I en lagård står en ko och råmar. Hon står i ett större bås, det ligger ängshö på betonggolvet, detta är ett välskött familjejordbruk och det var ganska länge sedan. Men kon står där och råmar ödsligt, övergivet, olyckligt. Och ihållande. Det är hemskt att höra och jag frågar bonden varför.
"Hon kalvade i natt och vi har just hämtat kalven. Dom råmar alltid så när man tar kalvarna."
Lika länge som ett foster växer i en kvinnas mage varar kons havandeskap. Och antagligen är kon lika medveten om sitt tillstånd, känner det nya livet växa inom sig och ser fram emot att föda det. Och antagligen är hon predestinerad att älska detta nya liv som avlats ur hennes kropp i lika hög grad som en nybliven moder är predestinerad till att älska sin avkomma. Kanske är moderskärleken en förutsättning det biologiska livet.
Men till denna moderskärlek hos en ko, kan vi inte ta hänsyn. Den ekonomiska lönsamheten gör det omöjligt. Till och med löjeväckande att påtala. Den ekonomiska lönsamheten och det konkurrensutsatta läget jordbruket och i synnerhet mjölk och köttproducenter befinner sig i gör att man måste dra in på sommarens grönbete, göra båsen än trängre, utfordra djuren med köttmjöl och injicera hormoner. Ett modernt jordbruk måste drivas rationellt, storskaligt.
Om man vill ha avkastning på satsat kapital kan man inte ta sentimental hänsyn. Vår djurhållning är för övrigt överlägsen den i omvärlden och vår lagstiftning kring den är i många fall strängare än i omvärlden. Det måste allmänheten inse, i slutändan är det ju den som får betala. Och vi vill ju alla ha låga priser på våra livsmedel. Alltså kan vi inte ta hänsyn till en kos vilja att ha kontakt med sin nyfödda kalv.
Men kärlek anses vara en universell princip. Inom buddhism och hinduism skall man älska allt levande, inom kristendom är gud kärleken. Och kanske är moderskärlek den starkaste formen av kärlek. Moderskärlek för livet vidare. Alla däggdjur, många fåglar och kanske också andra djurarter, har omsorg om och skyddar sin avkomma.
I den industriella djurhanteringen som i vår globaliserade värld tränger ut familjejordbruken, behandlas djuren som grönsaker. Teorier om att djur skulle kunna ha känslor, medvetande, värdighet och själ hör inte hemma i modern livsmedelsproduktion.
Men när man för ekonomisk vinnings skull medvetet reducerar djur till animaliska livsmedel, när man medvetet negligerar att de har känslor och instinkter liknande de mänskliga, förnekar man kärlekens universalitet.
Det är ondskefullt.
Av Jan Wiberg 28 aug 2010 15:01 |
Författare:
Jan Wiberg
Publicerad: 28 aug 2010 15:01
Ingen faktatext angiven föreslå
Politik, &, Samhälle, Djurrätt, Politik & Samhälle, Djurrätt, därför, reducerar, djur, animaliska, livsmedel, industriella, djurhanteringen, vår, globaliserade, värld, tränger, ut, familjejordbruken, behandlas, djuren, grönsaker, teorier, djur, skulle, kunna, ha, känslor, medvetande, värdighet, själ, hör, hemma, modern, livsmedelsproduktion | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå