan leda till skador av varierande grad – eller döden. Men tydligen har vår utrikesminister inte berörts nämnvärt av de dödsfall som varit. Kanske för att han inte kände de nu avlidna och lever i sorgen efter dem, vilket deras anhöriga och vänner gör.

Hade det varit skillnad om han som skadades i fredags hade dött? Hade Carl Bildt tänkt om då; tänkt att det inte är värt att offra fler människors liv för ett land som vi – enligt mig – inte behöver ställa upp och hjälpa? Om man nu kan kalla det att "ställa upp" och att "hjälpa" när det handlar om krig, något som jag vill tro sällan eller aldrig för något gott med sig för någon av de inblandade. Tänk att Carl Bildt fått sådan makt att han bestämmer över var människor ska vara stationerade, och att de inte ens kan ta sig därifrån när flera av medlemmarna dödas och skadas.

Jag anser att Sverige inte har någon som helst skyldighet att befinna sig i krigssituationer! Vi är ett land som lever i fred sedan ett antal år tillbaka och vad jag vet så har vi inte några fiender som kan vilja skada oss och som vi därmed måste bråka med först; för att förhindra att de ska bråka med oss längre fram. Vi behöver inte välja sida för egen del, så varför ska vi behöva – eller ens vilja – göra det för andra?

Det är väl ändå dubbelmoral att med ena handen hjälpa ett land med välgörenhet så som kläder och pengar, och samtidigt ställa upp när de är i krig? Ge med ena handen, slå med den andra.

Ibland hör man att "han/hon dog för sitt land", men kan man säga detsamma om svenskar i Afghanistan; dör eller skadas de verkligen för sitt land? De slåss ju för ett land som egentligen inte har några som helst skyldigheter mot det krigande. Det kan alltså inte handla om att dö med heder och som hjälte, utan... Ja, vad dör man som, om man dör i ett land man inte behöver känna skuld till? Jag tror att man dör som vän, son/dotter, pojk-/flickvän, kanske mamma eller pappa till dem som får leva kvar här i Sverige. Men mer än så är det inte. Illa nog för de drabbade, men inte illa nog för att vår utrikesminister ska värna om deras liv. Inte nog mycket för att ta hem dem som vill, och inte nog mycket för att ändra så man inte blir avskedad om man tackar nej till utlandstjänstgöring.

Av Maria Sågå 23 nov 2010 11:09