Vad är sionism?

Sionism är enligt sina egna förgrundsfigurer en religiös/politisk rörelse med målet att skapa en socialistisk modellstat för judar i landet Palestina där berget Sion finns. Den har sina rötter i judendomen och utvecklades sedan även till en politisk rörelse i mitten av 1800-talet av Moses Hess, som var Karl Marx mentor in i socialismen.

Hess kallades för kommunistrabbinen och lade med boken ”Rom och Jerusalem” 1862 grunden för sionismen. Han skrev dessförinnan de första kommunistiska principtexterna ”Socialism and Communism” 1843, ”A Communist Credo: Questions and Answeres” 1846 och ”Consequences of a Revolution of the Proletariat” 1847 och biträdde följdriktigt Marx och Engels i arbetet med Kommunistiska manifestet 1848, speciellt med religionens roll 1.

Theodor Hertzl, som brukar kallas för sionismens officielle grundare, planerade koloniseringen av Palestina i den mera praktiskt inriktade boken ”Den judiska staten” 1896, som antogs av den första sionistkongressen 1897. Han beskrev Hess bok ”Rom och Jerusalem” som den bok som säger allt som behöver sägas om sionismen. I sionismen sammanförs "ras", folk, nation och utvaldhet, till en nationell socialism i kolonial tappning synonymt med "lebensraum" och "blut und boden". Senare skapades den tyska nationalsocialismen med samma ideologiska beståndsdelar och en snarlik samhällelig praktik. Nazismen är tyskarnas nationalsocialism och sionismen är judarnas.

"Jag tror, liksom Hitler, på idén om blodets makt."

Så skriver Chaim Nachman Bialik i "The Present Hour" 1934, i Israel betraktas han som nationalskald.

Genom ”Balfourdeklarationen” som undertecknades 1917 av Englands utrikesminister och lord Rotchild skapades förutsättningarna för att ge den judiska gruppen en nationell identitet i landet Palestina genom en judisk stat i enlighet med sionismens kortsiktiga mål. England lovade bort ett land som ägdes av andra till en tredje part i utbyte mot att den judiska maffian på Wall Street dels bidrog till finansieringen av Englands militära insatser i Första Världskriget, dels drog in USA i kriget på Englands sida mot Tyskland.

Från början hade sionismen klent stöd bland judarna i Europa, även bland judar i tyska koncentrationsläger under Andra Världskriget. I samarbete mellan judiska sionister och tyska nazister styrdes dock den panikartade utvandringen av judar från Tyskland till Palestina, genom blockering av en mera omfattande utvandring till andra länder. Detta skedde genom en överenskommelse mellan World Zionist Organisation och Tyskland i det så kallade ”Transfer Agreement” 1933. Dessförinnan hade världsjudendomen förklarat krig mot Tyskland i form av en världsomspännande ekonomisk bojkott. Sionismen hade dock långt tidigare, som en del i den europeiska kolonialismen, väglett judarna i koloniseringen av Palestina från slutet av 1800-talet. Politiskt fick sionismen sitt stora genombrott efter Andra Världskriget, genom utropandet av den judiska staten Israel 1948.

Östeuropeiska judiska marxister under ledning av Israels landsfader Ben Gurion, som ansåg sig själv vara bolsjevik, kom att spela en avgörande roll i koloniseringen. De socialistiska kibbutzerna, där endast judar får vara medlemmar, lade grunden för markstölden och den etniska rensningen av cirka 750 000 palestinier i Al Nakba 1948 den stora katastrofen, dessa palestinier och deras avkommor lever fortfarande i flyktingläger eller i exil och förvägras sin av FN beslutade rätt att återvända.

Fördrivningen utfördes av den judiska armén Haganah, tillsammans med de judiska fascisterna i terrorligorna Stern och Irgun grundade av Zeéw Jabotinsky, som samarbetade med Benito Mussolini. Sternligan mördade samma år Folke Bernadotte, som var FN-sändebud och medlare till förmån för FN:s förslag till delningsplan.

Det var dock först efter 6-dagarskriget 1967 som sionismen post-sionismen kom att bli en betydande kraft i USA, genom det judiska inflytandet inom bankväsendet, massmedia, filmindustrin, den akademiska världen och den judiska lobbyorganisationen America Israel Public Affairs Committee AIPAC, samt den nykonservativa rörelsen neocons inflytande över USA:s utrikespolitik och de nykoloniala krigen i Afghanistan och Irak.

Leo Strauss blev den ideologiska förgrundsgestalten för neocons i USA som består av en allians mellan judiska och kristna sionister, samt nyliberala konservativa. En slags högersionism som har stora likheter med Jabotinskys i Palestina. Men den statsbärande sionismen i dagens USA har också rötter hos trotskyister som liksom Ben Gurion i Palestina var bolsjeviker. Sovjetunionen var mycket drivande i arbetet med att få FN att uppta Israel som medlem, troligen för att stärka sitt inflytande bland kommunisterna i USA, där judarna var dominerande.

De flesta religiösa judiska församlingarna i världen ser idag sionismen som en positiv utveckling av judendomen 2. Men några mindre grupper av ortodoxa judar -- såsom Neturei Karta -- anser att sionismen är oförenlig med judendomen, eftersom tillskapandet av den judiska staten bara kan vara ett verk av gud och inte av människor som skett med Israel.

Den kristna sionismen har ett stort stöd i det amerikanska bibelbältet, men även i kristna församlingar som Livets Ord och Pingströrelsen i till exempel Sverige. Den är omfattande numerärt, men underordnar sig den judiska sionismen i dess stöd av en judisk stat i Sion, där judarna framledes dock förutsätts bli kristnade 3.

I dag har sionismen utvecklats till den dominerande ideologin inom västvärlden och är den viktigaste uttrycksformen för den anglo-amerikanska imperialismen. Den används för att kontrollera människors tänkande genom begränsningar av yttrande- och tryckfriheten och för att motivera de nykoloniala krigen som har sin udd riktad mot islam. Detta sker genom att den officiella bilden av "Förintelsen" framställs som en exklusiv judisk företeelse, vilken behandlas som en religion vars ifrågasättande är tabubelagd och straffbar. I många länder är idag kritiska forskare fängslade för detta åsiktsbrott. Inom EU utvecklas även det ekonomiska och militära samarbetet med Israel.

Den nya Hitler påstås nu finnas i Iran och han sägs hota Israel med "Förintelse" med kärnvapen som hon men inte han har. Kritik av Israels politik och dess inflytande i USA:s utrikespolitik kallas för "antisemitism". Ifrågasättandet av delar i den sionistiska bilden -- 6 miljoner judar i ett Holocaust -- kallas för "Förintelseförnekelse" och kritik av den judiska maffians dominans inom makteliten främst på Wall Street och i den amerikanska centralbanken Federal Reserv kallas för "rasistiska konspirationsteorier". Ett omfattande arbete pågår i USA och EU för att ytterligare begränsa och straffbelägga sådan kritik.

I Sverige spelar organisationer som EXPO och Svenska kommittén mot antisemitism SKMA en viktig roll som frontorganisationer till den statliga myndigheten Forum för levande historia FFLH
i dess försvar av den judiska staten och sionistiska ideologiproduktion. Forum för levande historia, häxprocessen och domen mot Ahmed Rami är några tydliga uttryck för sionismens inflytande inom den svenska statsapparaten. Bonnierkoncernens inflytande över media är motsvarigheten inom det privata näringslivet. Sverigedemokraterna SD är idag det mest Israelvänliga politiska partiet och följdriktigt det som mest aggressivt angriper islam.

Sionismen används av dagens maktelit i dess strävan mot en ny världsordning med en enda Storebrorsstat och ständiga konflikter och krig mellan olika religiösa, etniska och kulturella grupper i upplösta nationalstater. I detta perspektiv är Israel världens huvudstad och palestinierna världens förtryckta folk. Därför är sionismen farlig och måste bekämpas.

————————————

1. Det bör understrykas att även om sionismen är ett religiöst och nationellt socialistiskt projekt enbart för judar, medan marxismen är ett sekulärt och internationellt socialistiskt projekt för alla, så kan båda betraktas som judiska projekt, liksom neocons, på grund av judarnas dominerande och ledande ställning inom dessa projekt. Karl Marx var inte sionist, men likväl var Moses Hess hans personliga ersättare på Internationalens möten 1868-69, det vill säga 6 år efter det att han skrivit sionismens ”Magnum Opus: Rom och Jerusalem”.

2. Dagens religiösa judiska församlingar, till exempel i Sverige, anser att den som är född av en judisk mor, inte tillhör någon annan religion, eller konverterat till judendomen, är i religiöst avseende jude. Många som anser sig vara judar ser dock sig själva som sekulära. Att vara jude är idag därför i första hand en fråga om att omfatta en identitet som är förbunden med den judiska staten och "Förintelsen", eller i förekommande fall religiös övertygelse. Varje enskild jude kan välja att inte vara jude.

3. Judendom, judisk mentalitet och sionism är begrepp som har flytande gränser sinsemellan och är sammanflätade, men de måste också hållas isär. Detta beroende på olika uppfattningar bland religiösa judar om sionismen, samt att judisk mentalitet och sionism omfattas av fler icke-judar än judar. Modern forskning har visat att judarna varken är en etnisk enhetlig grupp eller ett folk i vanlig mening, utan snarare en utspridd grupp som hålls samman av en gemensam stammentalitet och religiösa regler Halakha för hur man skall förhålla sig till icke-judar gojim, som härvidlag inte betraktas som riktiga människor.

Av Lasse Wilhelmson 21 okt 2010 16:10