Röster: Vår i Pildammsparken

Den kallas för Äpplet. I alla fall när jag var liten sa vi så.
Det är en röd plastskulptur i manshöjd i form av gissa vad.
Äpplet är urholkat och är man tillräckligt liten så kan man klättra in i det och åka kana.
Jag är för stor nu.
Jag passerar repig röd plast med grus och spår på knäna.

--

Pildammsparken är täckt av fågelskit. Vill man hitta någonstans att sitta på marken utan att sätta handen i skit får du gå en bit. Går du dit alla andra går, Tallriken, så finns risken att du sätter handen i en smörgås eller ett barn.

Du kan sitta i Amfiteatern. Om det inte är föreställning. Risken finns att din polare Stefan kommer att vara full, koksad och skrika pinsamma saker. Kanske värre.
Och även här finns det smörgås.

Du kan gå och sätta dig på en av bänkarna vid sjöarna. De är oftast rena från fågelbajs, dock kanske du måste konfrontera fåglarna direkt. De håller nämligen till vid sjökanten och är mer eller mindre aggressiva beroende på art och avstånd till ungarna.
Har du inget gammalt bröd med dig kan en del av de stora svarta svanliknade fåglarna attackera med rovdjursliknande kraft och vingar.
Fåglarna har återvänt.

--

Det har samlats en grupp smålänningar i Pildammsparken.
De står och tittar på en röd Volvo 740 som någon parkerat en bit ner i en av sjöarna. De verkar exalterade. Jag tänker att de kanske inte har bilar i Växsjö. Sen tänker jag att jag kanske är fördomsfull innan jag knäpper en bild på smålänningarna och går vidare.

--

Kuktornet ligger nära Jesusparken vid Södervärn. Det ligger ett liknande torn vid den stora sjön i Pildammsparken. Lite mindre fast upphöjd på en brant kulle. Vi brukade kalla det för Lilla Kuktornet.

En vindstilla vårkväll satt vi där. Vid foten av Lilla kuktornet på krönet av kullen. Kvällen var kyligare för oss än för andra och vi drack vår öl och rökte vårt hasch och blabla och så plötsligt från ingenstans kom musik, klassiskt musik och fontänerna mitt ute i sjön belystes av strålkastare i alla tänkbara färger.
Jag vet inte riktigt varför jag minns det.

--

Man kan jogga runt parken. På sågspånstäckta spår kantade av träd med dolda blottare passerar man både Malmö Stadion och Lilla Kuktornet.
Känner man sig gammal och trött byltar man på sig ordentligt med kläder och greppar sina skidstavar för en rask promenad i vårsolen. Man kan kosta på sig att le, för det blåser som vanligt i Malmö och det blåser kallt.

En termos med varmt kaffe och en paus på en bänk. Bröd till fåglarna och ett leende för alla som glupskt joggar förbi i cykelbyxor eller shorts. För alla som springer med knottriga armar och svett brinnande i nacken. För alla som har slut på tid.

--

Det är nästan vår i Malmö. Fulla fotbollssupporters vinglar genom parken på sin väg mot stadion och små fula hundar slipper äntligen ha vinterkläder. Det är ljuvligt.
På sannaste sanningen så är det en storslagen dag. Solen har vuxit sig stor, större på bara några veckor och gräset har blivit grönare.
Fåglarna har återvänt.