Spanska Ana på Uraniavej Del 1 av 2

Sara

Hyreshuset på Uraniavej 6b är slitet på utsidan och någon som kallar sig "Mopy" verkar dagligen tillägga en ny tag på den slitna fasaden. Hans färglada krumelurer bildar ett sprakande spindelnät över väggputsen.

Sara sparkar undan en tom sprayburk innan hon låser upp dörren och stiger in i porthuset. Det luktar citron efter trappstädningen. Insidan av fastigheten är till motsats från utsidan ren. Trappstegen är av putsad sten och träet i trappräcket är gammalt och lent mot handen. Någon har glömt stänga hissgrinden längre upp så hon tar av sig sina klackar och går i strumplästen upp till lägenheten på fjärde våningen. Vaderna värker efter en hård natt på Venus bar.
Hon öppnar dörren och kliver in i hallen. Trots att det är gryning bryr hon sig inte om att vara tyst. Hennes rumskamrater jobbar också sena timmar. Hon släpper skorna på parketten och låter jackan med pälskrage glida av axlarna och landa strax bakom henne. Hon hör röster från vardagsrummet. Ljud från teven.
Hon går direkt till badrummet och sköljer av sig sminket. Drar av sig kläderna och låter dem ligga i en hög på golvet. Om Ana som är pedant varit där skulle hon plockat upp dem senare och kanske gett henne en sned kommentar.
Hon är för trött för att bry sig. Hon tar på sig morgonrocken och går in i vardagsrummet. Mette och Anton ligger i soffan och spelar playstation. De har fötterna på bordet och axlarna tätt ihop. Det ligger en dimma av haschrök i rummet. Mette som jobbar på samma klubb som Sara har varit ledig men har som vanligt svårt att vända på dygnet. Anton som är en liten förvirrad snorvalp från Sverige, känner sig alltid ensam och är alltid med på att hålla någon av de andra sällskap. Han röker för mycket hasch.
Sara sätter sig i en fåtölj bredvid och nickar fram en hälsning. Mette och Anton är så inne i spelet så att de knappt ser åt henne.
"Var är Ana?"
Mette rycker på axlarna, "Vet inte, hon har varit borta sen i igår morse". Anton pekar med foten mot en modetidning med hasch på, "Fixa en pipa om du vill. Har du haft en lång natt?"
Sara svarar inte. Hon har haft en lång natt. Hon sträcker sig efter haschbiten och börjar mecka en pipa. På ett sätt är hon lättad över att Ana inte är hemma. För det mesta kommer de bra överens men oftast bråkar de över småsaker. Ana tycker att Sara är slarvig.
På ett sätt är hon orolig. Ana kan vara borta länge ibland när hon har "specialkunder" men hon brukar alltid höra av sig. Ana med det spanska leendet. Sara ler för sig själv. Spanska Ana.

Utanför fönstret har morgontrafiken börjat komma igång och även om gardinerna är fördragna tränger gryningsljuset in. Köpenhamn har sakta börjat vakna till liv och ämnar tydligen att dra med sig alla i fallet. Sara hatar egentligen att jobba nattetid. Hon tycker inte om att gå och lägga sig när alla andra vaknar. Därför älskar hon kanske sina rumskamrater en smula mer. Hon är i alla fall aldrig ensam. Fönstret är öppet och gardinen som är nedtyngd av en Stephen King-bok står som ett fullblåst segel till havs. Duvan som alltid sitter på fönsterbläcket, kuttrar. Sara petar bort lite hasch som fastnat under pekfingernageln innan hon tänder pipan.

Så känner hon värmen sprida sig i en trött kropp. Hon lägger upp fötterna på bordet och vickar på tårna. Fötterna är ömma, röda ränder efter skorna.
Hon blåser ut röken i en hård pelare som en meter ifrån hennes ansikte börjar dra i olika riktningar innan den slits sönder och sipprar mot det öppna fönstret i rännilar. Mette svär och stänger av teven. Anton skrattar. Han skrattar ofta. Han är ung.
Hon minns när hon och Mette hittade honom på en bänk utanför klubben ungefär ett år tidigare. Vanligtvis hade de inte reagerat men det hade varit något med Antons uppsyn som fått dem att stanna och höra hur det var med honom. Nu bodde han i deras lägenhet. Det kändes bra. De fick dem alla tre att på något sätt känna sig som mammor även om de inte var mycket äldre än honom. Och Anton var en tacksam son. Han gjorde te till dem när de kom hem efter långa arbetspass och kokade varma nudlar med vitlöksbröd. En gång hade han till och med spöat upp en kund till Ana som följt efter henne hem. Anton verkade vara tacksam över att han fick bo med dem.

Mette tar djupa bloss. Hon ser sliten ut. Mycket äldre än de 26 år som hennes pass skvallrar om. Hon är osminkad och hennes ögon är röda med mörka påsar under. Hon ser trött ut.
"Jag är orolig för Ana. Jag önskar hon kunde börja jobba med oss på klubben istället, jag har sagt till henne att Karsten letar efter nya flickor."
Sara är trött nu. Antons leende borta. Sara vet att Ana inte vill jobba på klubben. Hon vill inte ha en chef. Hon vill ha kontroll över sina pengar själv. Och så är hon van vid sitt jobb, pengarna som ständigt behövs i handen. "Det är inte lönt, hon vill inte."
Anton lägger huvudet mot Mettes axel. Hans danska är fortfarande dålig.
"Ska ni sova snart?". "Mm", Mette nickar slött. Sen lägger hon benen bakom Antons rygg och huvudet på soffstödet. Drar en filt över sig och blundar. Anton reser sig för att gå till sin säng. Sara lägger den döende pipan i askkoppen.
"Anton, du kan väl sova hos mig inatt?"

Innan hon går för att lägga sig släcker hon alla ljus i vardagsrummet och kontrollerar så att ytterdörren är låst. När hon kryper ner under täcket sover Anton redan. Han ser mycket yngre ut än sina 21 när han sover. Hon lägger armen om honom och smeker honom försiktigt i håret. Gryningsljuset tränger in igenom gardinerna. Två taxichaufförer grälar högljutt på gatan.


Anton

När Anton vaknar sover Sara fortfarande djupt. Hon ligger med armen om honom och brösten pressade mot hans rygg. Han lyfter försiktigt på hennes arm för att inte väcka henne. Sätter sig upp på sängkanten och tänder en cigarett från paketet på sängbordet. Sara andas tungt med munnen öppen. Hon har torkat saliv i mungipan. Det är varmt i rummet. Kvavt. Hennes hår är fastklistrat i stripor över hennes ansikte. Han tittar på väckarklockan som blinkar 14.34 med kantiga röda siffror.
Han stänger sovrumsdörren försiktigt efter sig. Trägolvet i vardagsrummet knarrar under hans fötter innan han sjunker ner i soffan. Det är tyst i lägenheten. Bara ljudet från gatan som smiter in. Han slår på teven och sänker genast volymen. Mette ligger inte kvar i soffan men man kan fortfarande se avtrycket efter hennes kropp. Anton tar pipan från askfatet och stoppar den med lite smulat hasch blandat med tobak som ligger kvar efter natten. På teven går en amerikansk sitcom med burkskratt. Han blundar några sekunder medan han håller den första röken i lungorna. Andas ut. En lastbil backar på gatan. Det verkar vara en vacker dag ute. Han tar ett djupt bloss till och känner hur han får lust att lägga sig i soffan och sova en stund till. Istället tar han pipan och går till fönstret. Flyttar på boken som hindrar gardinen från att fladdra och lutar armarna mot det heta fönsterbläcket. Han blir genast bländad av solen och tvingas kisa med röda blixtar innan han kan öppna ögonen helt och se ner på gatan.
En stor lastbil har av misstag kört in på den trånga gatan och har nu fullt sjå med att lirka sig ut. Frisör-Ole sitter utanför sin salong på en smutsig vit trädgårdsstol av plast och tittar på. Han har Extrabladet i knät och då och då tar han en klunk öl ur flaskan som står på trottoaren bredvid stolen. Han har gjort en tillfällig paus i läsandet för att iaktta lastbilschaufförens umbäranden. Lastbilen backar långsamt och chauffören hänger ut genom fönstret så mycket han kan för att se. Han börjar komma farligt nära platanen som verkade stått på sin plats flera hundra år.
Ole skakar på huvudet och reser sig. Med ölflaskan i ena handen och Extrabladet i den andra går han fram till chauffören och snurrar och vevar med händerna som för att ge instruktioner. Chauffören ser förbryllad ut.
Längre ner kommer Mette runt gathörnet med två bärkassar och sin ryggsäck med böcker som tyder på att hon varit på föreläsning. Det är ända gången hon använder ryggsäck. Hon har jeans och håret i en svans och man kan knappast tro att det är samma Mette som gör polisnumret klockan 03 på Venus. Kassarna verkar tunga. Han borde springa ner och hjälpa henne. Han tar ett djupt bloss till.

Ana förvarar sina obrutna förpackningar med pumpar och kanyler i samma skåp som de förvarade kaffet. Anton måttar kaffe i filtret och undrar vart hon tagit vägen. Det är inte likt henne att inte höra av sig. Hon brukar alltid skicka ett sms till antingen Mette eller Sara när hon ska vara borta länge. Ibland när hon vet att de båda jobbar skickar hon ett till honom också. Hon har inte varit så förtjust i Anton från början även om hon försökt dölja det men efter att han skallat en torsk som följt efter henne hem, hade hon mjuknat.
Kaffekokaren börjar pysa och gurgla. Han tänder en cigarett och tittar efter ägg i kylskåpet. Sätter en kastrull med vatten på spisen och slår på gasen. Tittar på klockan. Han ska vara på Kristiania innan klockan sex. Sen ska han över en snabb sväng till Malmö och vill helst vara hemma i tid till fotbollen som börjar vid halv nio tiden. Han hör hissen gå igång i trapphuset. Vattnet blir snabbt varmt på gasspisen och han lägger försiktigt ner sex ägg i kastrullen. Så kan han höra hur Mette vrider om nyckeln i låset.