Visionerna måste styra det rödgröna samarbetet

Det går bra för de rödgröna nu, riktigt bra faktiskt. I CSB:s senaste mätning har de rödgröna stöd av 50,2 av befolkningen och därför kommer förhoppningsvis avsevärda och efterlängtade förändringar kunna levereras under nästa mandatperiod. Men som en progressiv rörelse är det nödvändigt att vi själva vet vad vårt arbete syftar till. Varje form av rödgrön politik måste eftersträva en radikalt annorlunda värld eftersom en annorlunda värld är inte bara möjlig, utan helt nödvändig. Men ska vårt rödgröna samarbete då inte arbeta med mer än bara plånboksfrågor? Är det inte nödvändigt att tänka större, att bredda vyerna för vad som anses möjligt så att det finns fotfäste för genomförandet av en radikal politik?

Ett av de mest kännetecknande dragen för det paradigm som så gott som all nuvarande politik arbetar inom är visionslöshet. Mycket få frågor diskuteras utifrån ett tydligt värdeperspektiv, istället riktas retoriken mot vad som är mest effektivt utifrån de redan färdiga mallarna. Att man talar om att vara rationell och effektiv som att vara ekonomiskt nyttig beror på en perverterad syn på människans natur som i grunden driven av ekonomiska faktorer. När denna typ av ekonomic man-rationalitet får står styra, och politiken inriktas på att vara just rationell, finns föga plats för en diskussion av icke-materiella värden. Ett exempel på detta är tillväxtdoktrinen, vilket utgör den främsta av de överideologier som idag helt dikterar den politiska dagordningen. Tillväxtdoktrinen påbjuder att all "bra" politik måste öka samhällets materiella välfärd. När politiken reduceras till detaljfrågor, och faktiska motsättningar döljs slutar människor att skapa politik utan konsumerar den istället passivt.

Ett symtom på visionslösheten är den avsmalning av det politiska spektrumet som idag råder, alla politiska partier flyttar sig mot mitten i en desperat jakt för att nå den mytomspunne medelklass-mittenväljaren. Genom att ha ett sådant ensidigt fokus döljs inte bara högst verkliga konflikter och problem, vilket ger en förvrängd verklighetsuppfattning, det skadar också samhällsdebatten. Ett hälsosamt debattklimat innehåller en levande och kritisk diskussion av grundläggande värdefrågor så som det goda samhället, rättvisa, statens mål, och andra icke-materiella värden. En politik med en tydlig värdebaserad slagsida och tydliga visioner kommer vitalisera debatten och stärka det medborgerliga engagemanget när fler känner att deras frågor diskuteras och tas på allvar. Dessutom riskerar en politik som saknar tydliga och långsiktiga visioner att helt haverera, för hur kan vi vara säkra på att den grundläggande inriktning vi har faktiskt är rätt? Människors föreställningar om bra politik måste hela tiden testas och prövas mot ny kunskap, om så bara för att åter bekräftas. Vad som anses som positiva värden får aldrig tas för givet och för att kunna gör en sån prövning måste det finnas visioner att pröva dem mot.

Den politik som följer ur en rödgrön ideologi måste utmana denna visionslöshet och vidga rationalitetsbegreppet för att kunna prioritera andra värden än de materiella, de måste sluta att anpassa politiken till massans tillfälliga tyckande och istället våga stå upp för alternativa idéer om vad det goda samhället är och ett gott liv består av. Om vi som progressiv rörelse flyttar gränserna för vad som är möjligt och viktigt, genom att visa på andra visioner och faktiska vägar att uppnå dessa mål på kommer vi etablera fotfäste för politik som på allvar kan utmana ett kapitalistiskt system som ensidigt gynnar de redan rika och mäktiga, och bredda vägen för ett jämlikt och ekologiskt samhälle. För visst handlar politik om mer än procentsatser och regelverk. Det handlar om frigörelse. Det är i alla fall min vision.

Av Kristian Green 24 aug 2010 10:59