När snön kom till Malmö

Det började på natten. Större delen av Malmös befolkning sov. Snön kom. Den föll intensivt och lade sig omedelbart mot den annars snömotståndskraftiga Malmöasfalten. Den la sig och la sig och på bara en timme hade den nått två meters djup och begravde alla personbilar och hundskitstunnor. Efter två timmar hade snön nått fem meters djup och alla villaägare och brevbärare låg rejält risigt till.

Vid gryningen hade det slutat snöa men den snö som lagt sig hade täckt samtliga trevåningshus i staden. De som hade tur och bodde på fjärde våningen eller högre, vaknade tidigt av att det var ovanligt kallt. De huttrande när de satte på sina kaffebryggare och svor över olevererade morgontidningar. När de öppnade gardinerna möttes de av en underlig syn. Ett vitt ökenlandskap snart nedanför fönstret med enbart skorstenstoppar och de övre delarna av höghusen synliga mot horisonten.

De första reaktionerna som följde runt om bland de överlevande var olika och för många att skildra. Men nämnas kan några;

Eva Britt Hansén, 78 år, Limhamn, 4:e våningen: Först löständerna från vattenglaset vid sängen. Sen dosetten; blodförtunnande, Sobril och vitaminer på morgonen. Morgontofflor och dra upp persiennerna med nattöm rygg. Sen hjärtstillestånd och Sture Hansén, maken, vaknar av en tung duns mot golvet.

Goran Petrovic, 36 år, Kirseberg, 4:e våningen: Onanerar alltid direkt efter att han vaknat. Sen en cigarett. Det är en kall morgon, väckarklockan har inte ringt än. En cigarett till. Sen 1,2,3, snabbt upp ur sängen, över det kalla golvet, in i den varma duschen, sen kläder, och sen dra upp persiennerna innan kaffet. Jebote! Ringer mamma, alla linjer nere. Letar efter bilnycklarna en minut innan han sätter sig på en stol i köket och börjar gråta.

Kasper Nielsen, 46, Turning Torso, 17:e våningen: Blir aldrig hel förrän efter att han duschat, rakat sig och dränkt sig i rakvatten från Armani. Kostym. Slipsen sitter rätt. Snart möte på kontoret. Nån jävla konsult som ska redovisa en marknadsundersökning. Kommer bli utdraget och tråkigt. Torra svenskjävlar. Han sätter sig vid glasbordet och drar ett par streck samtidigt som han saknar Århus. Tittar upp. Fönstret speglar lampskenet men det är något som inte stämmer bakom hans egen reflektion. Han släcker ljuset i rummet och går närmre fönstret. Näsan har domnat bort. Han pressar den mot glaset. Börjar skratta så hysteriskt att han senare måste byta kalsonger och dra ett par streck till.

Yolana Asgarai, 24 år, Möllevången, 5:e våningen: Vaknar alldeles för sent. Hon har snoozat för länge. Drar på sig den blå vårdarmunderingen och borstar tänderna samtitigt. Svär så att det kommer tandkrämsstänk på badrumsspegeln. Letar efter sin namnskylt i en byrålåda när hon råkar titta ut genom fönstret. Hon inser att hon inte behöver jobba idag. Sen inser hon att en massa människor måste vara döda, sen försöker hon få igång teven och sen får hon panik. Sen skriker hon. Efter en stund lägger hon sig i sängen och försöker somna om.

Daniel Grund, 28 år, Söderkulla, 6:e våningen: Bakfull, frusen. Lätt chockad väljer han att inte tänka mer på saken förrän han rökt en joint.

Erik Hjortsberg, 19, Rådmansvången, 5:e våningen: Vaknar av tystnaden i sin säng inklämd bakom ouppackade flyttkartonger. Hans första natt i den lilla ettan, hans första lägenhet. Precis nerflyttad från Pajala för att plugga. Det känns bra. Han är nöjd och känner lite på sin alldeles egna vägg samtidigt som han sträcker på benen och gäspar. Nåja, nästan alldeles egna vägg. Han har ju faktiskt ett förstahandskontrakt. Andas in och känner tystnaden. Inga småsyskon som skriker i köket. Ingen orolig mor. Så börjar grannarna ha sex så det dunsar lätt i väggen och man hör dem tydligt stöna båda två. "Jaja", Erik tvingar sig upp med ett leende på läpparna och börjar rota i lådan med skivor. Stereon har han satt upp redan kvällen tidigare. Han väljer ut en lugn skiva med Coltrane och hämtar en läsk i kylen som han sen sätter i halsen när han ska röka sin morgoncigg på balkongen. Han som lämnat scootern hemma.

Hamid Lilja, 5 år, Lindängen, 8:e våningen: Hamid vaknar först i familjen. Snön som han hört talas om ända sen han kom till Sverige har äntligen kommit. Han sliter på sig kläderna och hämtar overallen i hallen innan han rusar in till sina föräldrar som torkar nattsand ur ögonen. "Jalla, Jalla, snö, snö!" Hamid är exalterad. Han har fått en kälke i julklapp som han inte kunnat använda än. "Ja, ja. Jag kommer", Hamids pappa är glad för hans skull. Han mindes sin egen första, riktiga vinter. Han sätter ner fötterna på det kalla golvet. Sträcker på ryggen. Gäspar.