Assange – Sveriges smutstvätt nästan föremål för världsgranskning!

Chefsåklagaren Eva Finné räddade Sverige från att granskas av världspressen, för om hon inte i lördags hade upphävt anhållningsbeslutet mot Wikileaks grundare Julian Assange, hade världens medier fått insyn i hur svenska kvinnor ibland anmäler falska våldtäkter och hur det svenska rättsväsendet ibland begår rättsövergrepp. Sverige är onekligen världens våldtäktsland nummer ett och det var på sätt och vis lite synd att chefsåklagaren upphävde beslutet. Det hade kunnat skapa fokus på vårt svenska våldtäktsfenomen. Frågan är huruvida chefåklagaren fick "order från ovan" att lägga ned saken eller inte? Ingenting skulle förvåna mig för en sak är jag säker på, nämligen att det pågår en maktspel väldigt högt uppe i juridiska och politiska kretsar. Att driva en process mot en vanlig medborgare är okej – ingen utanför Sverige bryr sig – men att driva en process mot en världskändis som Julian Assange skulle lyfta taket från hela den smutsiga svenska rättsapparaten och världen skulle ändra hela sin perfekta bild av Sverige som rättvist rättssamhälle.

För er som inte vet kan jag bekräfta att den ursprungliga åklagaren, Maria Häljebo Kjellstrand, som fattade anhållningsbeslutet mot Assange, av de flesta brottmålsadvokater är ökänd för att driva sådana här kvinnosaksmål in i absurdum, även när bevisningen är svag. Därför förstod jag att något var på tok när hennes namn dök upp som beslutsfattare om anhållningen. Vad vi måste debattera nu är huruvida en ensam jouråklagare skall kunna fatta sådana här svåra beslut alldeles ensam, för det har Häljebo Kjellstrand gjort och det har drabbat Julian Assange, men det bryr det svenska rättsväsendet sig inte om. Jag vågar till och med påstå att det möjligen kan vara så att Häljebo Kjellstrand inte ens vetat från början vem Julian Assange var! Jouråklagaren som anhöll mig 1992 visste inte vem jag var, trots att det hade stått om mig i tidningarna under sju års tid! Jag menar inte att jag, eller Assange, ska behandlas annorlunda på grund av att vi är kända personer, utan det handlar mer om att man som åklagare ska vara lite försiktig när det finns utomstående faktorer som kan utgöra förklaringar till varför anklagelser om sexbrott möjligen kan vara uppdiktade. Som åklagare bör man kunna det där, men problemet är att våra svenska åklagare är väldigt dåligt informerade individer och detta har förorsakat en hel del felaktiga åtalsväckanden genom åren.

Mitt stalltips om detta fall: Det var ingen konspiration. Assange träffade tjejerna och kanske hade några sexuella intermezzon med dem – än sen då? Men från den saken till brottet våldtäkt finns en lång krokig juridisk väg – dock i Sverige är den, som vi alla vet, ganska kort.

En sak är alldeles klart: Eva Finné hade aldrig kopplats in om saken inte hade väckt så mycket uppmärksamhet i världen. Hon gjorde vad som troligen var det rätta, la ner skiten för att det inte fanns anledning att tro att sexbrott hade begåtts. Frågan är bara vad vi ska göra med jouråklagare som Maria Häljebo Kjellstrand, för om hon hade fått sin vilja fram hade en falsk våldtäktsanmälan lett till en rättsprocess som hade kunnat ha förödande konsekvenser för en oskyldigt anklagad. Jag frågar mig: Vad får Maria Häljebo Kjellstrand för bakläxa nu? Finns det någon som vågar ge henne det?

Av William Butt 23 aug 2010 10:55