Ytterligare en osynlig allians

"Så vinner du valet i talet" - så skulle den nya kursen för kommunalpolitiker heta som Gudrun Schyman och Paul Ronge presenterade för pressen i slutet av 2009. Kursen skulle appliceras på just de politiker inför kommande val, som var "mindre klädda i näbben", än framför allt Gudrun.

Den salufördes i första hand som en retorikbaserad demokratifrälsare och konklusionen för deltagarna "ett bättre självförtroende". Likt en flugfångare efter en 3,5 timmars-kurs kunde sedan politikerna gå ut på gator och torg och hösta in sina nya väljare bland gräsrötterna.

Nåväl, någon undersökande journalistik om hur många som fick ekonomiskt mandat från sina partier har inte förkommit, men den frågan är ovidkommande, då det alltid är Gudrun och hennes agerande som är navet i den mediala plattformen, inte valresultatet. Sjävförtroendet hos Gudrun och hennes deltagare, kan vi också lägga åt sidan, men en liten titt på självinsikten kanske inte skulle skada.

Då självinsikten innefattar bl.a. hur man uppfattar sig själv då man agerar och hur man påverkar omgivningen, så är min undran om det inte var fel på åtminstone en kursledare på just den här kursen. Eller, gäller inte budskapet alla? Trots detta, med hela kittet av egenfunnen baskunskap, rusade ju Gudrun ut i höstens val och charmade etablissemanget som vanligt. Hon fanns i TV-soffor, på förstasidor och cyberspace. Dessutom, likt tidigare val, gick hon igenom filtret som icke representant för något riksdagsparti.

Men borde inte media åtminstone upptäckt, att tidigare befann hon sig i ett "större", politiskt sammanhang än i FI:s, då hade hon inte bara hade en retorik utan även ett socialistiskt "vilja-ha-andras-budskap" bakom sig. I år hade hon i princip inget förutom karman. Nääpp, laid-back reportrarna la sig bredvid "Mysgudrun" och lät henne orera. Det fanns ingen som ville syna hennes nya födkrok som givit henne 0,68 procent av väljarnas mandat vid förra valet att saluföra i soffan 2010.

Hon, denna fantastiska politiska kameliont, som har fler varianter i misstänkta förehavanden än kameliontens alla färgvariationer. Privata skatteaffärer, etableringsstöds-problematik, politisk vilde med inkomstgarantier är bara några av de glömda. Är den politiska insikten och ansvaret för Sveriges väl och ve och dess framtid mer förankrad hos väljarna än hos pressen? Bevisligen är det så.

Feministiskt intiativ med Gudrun Schyman som frontfigur har gett åtminstone mig ett svar efter årets val. Resultatet 2010 blev enbart att 0,40 procent av väljarna köpte hennes teser.

Kommer dessa siffror vara glömda och inte ha någon relevans för frekvensen av hennes kommande soffsittning hos journalisterna vid nästa val? Förmodligen inte, nog kommer någon politisk kanalchef att hitta ett nytt offer att grilla i feministska frågor tillsammans med Gudrun. Förmodligen en ny ungkarl, som kämpar mot demoner och inte besitter baskunskapen kring kvinnor och deras problem.

Hade hon däremot ställt frågor till undertecknad hade svaret blivit: Ditt lilla parti bygger på att
det mediala genusperspektivet enbart är en förvrängning av släkte eller sort.

Om inte svensk media kan förpassa Gudrun till marginalen, så finns ett alternativ, Gudrun kan gottgöra statens utgifter, med att söka in på någon av Stockholms alla teatrar och avsluta sin profession som århundradets största och bäst avlönade aktris. Politiska pamfletter på scen är idag en bristvara. Givetvis då inte på någon statssubventionerad teater. Däremot några fribiljetter till kursdeltagarna som plåster på såren, men inga till mediefolket.

Om detta fenomen skulle uppstå kan jag inte motstå frestelsen att här avslutningsvis göra en parallell till en tidigare "medial politisk pajas". Mannen heter Bert Karlsson, som efter personligt och ekonomiskt svidande erfarenhet, lämnade politiken och som entrepenör, till skillnad från Gudrun Schyman, har skapat arbetstillfällen och genererat välfärd för tusentals svenska medborgare.

PS! För mig blir aldrig per automatik en person utan akademiska och orala egenskaper en pajas. Denna egenskap måste alltid först förtjänas. Ibland har jag däremot svårt att skilja mellan godhet och blindhet.

PPS! Vid sidan om - sannolikheten är stor att Gudrun Schyman skulle få ett jobb som aktris, då Stockholm är Europas teatertätaste stad. Hon har ju en viss erfarenhet, då framträdandet i TV-programmet "Let´s Dance" inte var så pjåkigt.

Av Leif E Ström 01 okt 2010 11:23