Rädslan för att bli kallad antisemit hindrar rimlig kritik av Israel

Min barndomsmiljö var ett slumkvarter på Nörrebro i Köpenhamn. Många av mina lekkamrater var barn av judiska föräldrar. De försvann alla 1943. De flesta kom tillbaka i 1945. En generell motvilja mot judar finnar jag idiotisk.
Jag är däremot mycket kritisk till staten Israel, en kritik jag i någon mån delar med en hel del judar.

I början av 40-talet hände det hittills största folkmordet i vår historia. Då mördades 4-6 miljoner judar! Vi tycks här fortfarande behöva en objektiv historiebeskrivning. Eller kan vi klara oss med en ideologisk och religiös variant? Är det ett område där även änglar är rädda att gå?

På Västmakternas initiativ bildades 1948 staten Israel. Detta initiativ hade nog inte mycket med folkmordet att göra. Snarare var motivet Västmakternas behov för en "polis" som kunna skapa "ro och ordning"
i Mellanöstern. 1980 skaffade Israel sig kärnvapen. Med direkt eller indirekt hjälp av USA? Ett känt fenomen i vår kulturhistoria är att "de undertryckta" övertar några av "undertryckarens" värderingar. I israelisk politik finns alltför ofta tillvägagångssätt som ger associationer till fascismen. Medräknat 45 000 israeler i olagliga judiska bosättningar i det ockuperade Palestina har Israel en befolkning på drygt 5 miljoner. Befolkningen består av orientaliska "vita judar" och mörkhyade så kallade askenaser från Europa. Askenaser är icke-semitiska judar, men en folkgrupp som konverterade till judendomen 700 e.kr.. Därtill kommer delar av den ursprungliga befolkningen som är palestinier.

En del israeler anser att ockupationen av Palestina helt stämmar överens med Guds löfte till Abraham om Palestina som "det förlovade landet". Hur Guds donation till Abraham förhåller sig till FN: s konventioner tycks inte ha någon större betydelse. I mer än 60 år har FN-resolutioner och krav på Israel bara kunna uppfattas som internationella skämt. En av de mest roliga skämten är nog FN:s krav på Israel att häva ockupationen av Palestina och ta bort de
olagliga judiska bosättningarna!

Israels underrättelsetjänst Mossad har under åren begått flera politiska mord överallt i världen. Samtliga israeliska regeringar efter 1948 har varit ansvariga för Mossads aktioner. Mordet på en Hamasledare i Dubai i januari 2010 är det senaste politiska mordet utfört av Mossad. Britterna var här tämligen sura över att att mossadagenterna vid aktionen använde förfalskade engelska pass.

På 70-talet begick agenter från Mossad två politiska mord i Norge. En algerier i Lillehammer och en palestinier i Oslo. Det visade sig senare att Mossads agenter av misstag hade mördat fel personer. De mossadagenter som den norska polisen fick tag i blev dömda till 5-7 års fängelse, men frigivna efter sex månader och utvisade till Israel. Troligtvis var ansvarliga norska myndigheter rädda att bli förknippade med "antisemitism"?

Nyligen blev en palestinier bosatt i Israel dömt till 18 månaders fängelse för våldtäkt. Han hade i ett förhållande till en israelisk kvinna påstått att han var jude. Efter en tid tittade kvinnan närmare på mannens snopp och fann att någonting inte stämde. Snoppen var inte omskuren! Därför anmälde hon honom för våldtäkt. Det fanns även i Israel kritik mot denna dom. Av flera skäl är hela saken också tämligen korkad. Om den israeliska kvinnan kom från Europa hade palestiniern kanske fler semitiska gener i sitt arvsanlag än kvinnan hade i sitt.

Judiska grupper i olika delar av världen har ofta gemensamma anlag som går tillbaka till Mellanöstern. Men det finns också stora inslag av europeiskt ursprung. Det framgår av en stor sammanställning av judarnas genetiska historia. Studien är publicerad i "American Journal of Human Genetics". Forskargruppen ledd av Harry Ostrer fann stora genetiska likheter mellan undersökta judar och dagens palestinier, druser och beduiner. Det beror dels på ett gemensamt ursprung, dels på att de ofta har fått barn med varandra under de senaste årtusendena. Forskarna konstaterar att judisk tillhörighet de senaste
3 000 åren har definierats på både religiös/kulturell grund och på genetiska anslag.

Motvilja mot judar brukar kallas "antisemitism". Beteckningen var känd redan i 1880. Jag kommer här att bortse ifrån att "antisemitism" egentligen är ett nonsensuttryck som saknar faktiskt innehåll. "Anti" betyder motsats. "Antisemitism" skulle alltså vara motsatsen till semitism,men ordet semitism finns inte och har aldrig använts. Det finns flera skäl till att vi ska avstå från att använda det nämnda uttrycket. Med det gynnar vi krafter vi inte har någonting gemensamt med. Vi så att säga brukas av språket. Sedan 1948 har "antisemitism" varit använt som politisk vapen. Rädslan för att offentligt bli kallad för antisemit gör att många skribenter frivilligt avstår från att kritisera Israel, judendomen och sionismen. Mycket få vågar offentligt framhålla att Israel med sitt kärnvapen och sina kärnvapenbestyckade ubåtar utgör ett allvarligt hot
mot alla andra nationer i Mellanöstern. Om ordet "antisemitism" överhuvudtaget har något innehåll måste det väl betyda antipati mot semiter? Palestinier är semiter. Muslimer är oftast semiter. Araber är semiter.
Drygt 467 miljoner människor i världen talar semitiska språk.

I västvärlden är islamofobin antipati mot muslimer nu ett ytterst smittsam "virus". Förövrigt anser jag att en generell motvilja emot muslimer är lika idiotisk som en generell motvilja emot judar.

Av Tage Nörgaard 04 okt 2010 07:58