Jag är en av många, ett påstående utan en enda liten sketen Sifomätning, så att säga, som ser som sitt Gudomliga uppdrag att återinföra det äktsvenska svenska språket i Sverige.
I skrivande stund är jag emellertid lite osäker på vem som bäst bör emotta denna ansökan, därför ställer jag densamma till talmannen i riksdagen.
Jag vill redan här betacka mig för påståenden om att Gud inte har med saken att göra, att motivet är dunkelt och att ett genuint personligt behov istället ligger bakom denna skrivelse. Det är inte sant att jag vill känna mig svensk och därmed accepterad som sådan utan att skämmas för att jag är född utanför Sveriges gränser. Därför vill jag också uppmärksamma det faktum att jag inte har något hem att återvända till att känna mig svenskt trygg i, utanför Stockholms Län.
Nu till den revansch som jag känner mot alla de lärare som under hela min skoltid trakasserade mig med röda bockar i kanten för att min stavning var usel:
Min svenska är fortfarande lika usel, men det spelar ingen jävla roll, för mina texter ligger långt utanför era möjligheter att rödbocka dem och jag kan dessutom svära hur mycket jag vill och äta sju ton godis varje dag om jag så önskar. Pilutta er!
Skoja bara, jag är faktiskt stolt över att min svenska blivit så himla finduktig.
Det kanske inte är så smart av mig och att redan här, i början av en ansökan, avslöja den bitterhet jag hyser. Men det är lika bra att komma ut, hela vägen så att säga, nu när det verkar vara OK att offentligt tycka vad man vill om vem man vill, hur genetiskt korrekt det än må vara, i det finaste av rummen som Sverige har: självaste Riksdagen.
Till mitt försvar, som egentligen inte är något försvar utan bara fakta: Jag har lärt mig svenska språket på ett lagligt sätt. Jag är alltså inte någon illegal papperslös filur figur med ett hemmagjort pass, köpt på svarta marknaden någonstans i långt-bort-i-stan.
Jag har inte heller på ett medvetet eller omedvetet sätt bedragit och eller belastat det svenska systemet och dess frikostighet, då jag ärligt och med enbart goda avsikter tillskansat mig alla böjningsregler av substantiv och presensperfektum. Nästan.
Jag kan alltså stolt säga att jag lärt mig det svenska språket den lagliga vägen. Därför hoppas jag att den plats, som mig veterligen ännu icke existerar i Sveriges Riksdag idag, å det snaraste materialiserar. Jag vet att den vidsynta visionär finns och förstår nationens bästa och å det snaraste inrättar denna tjänst, som Sveriges första officiella Ordsheriff.
Därför är denna arbetsansökan ställd till talmannen i riksdagen som säker kan vidarebefordra den till rätt organ inom densamma.
Nu lite om mig och mina förträffliga kvalitéer: Jag är en god nygammal svensk, som förnekar allt parasiterande på den svenska frikostigheten. Detta ger mig idén att någon klyftig person i finansutskottet kan ta fram en kalkyl på hur mycket jag kostat den svenska staten kontra hur mycket jag dragit in, ja i form av skattepengar, arbetstillfällen etc. Har aldrig varit i något fängelse, inte någon längre tid i alla fall och det var dessutom inte mitt fel, utan beroende på brist på andra arbetstillfällen, så summan av kardemumman bör bli någon slags break-even.
Därmed är vi inne på mitt förslag till ny befattning som Ordsheriff. Jag ser framför mig hur jag leder en skoningslös men entusiastisk grupp av unga arga hängivna män och kvinnor med uppgiften att hålla svenska språket fritt från utländskt inflytande. Och då talar jag inte om det goda utländska inflytandet som kommer från väst utan den andra som kommer från... ja ni vet vad jag menar! Så jag tänkte göra ett antal flugor på smällen, för i ärlighetens namn så är svensk kulturpolitik mycket tunn just nu. Det är för mycket fluff och för lite piska, alltså är behovet av substans tydligt. Vi behöver en kraftfull och tydlig inriktning från det onda till det äktsvenska. Och där fyller språket en mycket viktig funktion - om inte den viktigaste.
Och för klarhetens skull så är uttalet inte vårt första mål. Jag vet att många anser att Skåne borde kapas vid gräns mot Småland och när vi ändå kapar lite hit och dit så kan jag nämna att det finns platser också i Småland, där man pratar så oförståeligt grötigt att även Smålänningar borde förpassas till andra sidan gränsen, där utlandet finns. Någonstans i skogarna kring Älmhult borde de södra delarna av landet avknoppas till en privat entreprenör för att lättare kunna avskiljas från det äktsvenska... ja ni fattar vad jag menar. Man ska väl inte behöva skriva allt på näsan? Det är väl så det heter, skriva allt på näsan? Ja, som ni förstår är jag både stark och svag i formuleringarna. Man vill inte stöta sig mer än nödvändigt, så att säga.
Nu tillbaka till huvudspåret: I vårt nya Sverige skall glädjen skönheten och gemenskapen främjas. Nu när vi är överens om hur verkligheten ser ut är det viktigt att jag framhåller mina personliga kvalifikationer för posten som Ordsheriff: I mig bor en ordtyrann som skulle kunna trycka av, ja om nödvändigt även eliminera, naturligtvis kostnadseffektivt och med Sveriges bästa som fasad, uttryck som: "Läget kompis". Den Ordsheriff som bor i mig har en enorm potential att utvecklas till något historiskt stort. Med rätt backning och några väl riktade motioner kan det bli klirr i kassan för det nya ämbetet som Ordsheriff. Vilka underbara möjligheter det skulle kunna skapa. Tänk er en dödsskvadron, fullt uniformerad, marscherande taktfast till en glad gammal välkänd dansbandshit med Larz-Eriks eller Vikingarna eller... the sky is the limit.
Därför föreslår jag att vi i det nya Sverige fokuserar på att språket, vilket är det som förenar oss äkta svenskar, skall återerövras från utländskt inflytande. Därmed borde Ordsheriffens första uppdrag vara att kartlägga alla svensktalande människor som på ett eller annat sätt lärt sig svenskan illegalt.
Ett mycket effektivt förslag är att avkräva dessa parasiterade banditer höga böter och skadestånd för alla missförstånd som dagligen uppstår mellan äktsvenskar med förödande konsekvenser så som inkomstbortfall, brutna ben och svår nattlig ångest över att inte vara förstådd.
Ett annat förslag är att ta krafttag mot skolor och andra suspekta organisationer som ägnar sig åt utlärning av svenska språket utanför Sveriges gränser. Alltså kräver jag att all svenskundervisning i länder utanför Sverige förbjuds av den enkla anledningen att vi inte kan vara säkra på att rätt människor lär sig rätt svenska - äktsvenskan.
Fulsvenskan vill vi inte ha! Och så behöver man ju inte vara någon Einstein för att fatta avsikten med att dessa utländska element lära sig svenska; de vill komma hit och begå brott för för att sedan kunna leva ett bekvämt liv på förnämliga institutioner som Hall! Nej fy, fy för alla sådana tendenser som enligt alla färska undersökningar kommer att explodera inom kort... kanske några veckor. Så därför är det oerhört viktigt att Riksdagen å det snaraste inrättar den nya Ordsheriffs befattningen. Utbilda tullpersonal och kustbevakning för att stoppa fulsvenskan vid gränsen, stoppa och lagför alla som vill erövra och detronisera den äktsvenska traditionen av att prata så lite och lågt som möjligt på offentliga platser i Sveriges avlånga land. Jag menar att många av oss är rejält trötta på att behöva höra fulsvenskan talas med total brist på substantiv och andra nödvändiga adjektiv. Dessa människor, om de överhuvudtaget kan kallas för mänskliga, förödmjukar vårt vackra språk till oigenkännlighet.
Nu får det vara slut. Finito. Basta. Ingen vettig äktsvensk skall behöva vara med om den katastrofala utvecklingen av... ja ni fattar... man ska väl inte behöva skriva allt på näsan... igen... så jag upprepar, med kraft och tydlighet kravet på att bevara och utveckla svenskan åt ett nytt äktsvenskt hål, nej håll ska det vara, tror jag.
Det tredje och sista förslaget är att genast avskaffa det siffersystem svenskan använder - det är ett arabiskt påfund för er som inte visste det.
Avslutningsvis är jag beredd att förhandla om pensionsvillkor och de sedvanliga fallskärmarna som en så viktig befattning som Ordsheriff torde inbegripa. I november går priset upp - så tag vara på detta superba erbjudande nu.
Vänliga hälsningar från Sveriges första blivande – hoppas jag - Ordsheriff
Av Valentin Bart 13 okt 2010 23:13 |
Författare:
Valentin Bart
Publicerad: 13 okt 2010 23:13
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå